Sara

Det är en lustig känsla när huvudet står still, fast man ändå har tusen tankar samtidigt. Det kanske är så att det har blivit alldeles för mycket tankar så att jag inte klarar av allt längre. Så då tar sig hjärnan en paus, det kan va så men det kan även vara att jag orkar inte riktigt med detta filosofiska tänkande hela tiden, för en gång skull hade det vatt skönt att bara vara 12 igen, då man trodde att man var så stor och inte hade några bekymmer och man ägde allt och var störst, bäst och vackrast utan några vidare bekymmer.
Eller om man hade fått bestämma en viss tid som någon annan skulle få bestämma, styra eller göra val åt en i ens liv så skulle jag ta ut den tiden nu.

Det är svårare att bli vuxen än vad man trodde, tänk att dom små liven önskar växa sig "stora" så fort. Likadant som jag önskade att tiden skulle gå fortare till och bli stor, och nu när man är där fastän jag ändå inte är så gammal så önskar man ändå ner sig i sin ålder igen. Konstigt detdär, att man kan verkligen inte veta själv hur det är förrens man kommer dit, för tänk som pappa sa till mig då att tiden bara går så fort när man blir äldre och att man ska vara glad så länge man är barn. Ja, visst var man glad men man borde kanske uppskatta den tiden mer än att längta sig så fruktansvärt upp i åldern. För när man väl kommit hit så bara rusar tiden förbi en, och det är så mycket mer man måste tänka på för att växa in sig och passa i sin ålder. Och jag är redan försen, men visst det är skönt att komma till det underfundet att man faktiskt blivit vuxen, men vuxen innebär så himla mycket mer än vad man faktiskt kunde tro. Det är inte bara kul att växa sig stor.

Tänk att få vara 16 igen?