Sara

Eller så är det helt enkelt så att jag bara funderar för mycket ibland, grubblar på saker och ting som blir fel eller helt ovettigt iaf. Fasst och ena sidan kan det vara bra, för då får jag ur mig mina tankar, även om dom ibland är helt oresonliga. Men när jag få ur mig dom, får jag plats med nya och dessa nya brukar va mycket bättre.
Jag kan bli klokare, men innan jag kommer till det stadiet så är jag en stor klumpig tönt.

Jag må va förvirrad, men jag kan inte heller hjälpa känslor jag känner. Men när jag känner starka känslor så blir jag ofta osöker i mig själv, och då blir jag sådär klumpig. Vilket inte är meningen att det ska bli så, men det blir så för att jag är så  osäker i mig själv och det är väl även därför jag vill ha bekräftelse och massa uppmärksamhet för att veta att jag finns där i tankarna. Sen när det inte kommer så blir jag orolig och då grubblar jag och då kommer jag in på saker som bara är förvirrande och osammanhangande.
Eftersom jag köpte min lott så får jag även skrapa den, men ibland hoppas även jag på vinst.

Jag vill ju bara va säker på dig, på vad du tycker och känner. Hur du tänker, vad du tänker angående mig eller oss. Eller om du ens vet det själv, vad som rör sig i ditt huvud egentligen. Vad du ser hos mig, om du nu ser någonting alls? Tankar snurrar kring i mitt huvud, vill du verkligen vara med mig eller är det bara något du tror? Det är det jag grubblar mest på. . . Kanske är fel, men vem är det att dömma?

Jag är bara så rädd att sluta i tårar. . . igen!