Sara

Det som inte är meningen är helt enkelt inte meningen, och då blir det inte alltid som man tänkt sig för då får man istället lämna det vidare till ödet för att det i sluitskedet ska lämnas åt det som ska bli meningen. Allting har alltså en mening, även det som inte är meningen. Låter kanske komplicerat, men egentligen så är det faktiskt inte så speciellt komplicerat. Inte om man tänker på det, alltså om det händer någonting för/hos dig som du inte var beredd på eller som du kanske blev upprörd över eller vilken känsla som helst egentligen, så hände denna grejen dig för att det skulle leda dig in på ett annat spår. Och det spåret kan vara precis vad som helst, och även en som simpel sak som att bara mogna i dig själv, och även kanske för att öppna dina ögon inför andra dörrar. Till slut så har man hittat sig mening och sitt öde, efter att ha klivit in i olika vägar genom att ha varit med om "meningen", dock så kommer du genom hela livet upptäka nya saker och vara med om nya saker. Vilket jag anser bara är positivt för annars så skulle iallafall inte jag tycka att det skulle vara lika kul och intressant.

Allt har sin menig,
alla har sin mening,
både för och med livet!

Fuck this shiiiit, idag vet jag inte om det är min dag. Dock har jag iallafall gjort första delprovet i engelskan. Men sen så tänkte jag cykla en runda, men det är ju inte kul att göra utan musik, men så har jag råkat slänga det programmet i papperskorgen som man behöver för att ladda över musik till telefonen, och telefonen har jag kastat. Och jag tycks ha fel installationskiva, hur kul är det då? INTE kul!
Så hur ska jag lösa detta? Jo, hade ja iaf kunnat hitta papperskorgen och lägga tillbaka den i datorn igen så hade jag vatt nöjd, men den har jag ju letat efter i flera månader nu, hur blåst kan man va, och hur svårt kan det va egentligen?

Huanameja, jag hoppas min tur vänder snart iallafall. Dock så skiner solen och det är ju underbart, men givetvis så måste man ju plkugga då, tror dock inte att jag har sådär himla mycket idag, men vi får väl se.

Man slutar aldrig förvånas, men mest förvånas jag av mig själv. Över hur jag kan reagera på saker och ting och över hur jag fungerar egentligen. Jättekonstigt, lustigt det där får jag lov o säga. Man tror något är lugnt och sedan helt plötsligt så är man verkligen förvånad och förstår ingenting och kanske nästan tillochmed lite tagen, och i stunder där man kanske borde känna mer ne där är det helt tvärtemot att man knappt känner alls. Jag undrar jag om inte mitt inre spökar lite med mig jus nu, för att vara såhär lugn som jag är nu över allt när jag absolut inte borde vara det med tanke att allt inte gått som de skullat och inte heller har jag någe sommarjobb. Men visst det är ändå skönt att man inte stirrar upp sig, för vad tjänar det till?

Nu hittade jag papperskorgen men då tycks inte programmet va där i? Varför?!?!?!

Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde ......

Jag har drömt de mest sjuka grejerna, jag förstår verkligen inte hur drömmar kan gå ihop och jag förstår mig defenetivt inte på alla dessa knepiga drömmarna jag har.

Inatt drömde jag att mor och far hade flyttat till Stockholm och jag hade hakat på, och Maja Heller var lärare på en skola där. Och det fanns ett utrymme på två plan som stod tomt så där skulle hon och jag starta en butik på skolan, och sälja både kläder och mat och allt möjligt. Och det var rulltrappa upp och ner till plan 2 som inte alls var ett stort utrymme egentligen, det som fanns i våran "butik" var en slags bar och ett skåp som fungerade som ett slags litet krypin och som man även kunde låsa från insidan. Och sen vatt det lite kartonger och en soffa, och sen några ställ med lite kläder på. Det såg ganska stökigt ut eftersom vi inte hade kommit igång riktigt än.
När vi satt där med några andra och diskuterade om hur vi skulle lägga upp allting och hur vi skulle göra med anställningar så kom det förbi 4 personer med ett gevär i handen, de gick först förbi för att sedan ställa sig lite längre bort och sedan började de skjuta mot oss, och geväret var en hagelbössa om jag inte mins fel. De prickade inte rätt och jag flydde in i panik i skåpet och stängde dörren, försökte låsa men det gick inte alls ihop sig. Då slutade personen med hagelbössan skjuta mot de andra och siktade bara mot mig, och varför de skulle ha ihjäl mig har jag inte den blekaste om men ute efter mig det var dom. Jag lyckades låsa dörren och kr'ypa ihop där och bad för mitt liv och funderade på hur jag skulle göra. Helst plötsligt så slutade de skjuta så då öppnade jag upp en liten springa på skåpet för att se vad som försigick och då tog de fram 2 pilbågar och började skjuta pil för att se om det skulle gå igenom skåpet bättre, och då ställde de sig så de sköt mot mig och skåpet från två håll, så jag fick ju smidigt försöka ligga så att jag inte låg mot någon av dessa väggar. Efter en stund gav de upp och gick därifrån, så då smög jag mig ut ur skåpet och sprang mot rultrappan och rullade ner för den andra som gick ner till ett annat rum. Sprang igenom det rummet för att komma till ett rum som låg avlägset en bit bort för att gömma mig där. På vägen dit så fick jag helt plötsligt tag på en stor machetas kniv och råkade skära med den på en kvinnas ben, och hon frågade vad jag gjorde då jag sarade med stressad röst "Förlåt så hemskt mycket, hoppas du inte skadar dig, men jag är jagad". När jag sedan gick vidare till ett annat rum så stod dessa fyra där och innan de skulle hinna reagera på vad som hände så tog jag kniven och skärde av dem deras halser, ben och i magen. Det hela slutade i ett blodbad och jag pustade ut i glädje om att jag inte blev dödad. Sedan beodrade jag någon annan att ta hand om kropparna och att jag var tvungen i självförsvar. Alla förstod mig och tog hand om kropparna och polisen som de sedan fick ringa och förklara allt för.

Efter en stund när jag lugnat ner mig så gick jag till Maja för att prata lite, och då skulle hon hålla i en idrottslektion som jag fick vara med i, som en av hennes elever. Sedan skulle jag duscha och när jag hade duschat färdigt så upptäckte jag att någon hade snott mina kläder så jag letade upp ett tjockt täcke som jag lindade om mig och utan att tänka mig för så gick jag ut sådan utanför skolan och ut på Stockholm stad, och när jag hade gått en bit och märkt hur alla studerande började stirra på mig - de flesta slutade då och skulle gå hem - så kom jag på att jag faktiskt bara hade täcke på mig och gick då in i skolan igen för att leta upp Maja och fråga om hon hade några kläder jag kunde låna. Hon bara skrattade åt mig när hon såg mig och lånade sedan ut lite kläder till mig som jag tog på mig.

Jag åkte hem till mor och far där jag till min glada förvåning möttes upp av syster Fia och systerson Villem, jag blev alldeles överlycklig och kände att dagen äntligen hade vänt för mig. Genast började Villem och jag leka, och han hade också lärt sig att prata den sötungen. Mamma undrade vad jag hade gjort hela dagen, och jag svarade lugnt att jag hade dödat 4 personer i självförsvar men att det gick bra, och hon rörde inte en min och tyckte också på att det var skönt att jag klarade mig så bra från det. 
När Villem och jag sen lekte på mitt rum så ringde Lillen till mig och han blev alldeles galet glad han också av o få höra en busunge i bakgrunden så han fick prata lite med Villem och Villem va så glad över att få porata i telefonen. Sen frågade Lillen "-Kommer du förbi sen eller?" "-Så vi kan göra lite barn vi också då?" sa jag. "-Nej för fan" "-Haha, nej men vi kan ju öva iaf!". Och sedan frågade han vad jag mer hade gjort idag och till honom svarade jag att jag råkade springa ut på stan i bara täcke innan för att mina kläder hade försvunnit, och han bara skrattade åt mig och sa att jag var sjuk.

Jag gick då ut på stan för att träffa Lillen och vi gick runt på stan lite och gick i någon ny affär där han skulle kolla på något och föri något nytt ungdomscafé där vi bara kollade läget. Och sedan fick Lillen något ryck och började springa ifrån mig, då jag sprang efter och undrade vad han gjorde. OCh mitt i allt så snubblade han typ med flit två gånger för att jag skulle fånga upp honom. Förvirrad människa. Sedan så sprang vi in i någon skog och typ rullade oss i gräset och bara pratade och tittade på stjärnorna.

Snipp snapp snut, där var drömmen slut!

Helt sjukt, vad kommer allt ifrån? :O

VAAAAAAARFÖÖÖÖR??
Måste avreagera mig lite så att jag blir lugn sen, nu är allt som ett himla virrvarr känns det som och jag hinner inte förstå någonting, men jag vet att när jag väl fått avreagera mig och lugnat mig lite så är det lungt sen. Så därför tänkte jag att jag skulle skriva av mig lite för mitt eget bästa. Mitt liv ser ut som det gör och det är bara jag som kan leva det, men jag kan inte hjälpa vad jag känner och samtidigt inte heller tvinga mig själv till att känna saker som jag kanske inte alls gör. Det kan inte vara bra för någon att göra så, för den man lurar mest är sig själv och det slutar bara dåligt i slutändan.
Det är väldigt mycket i skolan nu, men jag MÅSTE klara detta, annars blir det inget kul. Det är dock heller inte så kul att det aldrig kan gå vägen för mig med en gång utan massa krångel och fördröjningar. Plugg, plugg och plugg. Men det ordnar sig, jag MÅSTE se till att det ordnar sig.

Kärlek? Vad är kärlek? Jo, klart jag vet vad det är, men just nu känns det som jag vill lägga den på hyllan lite för det har vatt lite mycket nu och jag känner att jag just nu behöver andrum för mig själv. För att lista ut vad jag vill göra med mig själv och för att kunna åstakomma någonting med livet, bara vara och befinna mig i nuet!

Meeeeeeeeeeeen, ibland blir man knäpp i hjärnkontoret och undrar vad som försigår och att saker och ting kan ta en handvändning helt utan förvarning. Dock känner jag på mig att jag har rätt, för det är den enda logiska förklaringen.

Om någon får för sig att läsa det jag skrivit nu så förstår jag om det låter förvirrande, för det är det även för mig och jag har heller ingen förklaring till det som står utan jag skrev bara av mig lite av mina tankar som kom från ingenstans!

Idag mår man som man förtjänar, och här var det ju inte igår jag skrev direkt. Det har hänt en hel del på sistone.

Pluggar på för fullt, både med körkort och skolan, tränar när det finns tid och försöker få mina extrakilon att försvinna!

Jag har världens svåraste för att bestämma mig för något, eller känna efter. Jag är nog faktiskt till och med världens bästa velare. Ibland kanske det kan vara bra, men oftast är det nog negativt tror jag, för man kommer ju inte direkt någonstans på det.
Men till slut hoppas jag att jag kommer fram till ett svar, speciellt efter dessa grymma böcker jag har beställt, som dock aldrig vill dyka upp :(
Men jag håller tummarna för att dom kommer denna veckan iallfall (Y)

Nu är jag baskemej trött på att drömma, trött på att sova om jag bara ska drömma massa konstiga knäppa ologiska saker hela tiden. Det värsta är dom drömmarna som känns så himla verkliga, så att man varken vet ut eller in när man vaknar. Vad har jag gjort för att förtjäna att drömma såhär!?
Kan dom inte bara försvinna innan jag blir knäpp på riktigt, det är ologiska drömmar som bara är okloka. Man kan ju tänka att, ja men det är ju bara en dröm, ja men när det har blivit till kanske 700 drömmar då? Utdelat på ungefär ett år, mardrömmar, okloka drömmar och alldeles knäppa drömmar. Drömmar som man verkligen inte vill drömma hur mycket som helst av, vad gör man då?

Jag har tillochmed köpt mig en drömbok nu för att jag är så trött på detta så vi får väl se vad den säger om det här, beställde den på på cdon.com så borde väl få den nästa vecka någon dag. För jag vill ha ett slut på det här, jag vill inte leva med det resten av mitt liv, eller kanske fungerar det med att köpa en drömfångare?

Mitt hjärta har idag åkt iväg på Svenska rallyt uppåt i landet, och han är borta ända tills på söndag. Undra vem som kommer sakna honom, inte jag iallafall. Ja, man kan ju försöka ljuga iallafall, men med tanke på att ljuga inte är min starka sida så kanske jag ska lägga ner den idén igen och faktiskt erkänna att jag saknar honom redan. En himla massa, det var längesen vi va ifrån varandra såhär mycket, men det är klart det kan vara bra det med. Det är alltid bra att få sakna varandra lite, då man märker hur mycket man egentligen uppskattar varann. Det kan även vara bra att få vara lite med sig själv ibland och bara få andas och tänka ut.
Men snart är söndagen här (Y)

Torsdag idag, och jag har varit sjuk i en vecka så tatt det lugnt med träningen men igår drog det igång med afrodansen igen, och idag är det latindans. Arrrrrrouba, fy f*n vad kul det är. Helt sjukt, jag hade verkligen glömt bort hur kul det är att träna på gym. Ja, visst kan det vara bra med hemmagym och träna hemma o detta, men det är 7 resor roligare ochlättare att hålla sig igång när man tränar på ett gymställe.  Hur underbart som helst, jag verkligen längtar efter träningen, helt sinnesjukt. Jag trodde då aldrig att det skulle kännas så för att få träna, men det är helt enkelt underbart.

Denna helgen tillbringar jag hos mor och far i Bränteknuva, och man får väl helt enkelt bara vänta o se vad denna helgen erbjuder. Men jag hoppas iaf på fika av vänner på lördag och liteträning på det :)

Lördag idag, jag har gått och blivit sjuk och fått ont i njurarna. INTE kul, men vad gör man egentligen?
Man får helt enkelt vila i väntan på att bli frisk, jag hade sååå gärna tränat mitt latin-pass idag, men det känns lite dumt när man är såhär sjuk så man knappt kan röra sig, det lär ju knappast bli bättre då. Och ölite onödigt att gå på ett pass är man inte kan göra rörelserna.

Jag vet att jag har världens mest underbara pojkvän och att det finns människor som skulle döda för att få ha det så bra som jag. Men ibland vill man bli lite extra ompysslad, speciellt när man är sjuk. Men jag tror inte han förstår det, eller så gör han det glömmer att visa. Eller så visar han fast jag inte ser, jag kanske ska öppna ögonen lite mer och så får han anstränga sig lite mer med. Då går man halva vägen var och det tycker jag låter väldigt rimligt faktiskt, ja så får de bli.
Tack blogg för att du finns, det är ibland underbart att börja skriva och sen komma fram till en lösning bara med att få skriva av sig det.
Ibland får man tankeställare som är värdiga att få!

Dagens ungdom, den är i stort sätt lika som när jag var där. Meen, jag trodde aldrig att jag skulle bli såhär "vuxen" och tänka, stackars krage eller men vad gör du? :O
Ne, det är minsann lustigt detdär med utveckling och tänkandet, och vad ska man egentligen göra om man ser en ungdom göra någonting som dom inte får, eller bara någonting som inte är bra alls. Ska man gripa in, och om, vad ska man då göra, hur går det att prata med dom? Få dom att vara ärliga? Hur går man egentligen till väga för att komma in i en såndär hjärna, jag menar jag vet ju själv hur det va och sa någon till en någonting så skulle man ju bara trotsa det och gå bakom ryggen ännu mer sen. Och det är ju inte riktigt så det ska vara, undra om det finns någon kurs i ungdomspsykologi, för isf vill jag väldigt gärna gå den.
Jag undrar lite på hur skulle någon kunna prata mig till rätta när jag gjorde allmänt korkade saker när jag var där, men jag kommer inte på något. Det var endast när jag var i ett helt fel sällskap som jag kände att det inte var rätt, men när jag ändå va med bra människor och gjorde dumma saker så var jag ändå i goda händer, och det var ju inte direkt något kriminellt eller så. Men iaf, jag har kommit fram till att det skulle bli väldigt svårt att få mig att tänka om, för jag hade "time of my life". Men samtidigt så undrar man ju, men klart. När man är i den åldern så vill man ändå testa saker, olika saker, och då gör man ibland saker som inte är rätt, som att dricka alkohol och röka en cigarett. Men så länge man inte sätter sig i någon dum fälla så kan det väl vara okej gissar jag, men jag som förälder hade blivit väldigt ledsen om jag såg mitt lilla barn dricka alkohol och röka ciggaretter.
Dock är den stora fällan fel sällskap, det är det man ska passa sig för, och även val av pojk- och flickvänner, för den personen har mer betydelse i ens liv än vad man kan tro. . faktiskt!

Den som kanske är lilla ängeln på hemmaplan kan vara den värsta utanför, eller den som har problem hemma den dränker sina problem ute bland andra och liksom gömmer undan det.

Vad gör man egentligen? Tittar på, pratar? Vad ska man säga utan att det verkar okänsligt eller att man lägger sig i för mycket? Vad ska man säga för att det inte ska låta som att man agerar "mamma", eller ännu värre "pappa", för dom bara skriker och flippar ut totalt om det är något dom inte vill ska vara sant!?!
Jag hade ju heller inte brytt mig, eller iallafall lagt mig i om det inte hade varit en betydesefull person eller någon som är nära.

Men mamma vi ska bara titta på film!

ÄNTLIGEN! Har jag fått mina inlogningsuppgifter till skolportalen och fått en hum om hur mitt liv ska bli inom skola och detta. Det ser bra ut, det blir mycket plugg, men skönt att inte alla kurser ligger på varandra. Utan att det är mer en åt gången ungefär, JÄTTESKÖNT. För det blir så virrigt annars, OCH så är det så himla mycket på distans, vilket betyder att jag får sitta hemma och plugga. Vilket är jätteksönt, med tanke på att jag inte har världens bästa möjligheter att ta mig till skolan, när den ligger där den ligger osh jag har inget körkort.
Det verkar lösa sig för mig nu, JIHAA. Ja just nu så är jag fantastiskt glad faktiskt, glad över mitt liv och allt därtill. Att man mår så här mycket bättre bara av att få plugga o träna lite. Wounderbaurt!
Imorgon hoppas jag på att få låna Medecinsk grundkurs- boken av Ida med. Himla snällt av henne tycker jag faktiskt. Och sen kan det börja pluggas ordentligt, för det lär de göra om jag ska klara dessa tentorna.

Sen har jag även denna månaden fått ut några extra hundralappar från kära KOSMO, som hade glömt betala ut min semesterersättning för sista månaden. Men extrapengar är alltid uppskattade, speciellt när man vet att man förtjänar dom. Tack för det saknade KOSMO!

Idag har jag fått paket från gymgrossisten, JAAAA!
Så detta ska förhoppningsvis hjälpa mig att gå ner i vikt, jag köpte lite olika. Som ni kan se nedan sen :)

Bilder kan verkligen göra en nostalgisk, det finns verkligen minnen man aldrig kommer glömma, människor som satt sina spår, både på gott och ont. Men på något konstigt sätt så är det oftast det goda man minns bäst, kanske för att det är det man vill minnas, iallafall för mig.
Vissa saker är väldigt tråkigt att de bara tar slut sådär, att de enda som består är minnen, men det kanske är så att växa upp. Eller så kanske det blir så när människor handlar på de vis de ibland handlar, ibland gör man saker utan att tänka, och ibland händer saker för fort så mn inte hinner med och sedan bara dras med, ibland händer även grupptryck. Det finns många orsaker till att saker händer, och ibland händer saker utan orsak med, det bara händer liksom. Tråkigt men sant, sanningen är hård, det vet jag verkligen och därav har jag fått slå baksalg. Sanningen är något jag håller värmt om hjärtat och någonting jag föredrar, lögner är inget för mig och jag har blivit uppfostrad till att vara ärlig, och ärlig ska man vara. Det sägs även att ärlighet varar längst, och det tror jag på för lögnen kommer alltid upp förr eller senare, men när den väl kommer fram så är det upp till de som fått svaret att avgöra hur dom vill hantera den situationen, ibland skäms folk kanske så mycket med svansen mellan benen att de inte gör någonting åt situationen, och kanske även för att de tog för lång tid för sanningen? Vad vet Visst kan man fantisera och drömma sig bort, men det är stor skilldnad mellan det och en lögn, och det är en hårfin gräns mellan en vit lögn och en riktig lögn. Det är viktigt att veta, sanningen är bäst och man bör hålla sig till den.
Även fast man ibland förlorar även fast man säger sanningen, jag antar att alla inte tycker om sanningen. Sanningen är väl för hård för vissa människor, eller att det man egentligen visste blir förtydligat, det gör väl för ont helt enkelt för att vissa ska klara av det, ja vissa människor väljer att heldre leva i en drömvärld i sin bubbla än att se världen och sanningen.
Den dagen de vaknar till liv, om de någon gång gör det, den dagen finns de två alternativ att gå, antingen kan man då inse sitt fel och be om ursäkt och förstå att uppskattningen från sanningen den gången är en uppskattning som blir bättre sent än aldrig, eller så kan man känna sig bortgjord och därav inte våga vara ansvarsfull och därav hålla det inom sig själv.

Den som alltid talar sanning, den uppskattar även att få tacksamhet tiilbaka för att sanningen berättades, just för att veta att det är ett bra "jobb" man gör, för sanningen är inte lika självklar för alla som den är för mig.

Jag har kommit in i ett sådant där drömstadie igen, där jag drömmer de mest märkvädig och knepiga drömmarna som jag inte förstår mig på alls. Drömmarna slänger verkligen in saker som är totalt obegripliga.

Inatt drömde jag att jag skulle få en gammal lägenhet som pappa tydligen hade bott i när han inte orkade vara hemma, det fanns massvis med saker i lägenheten, och jag övernattade där när jag hade vatt på fyllan i stan. Tyckte det var hur bra som helst, älskade att sova där när jag hade varit ute. Hade även efterfest och det blev riktigt stökigt, det städade jag och Sofie upp dagen efter när vi vatt lagom möra. Och så hände en massa knepigasaker, ne helt knepigt detdär!























Drömmar är allt bra knepiga dom, och man kan ju fundera på om det finns en mening bakom dom, eller om det bara blir. Det sägs ju att när man drömmer så rensar hjärnan av sig det senaste i livet, eller saker man tänker på. Men dessa märkliga drömmar jag har, det är ingenting som jag har att rensa ut, eller ingenting jag går och tänker på. Finns det något i mitt undermedvetna, eller vad är det frågan om egentligen? Ja, jag vet inte mer än att drömmarna är många och lite snarjobbiga!

Sitter hemma i soffan en fredagkväll, det är ganska skönt faktiskt. Skönt att jag har börjat ta det mer lugnt om helgerna, eller iallafall inte dricka i de mängderna jag gjorde innan. Man måste inte dricka för att ha kul eller för att umgås. Och måste man det så ska man kanske börja fundera på vad det är för mening att umgås då om man inte kan umgås nyktert? Det är nog då det är dags att tänka till och tänka om, för det är inte okej. Man ska faktiskt egentligen även kunna gå ut nykter och ha kul, den där alkoholen ja den har blivit överskattad om du frågar mig.
Är det inte på tiden att man börjar umgås som vanligt folk igen? Spela sällskapsspel, rulla sig i snön, bowla, gå på bio, spela biljard, hyra film och äta popcorn och en hemmakväll, sällskapsmiddag, det finns väldigt mycket man kan göra och tillbringa helgerna eller sin lediga tid med. Men på något lustigt vis så väljer alla alkoholen om och om igen, jag är också ofta där. För ofta, men man kan fråga sig varför egentligen?
Har det blivigt en dålig vana, eller är det för att det är så enkelt, eller vad är det egentligen som gör att man inte kan umgås utan alkohol?!?

Är det vid detta tillfället som det har gått för långt?!?

Idag har jag gjort en insatts och gjort en massa köttfärsås, samt piroger och köttsoppa. Hade även ett sug efter att baka men frysen är redan full av mina bakelser.
Jag tror minsann jag har kommit in i något "hemmafru-stadie", för jag är helt galen i att baka och laga mat, i mängder och alla olika sorter i alla möjliga former. Ja det är helt enkelt fun fun fun !

Skolan har nu dragit igång, men jag är som ett stort frågetecken. Förstår mig verkligen inte på någonting, och måste ha ett login till skolportalen, vet inte ens när jag ska vara i skolan näst. Ne, allt var bara alltför krångligt så jag får hjärnsläpp. Men jag måste ju klara detta därför måste jag ju veta. Därav har jag hört av mig till syokonsulenten, som fortfarande inte har svarat. Ja, detta är ett mysterium minst sagt, som måste lösas.
Hmmm!

Mina känslor sprutar verkligen åt alla håll just nu, samtidigt som jag känner mig världens lycklig så gör jag något jag inte borde- jag tar ut framtiden i förväg. Och den känns som att den kommer bli nästan jobbigast ever, men jag vet att jag klarar det. Man måste faktiskt kämpa för att komma dit man vill, och då får man ibland ta vissa saker och/eller stå ut med vissa saker på köpet. Sånt är livet, bita ihop och ta var dag som den kommer så går det fortare än väntat. Det blir bra till slut och det är det som räknas.

Det känns nästan lite som jag är i klimakteriet eller liknande just nu, ena stunden varm nästa kall, hungrig inte hungrig, sugen inte sugen, och har väldigt mycket känslor just nu. Vet inte riktigt om det har blivit för mycket i mig som behöver ut eller vad det är frågan om, okejdå lite vet man ju varför man kanske är lite upprörd och så, men iallafall!

Onsdag och träningsverk, än så länge tycker jag faktiskt att mina nyårslöften har gått ganska så bra. Dock med måtta, har väl inte gått in stenhårt på att typ bara knapra i mig grönt och frukt. Har haft andra måltider med, men iallafall så har jag inte ätit något direkt onyttigt än så länge, och håller mig borta från chips och snacks istället doppar jag grönsaker i dipp vilket jag kan tycka är godare egentligen, så tummen upp för det (Y).

Denna veckan är det gratisvecka på friskis & svettis, vilket jag har bestämt mig att börja träna på. Jag gillar friskis faktiskt, dom har det mesta. Så nu blir det att svetta sig till ett friskare och snyggare liv !

Nu är det inte många dagar kvar till jag börjar skolan, huanameja! Det blir minsann en upplevelse, om inte annat färden dit och hem. Den ligger ju inte direkt på världens bästa plats, utan på Verkö av alla ställen!!!
Men det får helt enkelt lov att gå.

Jävla nyårslöften, jag får ju PMS-anfall så det bara heter duga här tack vare dom. Jag ger verkligen en medalj till min karl som klarar av att stå ut med mig när jag håller på som jag gör. Men snälla någon ge mig pengar så jag kan börja gymma, simma och dansa. Så jag någon gång kan komma utanför hemmet och se anda människor. Visst att jag har jättebra träningsprogram av alla olika sorter här hemma, men jag vill komma utanför dessa två husen som jag har bosatt mig i. Eller åtmindstonde få en lägenhet i stan, för det hade gjort allt så mycket enklare.

Snart kan jag iallafall få börja övnmingsköra med Ola, vilket betyder att jag kommer väldigt mycket närmare mitt körkort iallafall och med det så kommer jag kunna ta mig till ställen utan att behöva vara beroende av andra hela tiden.
 
Gud, vad det finns saker som man behöver och måste - ja tillochmed måste- för att bli och vara vuxen, och kunna leva sitt vuxenliv. Det värsta är att allt hänger ihop med varandra också, du måste ha ett jobb för att få pengar, men för att få ett jobb så måste du ha en lägenhet, men för att få en lägenhet krävs fast inkomst iform av ett eller flera jobb, och om du då inte har en lägenhet så krävs det åtmindstonde en bil så du kan ta dig fram och för att få köra den bilen så måste du ha ett körkort och körkortet måste betalas av den lönen du får från det jobbet du inte har. Dock har jag turen med mig att mitt körkort blir betalt ändå, jag har bara inte orkat tatt tag i det, vilket jag nu ångrar, me-een man lär sig av sina misstag - eller vad man nu ska säga! Körkortet ska tas snarast möjlight iallafall för hur jag ens ska ta mig till skolan nu när den börjar, det har jag ingen aning om, men man får hoppas att det löser sig, eller rättare sagt det måste lösa sig!

Nytt år igen, gott nytt 2011.
Dom säger att om ditt nyår blir skit så blir året mycket bra, jag kan väl helt enkelt hoppas på att det stämmer. Visst var det trevligt hemma hos Erika och Martin, men det är inte riktigt värdigt att fira nyår inne i staden, kan jag tycka. Och dessutom så blåste det så förribannat och regnade på det, sen vatt man ju livrädd för att få någon raket på sig. Men det gick bra, men väl ute så var det heller ingen hit. En väldigt turbulent kväll om jag får säga det själv!

Mina tankar kring allt snurrar som fan just nu, dock borde inte det vara så konstigt heller. Jag bestämde mig nämnligen för att lägga 2010 och dess drifter bakom mig och ta 2011 med ett hjärtligt välkomnande och en ny start på ett hälsosammare liv.
Och därtill så kan det bli lite tankar och funderingar, även kring saker som inte hör därtill. Men just för att tankarna triggar upp varandra och jag funderar väl rentav opm vad jag vill med livet och vilket som känns mest rätt.

Jag har det förbannat bra, men ändå är jag inte nöjd, men jag har även hört att det är bra att sträva efter bättre. För hur bra man än har det så kan det alltid bli bättre. Och så tror jag faktiskt det är också. Så nu ska jag helt enkelt bara sträva efter bättre - men först får det bli lite mer träning!

Mina nya bästa vänner !

Nu är alla klappar klara och jag känner mig nöjd, glad och lugn. Nu är det bara bingolotten som ska köpas så att det kan bli en redig uppesittarkväll med hela familjen på torsdag, och ätas smårgåstårta - det är det tummen upp på.


Melodi : Emil i Lönneberga

Hujedamej så bra det blir,
ej bättre tänkas kan,
när julen nu står vid port och tomten tittar fram,
singdudeldej singdudeldej singdudeldudeldej singdudeldej singdudeldej hujadajedamej.

Hör nu på go vänner så ska jag för er berätta vad som är det bästa med julen som är här
granen den blir klädd i vintermörkets my-ys stämning
står sen lugnt och tittar på fina granen klar
hujademej så fin den blir och granen är så nöjd
ty alla vår gemenskap har och kärleken vi ger

JULEEN

Nu ska ni få höra hur vi får den bästa julen
man ger varann kärlek och glädje må du tro
uti snön man måste leka med dom små som stora
för att få en stämning som alla glädjes åt
hujademej sån jul det blir det vet ju också ni
att den som fira julen så den blir ju också glad.