Omtultad.
Mern tex, jag har förfäljts av en viss typ av dröm i ungefär 7 månader nu, och blir inte av med den hur jag än gör. Och jag vill verkligen inte ha den där, och om mitt undermedvetna försöker säga något så har jag fattat nu men jag tänker inte följa drömmens råd. ICKE! Och är det så att kanske drömmer har en mening som finns mellan raderna, då vill jag väldigt gärna veta vad det är. För just en sådan här dröm kan irritera ihjäl en faktiskt.
Jag håller fortfarande igång med min träning och kost och det går bra tycker jag, har faktiskt sett resultat på mig själv både på vågen och på omkretsen. 10 poäng till mig (Y)
Jag är sugen på en total förändring, yes I am! Dock inte på mig, utan på mitt liv, jag ska suga på karamellen lite och sedan se vart sedan för mig.
Uppe i Dalarna :)
Är uppe hos bästaste Mahlin nu, kom upp hit i lördags kväll. Gud så nervös jag va att jag inte skulle hitta med rätt tåg, och speciellt i Stockholm, men jag hamnade rätt och stolt över mig själv är jag minsann också. Sen har det bara vatt massa prat och mys, dock med promenader och träning inblandat. Känner mig himla stolt över mig själv på det med, att jag verkligen har satt igång.
AF ringde med häromdagen, givetvis så ringer dom när man väl inte är på hemmaplan. Så typiskt! Tyckte att jag skulle pallra mig dit på direkten, men det gick ju som sagt inte. Så vi fick boka in ett möte iaf, men skönt det och att dom äntligen har hört av sig nu efter så mycket tid jag väntat och tjatat på dom om att höra av sig.
Igår åkte jag hem till syster i Mora och myste med hennes familj och stannade över natten, så har fått busa a mig riktigt ordentligt med det lilla busfröet. Även fått testa på att äta kroppkakssoppa idag. Det var en speciell upplevelse, men gick ner det med :)
Ingen känner mig så väl som du.
Det är lätt att vara efterklok, jag har aldrig innan riktigt velat förstå vissa saker. Men nu har mina ögon faktiskt öppnats, synd bara att det är försent. Klart att det känns, och det är jobbigt men jag tror heller inte det finns något att göra åt saken. Mer än att ta in det som har gjorts fel och se till att det inte blir så i framtiden, det är en konstig känsla att upptäcka hur fel man faktiskt har handlat i en viss situation. Men jag kommer aldrig mer göra om det, för det kostade mig för mycket och ledde till något som jag kankse kommer få ångra resten av mitt liv. Det känns konstigt, och trodde aldrig jag skulle hamna här, men så är det och det är bara att acceptera.
Glömma, älska och förlåta - det är livets stora gåta.
Ljuset i tunneln.
ÄNTLIGEN!
Nu ser jag ljuset i tunneln, även hur omitiverad jag än är så sätter jag mig ner och pluggar på mitt körkort, för jag vet att jag gillar det ju när jag väl satt fart och jag vill ju att det där körkortet ska bli mitt. OCH jag har börjat träna på riktigt, varje dag och inte bara någon gång där och någon gång här. Jag har även börjat lite med att skriva upp vad det är jag stoppar i mig egentligen, idag bytte jag ut köttbullen till en banan och ett glas vatten. Bra gjort av mig, jajamen! Nu får det minsann bli ordning på torpet här.
Och på lördag då tar jag min väska och åker sisådär ungefär 60 mil uppåt i landet för att besöka den bästa Mahlin som finns i hela universum tror jag minsann, jag är evigt tacksam att hon i min telefonlur funnits under den senaste tiden då jag har vart helt ur banan och varken vetat ut eller in. Till och med tappat bort mig själv, men nu äntligen börjar jag blicka positivt igen. Och jag vet att det löser sig till det bästa, men det kan ju defenetivit inte bli sämre med Mahlin vid min sida, för henne känner jag och jag vet vad hon går för vilket jag är evigt tacksam för.
Jag hoppas verkligen på att detta löser sig till det bästa, och för en gångs skull det bästa för mig.
<3<3<3
Jag blir bara ett frågetecken?
Det som inte dödar gör en starkare!
Jag vill bara kunna må bra med känslan att jag också får göra det, och låta det ta den tiden det tar och få mig låta mig själv utvecklas i den tiden det tar för om man tvingar fram någonting så blir det bara värre och mitt i allting så blir det lätt att du tappar bort dig själv. Just nu så tänker jag fokusera på mig själv, och du kan defenitivt inte ge kärlek till någon annan om du inte kan älska dig själv.
Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, väldigt sällan som man tänkt sig. Men jag måste få göra mina egna val i mitt liv utan att det ska behöva bli en himla rabalder. Jag vet vad jag gör, och jag gör heller inget utan att tänka efter och då tänker jag en bra stund först. Det finns alltid en bakgrund till allting, men ibland är det svårare att förklara, och ibland vill man inte eller så orkar man faktiskt inte för man vet hur responsen blir. Kanske försöker ändå, men man blir bara ledsen och frustrerad över gensvaret.
Det finns de personer som vill att jag ska tänka över mitt liv och mina val och stå för det jag gör, fast det gör jag med. Det kanske inte alltid är jag som ska tänka, men jag lägger heller inte näsan i blöt om jag inte vet att det är okej. Jag är en vuxen människa och försöker verkligen leva upp till det också, har absolut inget emot att bli behandlad som en heller. Jag blir ledsen på vissa ord som sägs när jag känner mig som ett frågetecken därefter på varför?
Jag anstränger mig då kanske mer än vad som syns, men jag vill heller inte anstränga mig för att vara någon jag inte är, det kanske även är där felet ligger.
Jag vill helt enkelt bara känna mig uppskattad för den jag är och att individer ska se mina bra sidor, inte bara framhäva de dåliga för då blir det som att det bara finns negativa sidor hos mig, och så vet jag att det inte är och jag vet även att jag inte visar det så. . .
Det blir inte alltid vad man tänkt sig.
Jag är väldigt tom!
Åren bara springer än förbi. . .
Eller om man hade fått bestämma en viss tid som någon annan skulle få bestämma, styra eller göra val åt en i ens liv så skulle jag ta ut den tiden nu.
Det är svårare att bli vuxen än vad man trodde, tänk att dom små liven önskar växa sig "stora" så fort. Likadant som jag önskade att tiden skulle gå fortare till och bli stor, och nu när man är där fastän jag ändå inte är så gammal så önskar man ändå ner sig i sin ålder igen. Konstigt detdär, att man kan verkligen inte veta själv hur det är förrens man kommer dit, för tänk som pappa sa till mig då att tiden bara går så fort när man blir äldre och att man ska vara glad så länge man är barn. Ja, visst var man glad men man borde kanske uppskatta den tiden mer än att längta sig så fruktansvärt upp i åldern. För när man väl kommit hit så bara rusar tiden förbi en, och det är så mycket mer man måste tänka på för att växa in sig och passa i sin ålder. Och jag är redan försen, men visst det är skönt att komma till det underfundet att man faktiskt blivit vuxen, men vuxen innebär så himla mycket mer än vad man faktiskt kunde tro. Det är inte bara kul att växa sig stor.
Tänk att få vara 16 igen?
Totalt tom.
Ne, seriöst så är jag så tom så jag vet inte vad jag ska säga, vet varken ut eller in. Ne, just det!
