Dagens ungdom!
Dagens ungdom, den är i stort sätt lika som när jag var där. Meen, jag trodde aldrig att jag skulle bli såhär "vuxen" och tänka, stackars krage eller men vad gör du? :O
Ne, det är minsann lustigt detdär med utveckling och tänkandet, och vad ska man egentligen göra om man ser en ungdom göra någonting som dom inte får, eller bara någonting som inte är bra alls. Ska man gripa in, och om, vad ska man då göra, hur går det att prata med dom? Få dom att vara ärliga? Hur går man egentligen till väga för att komma in i en såndär hjärna, jag menar jag vet ju själv hur det va och sa någon till en någonting så skulle man ju bara trotsa det och gå bakom ryggen ännu mer sen. Och det är ju inte riktigt så det ska vara, undra om det finns någon kurs i ungdomspsykologi, för isf vill jag väldigt gärna gå den.
Jag undrar lite på hur skulle någon kunna prata mig till rätta när jag gjorde allmänt korkade saker när jag var där, men jag kommer inte på något. Det var endast när jag var i ett helt fel sällskap som jag kände att det inte var rätt, men när jag ändå va med bra människor och gjorde dumma saker så var jag ändå i goda händer, och det var ju inte direkt något kriminellt eller så. Men iaf, jag har kommit fram till att det skulle bli väldigt svårt att få mig att tänka om, för jag hade "time of my life". Men samtidigt så undrar man ju, men klart. När man är i den åldern så vill man ändå testa saker, olika saker, och då gör man ibland saker som inte är rätt, som att dricka alkohol och röka en cigarett. Men så länge man inte sätter sig i någon dum fälla så kan det väl vara okej gissar jag, men jag som förälder hade blivit väldigt ledsen om jag såg mitt lilla barn dricka alkohol och röka ciggaretter.
Dock är den stora fällan fel sällskap, det är det man ska passa sig för, och även val av pojk- och flickvänner, för den personen har mer betydelse i ens liv än vad man kan tro. . faktiskt!
Den som kanske är lilla ängeln på hemmaplan kan vara den värsta utanför, eller den som har problem hemma den dränker sina problem ute bland andra och liksom gömmer undan det.
Vad gör man egentligen? Tittar på, pratar? Vad ska man säga utan att det verkar okänsligt eller att man lägger sig i för mycket? Vad ska man säga för att det inte ska låta som att man agerar "mamma", eller ännu värre "pappa", för dom bara skriker och flippar ut totalt om det är något dom inte vill ska vara sant!?!
Jag hade ju heller inte brytt mig, eller iallafall lagt mig i om det inte hade varit en betydesefull person eller någon som är nära.
Ne, det är minsann lustigt detdär med utveckling och tänkandet, och vad ska man egentligen göra om man ser en ungdom göra någonting som dom inte får, eller bara någonting som inte är bra alls. Ska man gripa in, och om, vad ska man då göra, hur går det att prata med dom? Få dom att vara ärliga? Hur går man egentligen till väga för att komma in i en såndär hjärna, jag menar jag vet ju själv hur det va och sa någon till en någonting så skulle man ju bara trotsa det och gå bakom ryggen ännu mer sen. Och det är ju inte riktigt så det ska vara, undra om det finns någon kurs i ungdomspsykologi, för isf vill jag väldigt gärna gå den.
Jag undrar lite på hur skulle någon kunna prata mig till rätta när jag gjorde allmänt korkade saker när jag var där, men jag kommer inte på något. Det var endast när jag var i ett helt fel sällskap som jag kände att det inte var rätt, men när jag ändå va med bra människor och gjorde dumma saker så var jag ändå i goda händer, och det var ju inte direkt något kriminellt eller så. Men iaf, jag har kommit fram till att det skulle bli väldigt svårt att få mig att tänka om, för jag hade "time of my life". Men samtidigt så undrar man ju, men klart. När man är i den åldern så vill man ändå testa saker, olika saker, och då gör man ibland saker som inte är rätt, som att dricka alkohol och röka en cigarett. Men så länge man inte sätter sig i någon dum fälla så kan det väl vara okej gissar jag, men jag som förälder hade blivit väldigt ledsen om jag såg mitt lilla barn dricka alkohol och röka ciggaretter.
Dock är den stora fällan fel sällskap, det är det man ska passa sig för, och även val av pojk- och flickvänner, för den personen har mer betydelse i ens liv än vad man kan tro. . faktiskt!
Den som kanske är lilla ängeln på hemmaplan kan vara den värsta utanför, eller den som har problem hemma den dränker sina problem ute bland andra och liksom gömmer undan det.
Vad gör man egentligen? Tittar på, pratar? Vad ska man säga utan att det verkar okänsligt eller att man lägger sig i för mycket? Vad ska man säga för att det inte ska låta som att man agerar "mamma", eller ännu värre "pappa", för dom bara skriker och flippar ut totalt om det är något dom inte vill ska vara sant!?!
Jag hade ju heller inte brytt mig, eller iallafall lagt mig i om det inte hade varit en betydesefull person eller någon som är nära.
Men mamma vi ska bara titta på film!
Kommentarer
Trackback
