Ljuset i tunneln.
ÄNTLIGEN!
Nu ser jag ljuset i tunneln, även hur omitiverad jag än är så sätter jag mig ner och pluggar på mitt körkort, för jag vet att jag gillar det ju när jag väl satt fart och jag vill ju att det där körkortet ska bli mitt. OCH jag har börjat träna på riktigt, varje dag och inte bara någon gång där och någon gång här. Jag har även börjat lite med att skriva upp vad det är jag stoppar i mig egentligen, idag bytte jag ut köttbullen till en banan och ett glas vatten. Bra gjort av mig, jajamen! Nu får det minsann bli ordning på torpet här.
Och på lördag då tar jag min väska och åker sisådär ungefär 60 mil uppåt i landet för att besöka den bästa Mahlin som finns i hela universum tror jag minsann, jag är evigt tacksam att hon i min telefonlur funnits under den senaste tiden då jag har vart helt ur banan och varken vetat ut eller in. Till och med tappat bort mig själv, men nu äntligen börjar jag blicka positivt igen. Och jag vet att det löser sig till det bästa, men det kan ju defenetivit inte bli sämre med Mahlin vid min sida, för henne känner jag och jag vet vad hon går för vilket jag är evigt tacksam för.
Jag hoppas verkligen på att detta löser sig till det bästa, och för en gångs skull det bästa för mig.
<3<3<3
