Bebisar, det blir bara fler och fler.
Men som sagt jag är glad över er alla som skaffar barn och hoppas att allt kommer gå bra :)
Oskrivna regler gör man nog bäst i att hålla ändå.
Konstigt kan jag tycka det här med oskrivna regler och vänskap, kärleken är visserligen blind säger som. Men det finns ju oskrivna regler om att man inte ens får titta på en annan som ens kompis har varit med, oavsett vilka stadier. Och hur kan man då bli kär om man inte ens får titta? Och om det nu skulle mot förmodan hända ändå, ska man då inte fråga kompisen om den oskrivna reglen för den gången kan strykas så att det är okej att få känslor, annars kan det nog uppskapa irriotaioner och sådant göt faktiskt även att vänskap kan fördärvas och man får en helt dum uppfattning om den som "går bakom ryggen". Och det kan ju bli fel, för alla gånger så är inte deta nödvändigt, men visserligen så vet man heller inte alltid om att det funnits en "romans" och då kanske man inte kan säga så mycket, egentligen. Men irritationer kan nog uppkomma ändå. Och egentligen så kan jag även undra hur jag kom och tänka på det här?
Ja minsann, detta med oskrivna regler, vänskap och kärlek det är nog inte lätt. Men så behöver det ju inte heller alltid handla om kärlek utan det kan bara vara ligg. Klart att det kan förekomma, men jag tycker nog att man gör som bäst för sig själv om man kör raka rör genom att vara rak och ärlig för sina vänner om hur man känner eller hur man handlar, för det är ju inte heller kul att få reda på det på något annat vis än från vännen i fråga. Ja det är klurigt det där.
Synd om vänskap ska förstöras och man ska tappa tillit och förtroende för varandra bara, så nu har jag fått ur mig dom tankarna. Konstigt vad jag kan filosofera på saker och ting ibland, och det behöver liksom inte alltid ens beröra mig själv utan jag kan bara sitta och tänka. Men nu ska jag minsann försöka sova för det har jag hört att man behöver, det med :)
Ibland är jag helt enkelt filosofisk, ofta faktiskt omedvetet medvetandes ;)
Jag kanske inte ska fundera, men jag kan inte riktigt hjälpa det för det bara dyker upp och skjuter jag bara bort det så kommer det ju bli värre sen, sen när hela bomben släpps. Men fgrejen är väl så att jag inte heller vet hur det kommer bli, eller om jag kommer fundera bara för mig själv utan att ge med mig av tankarna. Men jag försöker iallafall vara bättre på det nu än vad jag någonsin varit innan, men det är dumt att förmedla om jag inte kan tänka klart själv först för då blir det missuppfattningen och det är dumt och onödigt, faktiskt. Men iaf, antingen får jag dela med mig av mina tankar om saker och ting och inte låta samtalet bollas bort "bara för det känns onödigt", eller så får jag tänka klart helt själv och ta ett beslut därefter eller helt enkelt bara sluta tänka. 3 alternativ, sen får vi se vad lilla fröken Johansson bestämmer sig för helt enkelt. Men jag trivs här och i detta nuet och just därför är jag inte så sugen på att flytta hem igen heller, för huvudsaken är att jag måste få trivas o må bra i min vardag, helt enkelt. Jo, men så är det faktiskt. Och jag har tänkt alldeles för mycket på alla andra hela tiden så nu är det nog minsann dags att jag för en gång skull ska få tänka lite på mig själv, helhjärtat. Så att jag kan må bra, sköta mitt jobb och när det går bra och jag verkligen trivs med mig själv det är då jag lyser upp som den sol jag faktiskt egentligen är och kan sprida med mig av min glädje till andra. Och den glädjen är minsann fin, och den vill man inte missa. Det har jag hört iallafall!
Börjar komma in i det nu :)
Gårdagen blev ju inte riktigt som planerat, å ena sidan blev ju inte denna dagen det heller. Ne Maria är ju lite som hon är, så klockan 8 igår kväll kommer hon på att ne, jag vill inte sitta här jag vill ut o köra. Känner du ingen i Karlskrona vi kan åka till, jo visst gjorde jag det. Så vi åkte ner dit en snabbvisit o fnittrade av oss av våran övertrötthet, sen hem igen och jag trött som en gnu. Å vad skönt att få sova och sova imorgon tänkte Sara, men icke blev väckt av jobbet 9 i morse och fick åka in o jobba. Men jag piggnade till och tänkte positivt, med tanke på att jag är tacksam över mitt jobb över huvud taget, och sen är det bara bra att jag får jobba faktiskt. Men vi får se hur helgen och nästa vecka blir, än så länge så är det inget inprogrammerat, men jag ska stann i Kalmar ändå, med tanke på att dom ska kunna ringa in mig. Och då blir det lite dumt om jag är i Karlskrona faktiskt. Ja, så är det minsann.
Jag och Maria satt med data och papper på jobbet idag och skrev ihop det jag hade jobbat och hittills har jag jobbat 44 timmar, det är ändå inte dåligt för att jag började förra måndagen. Ne, tycker det är bra. Och hoppas dock bara på att det kommer fortsätta att gå bra med. Men den som väntar, ja den får se :)
<3
Trevligt dethär :)
Imorgon är det job igen, härligt måste jag säga att få tjäna sina egna pengar igen och komma iväg lite. Än så länge trivs jag, sen får framtiden komma när den kommer och säga det den vill säga. *Peppar, peppar, ta i trä*
Nehe, nu ska jag minsann titta på en film hade jag tänkt mig, är på lite filmhumör och har varit ute i princip hela dagen. Kalasbra :D
Tacksamhet är alldeles för underskattat.
Och såklart att en lampa har tänts inom mig nu när jag även har flyttat att jag verkligen vill ta vara på dom som jag har känt har varit och är mina riktiga vänner, det är så tråkigt att band kan släckas oavsett om man bor kvar eller flyttar. Huvudsaken är väl egetligen att man inser och väljer att göranågot åt saken. Sen är det faktiskt mycket genom mina vänner som jag tagit mig till dit jag är idag och det är jag evigt tacksam för, likaså över dom som funnits när jag varit ledsen och behövt stöd och en axel som när jag varit glad och behövt ett skratt som jag då har kunnat dela med mig av. Mina vänner är jag evigt tacksam över.
Sen att man kan ha mindre bra kontakt med vissa är en sak för sig, för det är så det blir i "vuxenvärlden" eller när man mår mindre bra. Men det bästa med riktiga äkta vänner är att dom står kvar ändå, och det är det jag uppskattar. Jag är även evigt tacksam att jag har "gott" om riktiga vänner, fastän jag ibland kanske inte verkar som att jag förstår det och uppskattar dessa. Men det är en av dom sakerna jag hade tänkt mig att förändra på hos mig själv, och det är väl även därför jag skriver detta blogginlägg.
Men till mina vänner, min familj och de som står mig väldigt nära på olika vis vill jag bara säga tack. Tack för att ni finns och har funnits där för mig. Finns inte ord för hur tacksam jag är. <3
Denna helgen.
Denna helgen har varit upplevelserik på många sätt o vis. Det bästa med helgen är helt klart att jag fått vara med hjärtat mitt och verkligen förstått betydelsen av att tycka om.
Fredagen bestod av trevligt sällskap och en trevlig natt, va tänkt att vi skulle svänga förbi strippen men det blev en sväng till piraten istället men det var helt okej det också må jag säga. Tog 40kr för allt i baren och fritt inträde, kanoners kan ju knappt bli bättre. Dock va det väldigt knapert med folk, men med tanke på min trevliga inställning så blev kvällen också sådan.
Innan hemresan så besökte vi Linn på hennes jobb, alltid lika trevligt med nattbesöken på JA-hotellet för att uppdatera sig lite om allt möjligt. Tråkigt dock att vi knappt varken pratar eller ses så ofta längre.
Lördagen bestod av kalas för Erika som fyllt 20år, trevlig kväll trots sina insidenter. Blev bokad buss till Boda för säsongsavslutning, men dock gick inte Sara Johansson in för klockan tickade iväg och sen blev hon för mycket för att känna att det var värt pengarna.
Han även med att tvätta och städa brors bil innan färden till Erika blev av, ren o fin.
Söndagen har mest blivit slapp med tanke på att det blev så sent.
Ibland är det bara så jobbigt att säga hej då, speciellt när man inte vet hur framtiden ser ut, eller när man inte heller har det där att se fram emot, även om man ser fram emot det, så vet man inte när det blir och det är då det blir mer jobbigt. Jag vet att jag kan vara jobbig ibland, men när jag är jobbig på det viset så är det endast för att jag tycker om dig så mycket, och för att jag inte vill sova själv helt ovetandes.
Jag är evigt tacksam för flytt och jobb i Kalmar, den enda nackdelen just nu det är du. Men jag vet att vi klarar det, bara vi verkligen vill.
Karlskrona, här är jag.
Hemkommen från Kalmar, kom hem till Karlskrona igår. Så nu är jag hemma och funderar på hur jag vill att denna helgen ska vara. Fick jobbet i Kalmar, så tillbaka dit på tisdag och då kommer jag tillbringa den mesta av min tid i Kalmar antagligen. Det ska bli skönt om jag får säga det själv.
Lite miljöombyte och komma iväg lite, det är självklart att det blir tråkigt med familj o de o detta. Men o ena sidan är inte Kalmar så speciellt långt bort så det går ju att komma till mig när man vill och jag är ju hemma ibland.
Meeeeen, jag har väl minsann ingen tid att sitta här o ana ugglor i mossen egentligen, det är ju bättre jag sätter slag i saken än att bara göra mycket snack och liten verkstad. Efetrsom denna dagen är fullspäckad egentligen, jamen.
Nehe, nu ska jag påminna mamma om att ringa hud, och sen massa annat. Och det är ju minsann ett födelsedagsbarn som fyller år imorgon med. Henne ska man väl hitta något sköj till :)
Käääälmar.
Just nu sitter jag i Kalmar hemma hos en gammal go vän till mig, har sökt mig jobb här uppe och det ser ljust ut. Men eftersom jag heter Sara Johansson så är jag fortfarande skeptisk även fast jag redan jobbat en dag som bredvidgång och det gick kanoners. Helt kalasbra faktiskt om jag får säga det själv, alldeles tokigt så duktig jag är när jag väl visar den sidan till och jag kan tänka mig att jag kommer trivas och just nu känns allt bra. *Peppar peppar ta i trä, bank bank ta ta.* Nemen det blir som man gör det till och jag tänker satsta stenhårt på detta faktiskt och jag tror minsann jag hade mått bra av lite miljöombyte och detta, sen är det faktiskt så att jag MÅSTE ha ett jobb för det är inte kul att vara arbetslös o den sketen. Och pengarna bara krånglar med de hela tiden.
Vi får helt enkelt vänta o se vad som händer o fötter för mig och mitt liv nu, man kan inte göra annat än visa sin prestige och hoppas på det bästa.
Pricken över i:et hade vatt om det helt plötsligt hade kunnat sluta klia på min förribankade kropp hela tiden, man blir ju somhandikappad med det o så kan man inte sova riktigt heller. Jag har gjort av med nästan en hel 500ml flaska hudkräm på ungefär en månad. Det är INTE okej, men Sara Johansson får väl skylla sig själv för att hon aldrig ringer vårdcentalen och kollar upp detta. Men har ju kollat det så många gånger utan framgång, så detär väl det som gör det delvis med eftersom jag blir så förribankat trött på dom. Men jag får nog ringa dom ändå för såhär kan det verkligen inte fortsätta, det är minsann sant faktiskt.
Men nu tror jag minsann jag ska dra mig, men nu har jag iallafall uppdaterat mig lite :)
Uppskattning.
När jag satt här och filosoferade lite omedvetet så slog tanken mig att man är för dålig på att visa sina känslor, visa sin tacksamhet och känna efter hur personer betyder och har en inverkan på ens liv. Det är så mycket större än vad man tror ibland, det är bara det att man är så bortskämd av det som är bra så man är dålig på att se det när man är i det, det är därför det är enklare att se det negativa som kommer ibland för det finns inte hos en hela tiden. Och det är hur bra som helst att det är på det viset, men man måste lära sig att visa uppskattning för sina nära, för omgivningen och för de som har betydelse i ens liv. Små ord, ett kort samtal eller ett litet sms om hur man uppskattar sin omgivning kan göra så stor uppskattning i deras liv. Ja, jag tror minsann jag ska jobba på att visa min uppskattning till folk lite bättre, visa att jag tänker på dom och är tacksam över att de finns, och att de finns för mig. För om man glömmer, och börjar ta saker o ting för givet, ja då förlorar man.
Jag är väldigt tacksam över den omgivningen jag har, och att jag lever ett så bra liv som jag gör.
Motgångar måste man ha för att växa i sig själv och bli en större, starkare människa.
Uppskattning är något som är alldeles för ouppskattat.
Tack för att ni finns <3
Inte min lördag idag, ikke.
Jag blir bara ledsen på alltihopa helt enkelt.
Man ska inte grubbla, o inte tänka, o inte o inte o inte, o de är inte bra o göra på¨det viset, det är inte bra o säga så, inte bra o tänka på sånna saker. Va glad, ja men för i helvete jag är ju glad, men jag kan omöjligt vara glad om jag inte får ur mig mina tankar heller, och det är ju klart att man blir ledsen vid vissa tillfällen. Och jag blir knäpp då, eftersom det känns som det inte är tillåtet.
Nehe, nu vill jag faktiskt inte sitta här och denna kvällen blev bara en jäkla skitkväll, av alltihopa. .
Torsdag, men känns som fredag.
Dagen fram tills nu har bestått av Sofie Karlsson, och att jag funderar på hur man får tag i pengar om man är utan jobb? Det är himla klurigt detdär, och AF bara krånglar hela tiden så man får ju aldrig pengarna när dom ska komma ändå. Jäkla krabb om detdär.
Med närmare eftertanke så kan jag undra varför jag sitter här när jag har bättre saker för mig att göra, som att hoppa in i duschen, vilket för övrigt är bland det tråkigaste som jag vet. Uschanameja. Och sen måste jag ju åka iväg för att komma någonstans, och även för att sedan komma hem igen. Men man vet dock aldrig när det blir. Men det måste ju bli innan söndag iallafall, ja det måste det. Jag har ju saker o göra jag med, kan inte bara sitta o slöa hela dagarna.
Och träningen har jag blivit så slarvig med efter jag va så in i nordens förskyld med feber o de o detta, så att jag inte kunde träna. Ja, heliga Maria. Det måste det minsann bli ändring på, men så tänker man att tiden inte finns till, men då är det ju egentligen inte mer allvarligt än att man gör sig tid till det. Och så tänkte jag va duktig o göra ett schema, men hur bra har de gått då. Ne, just det. Saker och ting blir defenitivt gjorda i mitt liv, men mitt i allt det duktiga fixet så tror jag minsann jag glömmer hälften. Och stressa, ja de har jag hört inte är bra, så de låter jag bli.
Men visst vissa saker borde man kanske skruva upp volymen lite på, men öronen är ju så känsliga.
Onsdag idag då ja.
Idag har jag lekt en himla massa med Sofie, nämare bestämt har vi faktiskt lekt ganska mycket denna veckan vilket känns kanonbra. Blir så kul med oss. Stackars dom stackarna som inte får uppleva oss, undra hur dom klarar sig egentlige, eller om dom klarar sig överhuvudtaget, för när vi är i närheten så blir faktiskt allt mycket ljusare. Inte för att tala oss i goda dagar eller så, men det är faktiskt ganska sant. För vi kan konsten med att bjuda på oss själva, stunta i vad andra säger, tänker o tycker för vi gör som vi vill ändå, och vi är ärliga små idioter som njuter av livet och tar tillvara på dagen som den kommer. Kanoners så bra vi är faktiskt. Jaa-a.
Vi har iallafall denna veckan hunnit med me att vara i Kääälmar, kollat lägenhet, umgåtts med Jämjö-pågarna, spelat badminton i blåsten, köpt oss nya glajjor så vi kunnat glida med stil i 740:an, snackat massa ärligt skit, börjat packa ner Sofies lägenhet, fixat o donat lite o lite av allt möjligt faktiskt. Men trevligt har de vatt minsann, jamensan.
Just nu sitter jag o funderar om jag ska ladda ner lite mer musik och bränna ut en hel del nya skivor, för det kan minsann behövas så mycket som de gamla hackar o far, ut på vägarna åker dom me så snart finns väl knappt några kvar, ja, nej, vem vet.
Jo, så va de de med att jag även funderar på om det verkligen är det aldra aldra sista avsnitten av andra avenyn idag, och om det är det så blir jag nästan lite tokig faktiskt. Det kan ju minsann inte sluta på det här viset, Jag har ju hur mycket funderingar som helst som måste lösas upp först. Folk som försvunnit som jag undrar vad dom gör, och ett barn som måste födas och redas upp med allt där o lite blandade saker. Ja, minsann detta har jag lite blandade känslor för. Om det är sista avsnittet idag så är det dumt och inget bra slut på det hela. Inte om jag får säga som jag vill, och det får jag faktiskt med.
Men nu ska jag minsann göra lite annat än o sitta här o uggla, för nu hörde hjärtat av sig så nu får jag invänta lite besök minsann :)
Tisdag denna veckan igen.
Nu har min kära syster varit här på besök med sin lilla familj, hon nska åka hem imorgon med sin Villem. Maken hennes lämnade oss redan i söndags. Men det har varit hur mysigt som helst o få ha systra mi hemma lite, det är ju inte så ofta man träffas så man tar till vara på tillfällerna som kommer. <3
Helgen som varit har vatt en toppenhelg, fredagen bestod av vänner och mys medans lördagen bjöds det istället på massa bus och bravader. Firade systrarnas födelsedagar och det var verkligen en lyckad kväll och bra stämmning. Söndagen blev bakfylla, dop och filmmys.
Jag är glad, glad för dig.
Snart va även denna veckan slut :)
Denna skoldagen blev för mig ganska kort, och nu befinner jag mig hemma hos Helen. Får se vad vi ska hitta på för bus. Jag känner att jag måste fixa så jag har kläder jag behöver på lördag, då det är kalas för mina systrar med temat "ur filmernas värld". Man vill ju såklart att det ska bli bra dethär, men det kommer det såklart också :)
Ibland kanske det är bättre att bara låta bli att tänka så mycket.
Idag va de minsann tisdag då ja.
Jag har mina funderingar och allt är ju alltid värt ett försök, eller är det inte så man säger? Annars gör jag det nu, för det är det jag har bestämt mig för att göra. Har nämnligen funderat lite kring min kortsiktiga framtid, och nu kommit fram till att det finns inget att förlora på att testa sig fram, eller hur man nu ska säga. Det blir kanoners, och är det menat för mig att det ska gå vägen så kommer det de med. Med min hjälp såklart, men det kan bli bra. Om det blir något alls, man ska inte ha för höga förväntningar, för det vet jag minsann hur det är. Och det är inte bra, för man blir bara ledsen om det då inte går vägen. Man ska ha mål och man ska ha drömmar, man ska kämpa sig fram, men inte ha för höga förväntningar på att det går hela vägen. Det är en hårfin gräns, men den är viktig att ha i baktankarna. Sen ska man heller inte alltid säga för mycket, för det blir aldrig som man tänkt ändå. Men det är alltid kul att leka med tanken ibland, och ibland blir det ungefär som man tänkt sig, bara med någon liten invändning eller förändring eller något oförberett, ibland blir man även överraskad. Det kan vara på ett bra sätt, och ett dåligt. Men man ska nog bara leva i nuet och försöka påverka framtiden mot det man vill, så gott man kan. Men sen kan man inte göra mer, det är framtiden som får avgöra. Och jag känner just nu
"vad har jag att förlora".
Det blir bra dethär.
Allt flyter.
Trasseltrasseltrassel, men ingenting fungerar så länge man inte har kommunikation. Det krävs för att få någonting att fungera, på alla sätt och vis. Oavsett om det är vänskap, kärlek eller bara ett vanligt samtal.
Det går ju inte så bra att prata med en vägg, inte om man förväntar sig svar iallafall.
Det jag menar är bara, att ibland blir inte allt som man tänkt sig. Det kan vara på både ont och gott, men som sagt. Det finns alltid något positivt med allt, det gäller bara att se det :)
Ibland blir jag bara så fel.
Jag kan bli klokare, men innan jag kommer till det stadiet så är jag en stor klumpig tönt.
Jag må va förvirrad, men jag kan inte heller hjälpa känslor jag känner. Men när jag känner starka känslor så blir jag ofta osöker i mig själv, och då blir jag sådär klumpig. Vilket inte är meningen att det ska bli så, men det blir så för att jag är så osäker i mig själv och det är väl även därför jag vill ha bekräftelse och massa uppmärksamhet för att veta att jag finns där i tankarna. Sen när det inte kommer så blir jag orolig och då grubblar jag och då kommer jag in på saker som bara är förvirrande och osammanhangande.
Eftersom jag köpte min lott så får jag även skrapa den, men ibland hoppas även jag på vinst.
Jag vill ju bara va säker på dig, på vad du tycker och känner. Hur du tänker, vad du tänker angående mig eller oss. Eller om du ens vet det själv, vad som rör sig i ditt huvud egentligen. Vad du ser hos mig, om du nu ser någonting alls? Tankar snurrar kring i mitt huvud, vill du verkligen vara med mig eller är det bara något du tror? Det är det jag grubblar mest på. . . Kanske är fel, men vem är det att dömma?
Jag är bara så rädd att sluta i tårar. . . igen!
Totalförvirrad.
Ne, det känns minsann som jag tappat glöden helt och då kanske inte något alls fungerar som det ska.
Jag trodde det var bra, fram till jag insåg att du kanske inte alls är den människa som jag trodde att du var.
Det känns konstigt och obegripligt, men du verkar inte alls va den jag trodde.
Skenet bedrar, som så många gånger förr . . .
Komplikationer är minsann inget roligt, men det är något man måste titta på för att få det slippra igenom.
Sen dom här valen man kan göra, dessa valmöjligheter. Går man in genom fel dörr, eller fel väg så blir det ju tokigt. Men hur ska man kunna veta, om man inte får uppleva alla valmöjligheter och det är ju givetvis omöjligt. Ne, det är minsann krångligt dethära.
Vad man än gör, hur man än gör så finns det alltid valmöjlighter. Det gäller att tänka, känna och bestämma. Men det är inte så lätt alla tiders, kan man då ångra sig om man gjorde ett val som sedan inte kändes rätt?
Torsdag och sjuk.
Tänk själv, om du inte är irriterad för att du själv har det så om någon i samma utrymme som du eller inom viss räckhåll, om denna människa nyser en gång för mycket eller hostar på ett fult sätt så blir man så himla irriterad så att man tillochmed ibland vill skjuta människan eller slå in pannbenet på den så den iaf håller käften.
Sen har jag min jäkla klåda över kroppenn som jag haft sen i höstas nu, och jag trodde det va på grund av den kalla långa vintern o detta. Men ikke, den är nästan värre nu än va den va innan värmen kom och snän försvann. Helmysko, de va himla längesen jag hade kli nu och gud vad skönt de har vatt. Men man får väl ta tummen ur röven och ringa dom där på vårdcentralen och be dom hjälpa mig med mina olika problem. Se om det blir någon framgång denna gången, har inte direkt vatt så stor framgång dom andra hundraelva gångerna jag har vatt där menar jag. Men måste man så måste man, helt enkelt.
Kanske mamma ringer om jag ber snällt, finns en chans, men den är nog liten.
Men nog med sjukligheter nu, mitt i allt sånt kraffs så är jag ju faktiskt glad och mår bra egentligen :)
Har minsann hittat mig min egna lilla sötnos, han har ifs stått vid min sida i nästan ett år, men inte förrens nu för några veckor sedan upptäckte jag att jag faktiskt hade kärleken närmare än vad jag ville förstå.
Ja, fin är han iallafall och han gör mig glad och värm, det pirrar på ett sånt där vis som får en känna sig trygg fast samtidigt helt förvirrad, förvirrad på ett mycket bra vis. Ja, detta känns minsann bra.
