Sara

ÄNTLIGEN! Har jag fått mina inlogningsuppgifter till skolportalen och fått en hum om hur mitt liv ska bli inom skola och detta. Det ser bra ut, det blir mycket plugg, men skönt att inte alla kurser ligger på varandra. Utan att det är mer en åt gången ungefär, JÄTTESKÖNT. För det blir så virrigt annars, OCH så är det så himla mycket på distans, vilket betyder att jag får sitta hemma och plugga. Vilket är jätteksönt, med tanke på att jag inte har världens bästa möjligheter att ta mig till skolan, när den ligger där den ligger osh jag har inget körkort.
Det verkar lösa sig för mig nu, JIHAA. Ja just nu så är jag fantastiskt glad faktiskt, glad över mitt liv och allt därtill. Att man mår så här mycket bättre bara av att få plugga o träna lite. Wounderbaurt!
Imorgon hoppas jag på att få låna Medecinsk grundkurs- boken av Ida med. Himla snällt av henne tycker jag faktiskt. Och sen kan det börja pluggas ordentligt, för det lär de göra om jag ska klara dessa tentorna.

Sen har jag även denna månaden fått ut några extra hundralappar från kära KOSMO, som hade glömt betala ut min semesterersättning för sista månaden. Men extrapengar är alltid uppskattade, speciellt när man vet att man förtjänar dom. Tack för det saknade KOSMO!

Idag har jag fått paket från gymgrossisten, JAAAA!
Så detta ska förhoppningsvis hjälpa mig att gå ner i vikt, jag köpte lite olika. Som ni kan se nedan sen :)

Bilder kan verkligen göra en nostalgisk, det finns verkligen minnen man aldrig kommer glömma, människor som satt sina spår, både på gott och ont. Men på något konstigt sätt så är det oftast det goda man minns bäst, kanske för att det är det man vill minnas, iallafall för mig.
Vissa saker är väldigt tråkigt att de bara tar slut sådär, att de enda som består är minnen, men det kanske är så att växa upp. Eller så kanske det blir så när människor handlar på de vis de ibland handlar, ibland gör man saker utan att tänka, och ibland händer saker för fort så mn inte hinner med och sedan bara dras med, ibland händer även grupptryck. Det finns många orsaker till att saker händer, och ibland händer saker utan orsak med, det bara händer liksom. Tråkigt men sant, sanningen är hård, det vet jag verkligen och därav har jag fått slå baksalg. Sanningen är något jag håller värmt om hjärtat och någonting jag föredrar, lögner är inget för mig och jag har blivit uppfostrad till att vara ärlig, och ärlig ska man vara. Det sägs även att ärlighet varar längst, och det tror jag på för lögnen kommer alltid upp förr eller senare, men när den väl kommer fram så är det upp till de som fått svaret att avgöra hur dom vill hantera den situationen, ibland skäms folk kanske så mycket med svansen mellan benen att de inte gör någonting åt situationen, och kanske även för att de tog för lång tid för sanningen? Vad vet Visst kan man fantisera och drömma sig bort, men det är stor skilldnad mellan det och en lögn, och det är en hårfin gräns mellan en vit lögn och en riktig lögn. Det är viktigt att veta, sanningen är bäst och man bör hålla sig till den.
Även fast man ibland förlorar även fast man säger sanningen, jag antar att alla inte tycker om sanningen. Sanningen är väl för hård för vissa människor, eller att det man egentligen visste blir förtydligat, det gör väl för ont helt enkelt för att vissa ska klara av det, ja vissa människor väljer att heldre leva i en drömvärld i sin bubbla än att se världen och sanningen.
Den dagen de vaknar till liv, om de någon gång gör det, den dagen finns de två alternativ att gå, antingen kan man då inse sitt fel och be om ursäkt och förstå att uppskattningen från sanningen den gången är en uppskattning som blir bättre sent än aldrig, eller så kan man känna sig bortgjord och därav inte våga vara ansvarsfull och därav hålla det inom sig själv.

Den som alltid talar sanning, den uppskattar även att få tacksamhet tiilbaka för att sanningen berättades, just för att veta att det är ett bra "jobb" man gör, för sanningen är inte lika självklar för alla som den är för mig.

Jag har kommit in i ett sådant där drömstadie igen, där jag drömmer de mest märkvädig och knepiga drömmarna som jag inte förstår mig på alls. Drömmarna slänger verkligen in saker som är totalt obegripliga.

Inatt drömde jag att jag skulle få en gammal lägenhet som pappa tydligen hade bott i när han inte orkade vara hemma, det fanns massvis med saker i lägenheten, och jag övernattade där när jag hade vatt på fyllan i stan. Tyckte det var hur bra som helst, älskade att sova där när jag hade varit ute. Hade även efterfest och det blev riktigt stökigt, det städade jag och Sofie upp dagen efter när vi vatt lagom möra. Och så hände en massa knepigasaker, ne helt knepigt detdär!























Drömmar är allt bra knepiga dom, och man kan ju fundera på om det finns en mening bakom dom, eller om det bara blir. Det sägs ju att när man drömmer så rensar hjärnan av sig det senaste i livet, eller saker man tänker på. Men dessa märkliga drömmar jag har, det är ingenting som jag har att rensa ut, eller ingenting jag går och tänker på. Finns det något i mitt undermedvetna, eller vad är det frågan om egentligen? Ja, jag vet inte mer än att drömmarna är många och lite snarjobbiga!

Sitter hemma i soffan en fredagkväll, det är ganska skönt faktiskt. Skönt att jag har börjat ta det mer lugnt om helgerna, eller iallafall inte dricka i de mängderna jag gjorde innan. Man måste inte dricka för att ha kul eller för att umgås. Och måste man det så ska man kanske börja fundera på vad det är för mening att umgås då om man inte kan umgås nyktert? Det är nog då det är dags att tänka till och tänka om, för det är inte okej. Man ska faktiskt egentligen även kunna gå ut nykter och ha kul, den där alkoholen ja den har blivit överskattad om du frågar mig.
Är det inte på tiden att man börjar umgås som vanligt folk igen? Spela sällskapsspel, rulla sig i snön, bowla, gå på bio, spela biljard, hyra film och äta popcorn och en hemmakväll, sällskapsmiddag, det finns väldigt mycket man kan göra och tillbringa helgerna eller sin lediga tid med. Men på något lustigt vis så väljer alla alkoholen om och om igen, jag är också ofta där. För ofta, men man kan fråga sig varför egentligen?
Har det blivigt en dålig vana, eller är det för att det är så enkelt, eller vad är det egentligen som gör att man inte kan umgås utan alkohol?!?

Är det vid detta tillfället som det har gått för långt?!?

Idag har jag gjort en insatts och gjort en massa köttfärsås, samt piroger och köttsoppa. Hade även ett sug efter att baka men frysen är redan full av mina bakelser.
Jag tror minsann jag har kommit in i något "hemmafru-stadie", för jag är helt galen i att baka och laga mat, i mängder och alla olika sorter i alla möjliga former. Ja det är helt enkelt fun fun fun !

Skolan har nu dragit igång, men jag är som ett stort frågetecken. Förstår mig verkligen inte på någonting, och måste ha ett login till skolportalen, vet inte ens när jag ska vara i skolan näst. Ne, allt var bara alltför krångligt så jag får hjärnsläpp. Men jag måste ju klara detta därför måste jag ju veta. Därav har jag hört av mig till syokonsulenten, som fortfarande inte har svarat. Ja, detta är ett mysterium minst sagt, som måste lösas.
Hmmm!

Mina känslor sprutar verkligen åt alla håll just nu, samtidigt som jag känner mig världens lycklig så gör jag något jag inte borde- jag tar ut framtiden i förväg. Och den känns som att den kommer bli nästan jobbigast ever, men jag vet att jag klarar det. Man måste faktiskt kämpa för att komma dit man vill, och då får man ibland ta vissa saker och/eller stå ut med vissa saker på köpet. Sånt är livet, bita ihop och ta var dag som den kommer så går det fortare än väntat. Det blir bra till slut och det är det som räknas.

Det känns nästan lite som jag är i klimakteriet eller liknande just nu, ena stunden varm nästa kall, hungrig inte hungrig, sugen inte sugen, och har väldigt mycket känslor just nu. Vet inte riktigt om det har blivit för mycket i mig som behöver ut eller vad det är frågan om, okejdå lite vet man ju varför man kanske är lite upprörd och så, men iallafall!

Onsdag och träningsverk, än så länge tycker jag faktiskt att mina nyårslöften har gått ganska så bra. Dock med måtta, har väl inte gått in stenhårt på att typ bara knapra i mig grönt och frukt. Har haft andra måltider med, men iallafall så har jag inte ätit något direkt onyttigt än så länge, och håller mig borta från chips och snacks istället doppar jag grönsaker i dipp vilket jag kan tycka är godare egentligen, så tummen upp för det (Y).

Denna veckan är det gratisvecka på friskis & svettis, vilket jag har bestämt mig att börja träna på. Jag gillar friskis faktiskt, dom har det mesta. Så nu blir det att svetta sig till ett friskare och snyggare liv !

Nu är det inte många dagar kvar till jag börjar skolan, huanameja! Det blir minsann en upplevelse, om inte annat färden dit och hem. Den ligger ju inte direkt på världens bästa plats, utan på Verkö av alla ställen!!!
Men det får helt enkelt lov att gå.

Jävla nyårslöften, jag får ju PMS-anfall så det bara heter duga här tack vare dom. Jag ger verkligen en medalj till min karl som klarar av att stå ut med mig när jag håller på som jag gör. Men snälla någon ge mig pengar så jag kan börja gymma, simma och dansa. Så jag någon gång kan komma utanför hemmet och se anda människor. Visst att jag har jättebra träningsprogram av alla olika sorter här hemma, men jag vill komma utanför dessa två husen som jag har bosatt mig i. Eller åtmindstonde få en lägenhet i stan, för det hade gjort allt så mycket enklare.

Snart kan jag iallafall få börja övnmingsköra med Ola, vilket betyder att jag kommer väldigt mycket närmare mitt körkort iallafall och med det så kommer jag kunna ta mig till ställen utan att behöva vara beroende av andra hela tiden.
 
Gud, vad det finns saker som man behöver och måste - ja tillochmed måste- för att bli och vara vuxen, och kunna leva sitt vuxenliv. Det värsta är att allt hänger ihop med varandra också, du måste ha ett jobb för att få pengar, men för att få ett jobb så måste du ha en lägenhet, men för att få en lägenhet krävs fast inkomst iform av ett eller flera jobb, och om du då inte har en lägenhet så krävs det åtmindstonde en bil så du kan ta dig fram och för att få köra den bilen så måste du ha ett körkort och körkortet måste betalas av den lönen du får från det jobbet du inte har. Dock har jag turen med mig att mitt körkort blir betalt ändå, jag har bara inte orkat tatt tag i det, vilket jag nu ångrar, me-een man lär sig av sina misstag - eller vad man nu ska säga! Körkortet ska tas snarast möjlight iallafall för hur jag ens ska ta mig till skolan nu när den börjar, det har jag ingen aning om, men man får hoppas att det löser sig, eller rättare sagt det måste lösa sig!

Nytt år igen, gott nytt 2011.
Dom säger att om ditt nyår blir skit så blir året mycket bra, jag kan väl helt enkelt hoppas på att det stämmer. Visst var det trevligt hemma hos Erika och Martin, men det är inte riktigt värdigt att fira nyår inne i staden, kan jag tycka. Och dessutom så blåste det så förribannat och regnade på det, sen vatt man ju livrädd för att få någon raket på sig. Men det gick bra, men väl ute så var det heller ingen hit. En väldigt turbulent kväll om jag får säga det själv!

Mina tankar kring allt snurrar som fan just nu, dock borde inte det vara så konstigt heller. Jag bestämde mig nämnligen för att lägga 2010 och dess drifter bakom mig och ta 2011 med ett hjärtligt välkomnande och en ny start på ett hälsosammare liv.
Och därtill så kan det bli lite tankar och funderingar, även kring saker som inte hör därtill. Men just för att tankarna triggar upp varandra och jag funderar väl rentav opm vad jag vill med livet och vilket som känns mest rätt.

Jag har det förbannat bra, men ändå är jag inte nöjd, men jag har även hört att det är bra att sträva efter bättre. För hur bra man än har det så kan det alltid bli bättre. Och så tror jag faktiskt det är också. Så nu ska jag helt enkelt bara sträva efter bättre - men först får det bli lite mer träning!

Mina nya bästa vänner !