Sara

Uj, vad tiden går fort, snart är även detta året slut och det bara blåser förbi en. Men det har samtidigt varit ett bra år på många sätt och vis, och jag kan även känna att jag som människa har vuxit lite i mig själv, eller en hel del faktiskt. Och den känslan är alltid lika skön, faktiskt. 

Ikväll kommer fina syster hem från Dalarna med sin lilla familj, för att dom ska fira julen med oss här nere, vilket är helt fantástiskt. Det ska bli så himla mysigt!
Detta året är verkligen ett år för jul-Sara, har inte haft sånhär julkänsla i mig sen jag-vet-inte-när. Väldigt längesen iallafall, men den är mysig, precis sådär som julen ska vara. Och snö har vi fått oss med, dock kanske det inte behöver snöa på tok för mycket som det kanske har gjort lite, för det orsakar alltid mer problem än tvunget borde, vilket inte är så kul. Men på vissa vis kan det även gynna, men jag tycker iallafall om snön, även fasst den kan vara besvärlig med sina nackdelar ibland. 
Dock kommer jag bara gilla snön fram tills någon gång i januari skulle jag tro, för då kan den börja ge sig iväg härifrån, men över jul och nyår är det fantastiskt mysigt med snö, ja. För det är då det blir en riktig jul.

(Peppa peppa, ta i trä) 

Åter en helg som har varit helt okej, till och med bra. Ja, tänka sig, två helger på raken. Inte illa pinkat!
Drack lite vin hemms hos Lisa i fredags med trevligt folk, helt okej. Men helt oväntat så drattar jag på ändan ner för en hel trappa, och jag kan lova att jag är tacksam över att jag var full vid detta skede och ensam, när jag hade ramlat färdigt skrattade jag för mig själv och ställde mig upp igen och va helt som vanligt. Men får sota för det med dessa förbannade blåmärken man får efteråt. Men jag antar att "själv göra, själv ha".
Men det var en kul kväll ute, dock förstår jag inte varför det va så bråttom hem?

Lördagen blev ut och äta på thai, väldigt gott må jag säga och sedan var det hem till dansbandskampen. Som jag för övrigt är besviken på. Hela grejen med dansbandskampen är ju att det är olika band för varje vecka så det är en massa band som får chansen och vissa upp sig innan "allvaret" börjar. Men icke, nu har även denna tävling blivit som alla andra, att alla är med från början och istället åker det ut band för band efter varje vecka som går. Visst är det helt okej band som spelar, men inte alls samma grej. Det gör mig lite besviken faktiskt. Om jag får säga de själv!

Söndag idag och en total slappdag, har kusin Nathalie på besök här och just nu tittar vi på "Mysteriet på Greveholm", och nu ska vi äta.

Satickens vilken hurtbulle jag börjar bli, och det känns riktigt skönt om jag får säga det själv. Idag började jag med att köra dubbelpass, dock bara 30 min på pass nr 2. Meen, jag tycker minsann jag är duktig ändå.
Nu ska flärret bort!
Ja minsann, och sallad har jag börjat äta mycket mer av, och pasta/potatis och det där försöker jag plocka boret så det bara blir kött och sallad. Så det blir ordning på torpet!
Ja, det känns riktigt skönt att ta tag i sig själv och man blir ju faktiskt mycket piggare efter ett träningspass med och mår så mycket bättre, jag kan dock bli så peppad så jag bara vill köra gärnet i flera timmar. Men jag tror inte att det är kanske så jättebra. Man får helt enkelt arbeta sig upp succesisvt. Men detta ska bli bra, det kan jag lova.

Sen ska jag börja plugga den 17 januari igen, så jag blir färdig undersköterska, och under tiden hade jag väl tänkt mig att ta mitt förbenade körkort med för det behövs verkligen.
Hoppas bara inte på att jag blir så trött av skolan så jag ger upp träningen för att "jag inte orkar", men jag får helt enkelt se till att ha en jäddrans diseplin på mig nu. Det kommer bli svårt, men resultatet kommer också bli bra.
Grymt bra!


(Y) Tummen upp (Y)

Tider som ska passas!

Har verkligen haft det jättebra uppe i Dalarna hos min lilla Mahlin, det har även vatt skönt att bara kunna ta det lite lugnt och kunna tänka. Det tackar jag för!
Avslutade mina två veckor på ett hejdundrans bra vis måste jag säga, haloweenfest på Bowlingen med förfest x 2 innan. Ja, det var mig en mycket trevlig kväll, en kväll att minnas resten av livet. Huanameja!
Trots min fylla så gick det bättre än förväntat med hemresan på söndagen, vilket kändes skönt. Skönt att åka bil och bara kunna sova bort ruset. (Y)

Men nu är jag hemma och har varit det i 2 dagar nu, hemma till det vanliga dystra. Men kan inte neka till att jag hade lite hemlängtan förra veckan, så lite skönt är det minsann också :)
Nu är det bara att ta nya tag med jobbsökandet och de o detta :)

 

Nu har jag snart varit i uppe i Dalarna i 2 veckor, tiden går alldeles för fort. Visst har man en gnutta hemlängtan, men jag trivs ju faktiskt här också. Så himla tråkigt att det ska behöva vara så långt emellan bara. Tänk om det bara hade legat en halvtimme bort så man kunnat komma på en kaffe bara över en stund. Men icke!

Jag har iallafall haft det bra, och resten av veckan kommer också bli kanon, iallafall om jag får som jag vill :)

Är uppe hos bästaste Mahlin nu, kom upp hit i lördags kväll. Gud så nervös jag va att jag inte skulle hitta med rätt tåg, och speciellt i Stockholm, men jag hamnade rätt och stolt över mig själv är jag minsann också. Sen har det bara vatt massa prat och mys, dock med promenader och träning inblandat. Känner mig himla stolt över mig själv på det med, att jag verkligen har satt igång.
AF ringde med häromdagen, givetvis så ringer dom när man väl inte är på hemmaplan. Så typiskt! Tyckte att jag skulle pallra mig dit på direkten, men det gick ju som sagt inte. Så vi fick boka in ett möte iaf, men skönt det och att dom äntligen har hört av sig nu efter så mycket tid jag väntat och tjatat på dom om att höra av sig.

Igår åkte jag hem till syster i Mora och myste med hennes familj och stannade över natten, så har fått busa a mig riktigt ordentligt med det lilla busfröet. Även fått testa på att äta kroppkakssoppa idag. Det var en speciell upplevelse, men gick ner det med :)

Det är lätt att vara efterklok, jag har aldrig innan riktigt velat förstå vissa saker. Men nu har mina ögon faktiskt öppnats, synd bara att det är försent. Klart att det känns, och det är jobbigt men jag tror heller inte det finns något att göra åt saken. Mer än att ta in det som har gjorts fel och se till att det inte blir så i framtiden, det är en konstig känsla att upptäcka hur fel man faktiskt har handlat i en viss situation. Men jag kommer aldrig mer göra om det, för det kostade mig för mycket och ledde till något som jag kankse kommer få ångra resten av mitt liv. Det känns konstigt, och trodde aldrig jag skulle hamna här, men så är det och det är bara att acceptera.

Glömma, älska och förlåta - det är livets stora gåta.

ÄNTLIGEN!
Nu ser jag ljuset i tunneln, även hur omitiverad jag än är så sätter jag mig ner och pluggar på mitt körkort, för jag vet att jag gillar det ju när jag väl satt fart och jag vill ju att det där körkortet ska bli mitt. OCH jag har börjat träna på riktigt, varje dag och inte bara någon gång där och någon gång här. Jag har även börjat lite med att skriva upp vad det är jag stoppar i mig egentligen, idag bytte jag ut köttbullen till en banan och ett glas vatten. Bra gjort av mig, jajamen! Nu får det minsann  bli ordning på torpet här.

Och på lördag då tar jag min väska och åker sisådär ungefär 60 mil uppåt i landet för att besöka den bästa Mahlin som finns i hela universum tror jag minsann, jag är evigt tacksam att hon i min telefonlur funnits under den senaste tiden då jag har vart helt ur banan och varken vetat ut eller in. Till och med tappat bort mig själv, men nu äntligen börjar jag blicka positivt igen. Och jag vet att det löser sig till det bästa, men det kan ju defenetivit inte bli sämre med Mahlin vid min sida, för henne känner jag och jag vet vad hon går för vilket jag är evigt tacksam för.

Jag hoppas verkligen på att detta löser sig till det bästa, och för en gångs skull det bästa för mig.

 <3<3<3