Sara

• Pengar.
• Linser (Höger 1.50 , Vänster 1.75).
• Videokamera.
• Rosa digitalkamera med minne och kameraväska.
• Smink (puder, rouge, ögonskugga, foundation, maskara).
• Löshår/Clips.
• Högtalare.
• Presentkort (Gina Tricot, H&M, Guldfynd, Glitter).
• Shampoo, balsam, tvål.
• Rakhyvlar och raklödder.
• Lakan, handdukar, filtar.
• Underkläder och strumpor.
• Hårspray & hårnålar.
• Spikmatta.
  

Nu är det dags för jul igen och självklart ska en önskelista finnas till då för alla julklappar man önskar sig =D

 

 

Herregud, ja det kan man lugnt säga. Vissa människor förstår jag mig bara inte på, hur mycket jag än försöker så finns det fortfarande saker hos vissa som fortfarande kan överaska mig.. tydligen!
Det känns som att jag fortfarande är i chock, det som hände mig alldeles precis är defenitivt INTE OKEJ. Man gör inte så, det är en sak som är säkert, sen kan man dra till med hundra tusentals ursäkter, men det hjälper faktiskt inte i ett sånt här sammanhang och nu får det baskemig vara slut, och denna gången hoppas jag för min egen del och för mitt eget bästa att jag håller det. För nu är det bevisat att det är någonting som är snett, vad det är vet jag faktiskt inte men det är iallfall inte såhär det ska vara, så mycket vet jag. Om det är det här som kallas kärlek så vill jag faktiskt inte vara med på den banan, men bättre vett än så har jag förhoppningsvis så jag förstår att det inte är det som är kärlek. Inte riktig kärlek, och just nu så känner jag att jag behöver någon som uppskattar och älskar mig för den jag är och inte för den jag borde vara och om jag inte får det så kan det va sålänge, även om man kan känna stort behov av närhet, men om det är såhär det ska sluta så nöjer jag mig med vanlig hederlig vänskapskärlek för det kan få en att må så mycket bättre än vad man kan förstå själv ibland. Svartsjuka, hat, irritation, tjabb, bråk, negativa sidor över huvud taget är jag helt tom på, helt trött på. Orkar inte mer nu, har varit såhär för länge. Det värsta är att jag har sagt det förut, men för min absolut egen skull så hoppas jag innerligen att det är den sista, åtmindstonde i den här relationen. För jag blev riktigt rädd, riktigt rädd faktiskt och så ska det inte vara. Sen får alla säga vad dom vill, tro på vad dom vill. Men det är endast jag som kan känna det jag gör, se det jag ser och uppleva det jag upplever. Och även endast jag som kan vända på mitt liv och det är det dags för, det är dags att vända på det fullständigt. Ta tag i mitt liv och visa att jag kan, bara jag vill.

Är oehört tacksam över den kärleken jag får utav de som uppskattar mig för den jag är.

<3

Vissa val i livet är faktiskt svårare än vad man själv tror först att dom ska vara. Så nu bara för att jag kanske inte varit så försiktig eller tänkt så mycket som jag kanske borde, eller som man känner att man borde när man tänler tillbaka, men iallafall så nu sitter jag här och vet varken ut eller in. Samtidigt som jag vet vad jag ska göra, så vet jag ändå inte vad jag ska göra.. Det är så jobbigt liksom, känns lite som livets val, livets kris, livets vändning, och det är det nog också egentligen eller det kan iallall bli det, men det är klart allt blir vad man gör det till. Men är jag redo, redo för något av allternativen, skulle jag klara av att ta ett stort kliv ut i vida världen, och på kanske egna ben. Det är väl egentligen inte så jag vill ha det, men vad ska man göra åt saken egentligen?
Ungefär som livets fråga faktiskt, bara det att här står jag utan något vidare svar och bara känner mig liten i mina stora strumpor, känner då att jag måste köpa ett par lagom nästa gång så att jag känner mig mer stabil. Men när kommer jag köpa dessa strumporna?

Idag är det fredag och kvällen kommer bli lugn, och utan min bästaste Karlsson, men man kan väl inte vara varje dag kanske?
Jag har tillochmed varit så lat idag så att jag inte ens klätt på mig än, men får väl göra det nu :)

Ja, jag måste faktiskt erkänna att det inte känns helt okej att bara sitta hemma och glo en lördagkväll när alla andra skrattar och stojar. Visst är det mysigt att umgås med familjen, men dom bor jag ju med hela veckorna så kan ju mysa med dom lite när man vill egentligen. Jag menar inte det att jag vill till stan och supa huvudet av mig, bara att jag vill umgås lite och vara lite social. För det är det jag trots allt är, social, jag är väldigt social av mig faktiskt. Och det är ju ändå på helgen som de felsta andra orkar vara sociala tillbaka eftersom det är då man är ledig från skola eller jobb, åtmindstonde för de flestas del.

Jag hade tyckt det vatt trevligt att umgås lite ikväll, men dock ska ju någon vilja umgås med mig också eller kunna ta hem mig till sig. Haha!

Men någonting får man väl göra med sitt liv och jag tror att jag börjar med att duscha. =)

Ibland blir man bara tom, och det känner jag mig just nu. Fast samtidigt känner jag saknar, saknad utav något äkta, saknad av den bästa, saknad av dom bästa. Känner mig ensam utan min telefon, utan att kunna kontakta mina vänner. Sånt man får leva med, men känns ändå dumt, inte bra!

Jag älskar dom äkta,
vaktar mig för dom falska,
tar ut mina svaga sidor på dom starka,
ger ut min aggression på dom jag älskar mest,
förlitar mig på dom som står mig närmast. 

Saknar min babe ,  vart är du när du ska vara med mig? <3

Nehe, om man skulle sätta sig ner och fundera över sina mål i livet och se ifall man kommer någonstans. Kan ju inte gå sämre än nu iaf :)

Klart att alla kan känna sig misslyckade ibland, och jag har ofta mina känslor inom mig som jag inte vill släppa ut på grund av olika själ. Visst det kan vara fel av mig och göra så och jag vet väl inte riktigt varför jag gör så heller egentligen. Men det känns väl på något vis bättre att slippa prata om det och så blir det så himla jobbigt när det dyker upp. Jag kan ha en tendens till att misstolka vissa folk ibland, det är inget jag gör med avsikt såklart men det kan bli så tokigt. Men ibland kanske man även kan fundera på på vilket sätt man lägger upp det man säger så antt det inte blir helt fel heller. Om man nu tex säger saker för att man bryr sig så kan man ju nämna det också i sammanhanget, och att man förklrar lite bättre till hur man resonerar och förklarar hur man verkligen tänker. För det kan nämnligen vara på det viset som man misstolkar varandra annars och det är ju inte det bästa, det är då det blir massa fel och massa dumma tankar man vet inte hade behövt vara där egentligen.

Just nu är mitt liv lite som en dimma som jag borde reda upp så att det blir en klar himmel, men det är inte alltid så lätt. Och det största problemet med mig är väl även att är jag inte sugen så är det inte så kul att ta tag i saker och ting, men när jag väl blir sugen så kan jag hålla på hur länge som helst.
Om det nu känns som att jag bara sitter och tycker synd om mig själv hela dagarna, så är det absolut inte menat så. Visst tycker vi alla synd om oss själva ibland, och själviska måste vi vara det med ibland. Men jag menar ju absolut inte på det viset att det är det enda jag gör att tycka synd om mig för sådant trams gillar jag inte. Det är inte min grej direkt. Så då är det väl upp till mig nu att motbevisa detta !

Jag vet att jag kan vara dum ibland, men det kan du också. Jag saknar dig och jag älskar dig och det är jättejobbigt att du har flyttat så långt bort som till Mora för då träffas vi knapt alls, med tanke på att vi träffades mer sällan redan när du bodde hemma. Jag vet att jag saknar dig och att jag älskar dig och det vet du med, och det är klart att man vill höra det ibland speciellt när man bryr dig. Men jag vet däremot inte vad det är som hindrar mig från att säga det, vad det är jag är rädd för, eller om det helt enkelt soitter i mig att jag inte haft någon sådan relation med någon av mina familjemdelemmar någonsin innan. Att jag kanske är ovan vid livet som det är nu, att det känns konstigt att växa upp och infinna sig i att helt lötlsigt bli vuxen på heltid. Och min största rädsla är trots allt att jag är rädd för sådant jag inte vet någonting om och sådant jag inte kan någonting om. Och så har jag alltid avundats mina 3 syskon på hur väl dom kan ta hand om varandra och hela familjen och hur bra dom passar tillsammans, och så har jag själv stött ut mig själv för jag inte känt mig lika mycket vädrig för att jag inte känt eller känner mig lika bra som dom, att jag inte heller vet vad jag är bra på om jag nu ens är bra på något alls. Fast samtidigt så vet jag att det är fel att tänka så. Men det är skönt att prata, men så är jag så rädd att ni ska misstolka det jag säger och därför har jag väl valt att vara tyst och bara infinna mig i att finnas till. Att det är därför jag istället valt att kunna ta mer plats hos mina komåisar för att jag känner mig uppskattad där, där vet jag hur det är. Jag vet inte hur det skuller bli om jag tog mer plats hemma, reaktioner, missförstånd, blickar, prat, skratt, flin. Ja allting egentligen, jag vill men jag vågar helt enkelt inte...
Rädd för det jag inte känner till, det jag inte vet något om.

Och er alla i min familj, jag är er evigt tacksam
över det ni gör för kmig och hur ni ställer upp på alla vis.
Även om jag kan vara dålig på att visa det ibland.
Men det är ni som är min familj och det är er jag levt med
sen den dagen jag jag kom till världen,
ni är det bästa som finns i mitt liv.

Hahaha, ja vilken helg detta har varit, men jag kan ju inte klaga!
Även fast jag dock råkade bli lite dull i lördags och tiden gick så jäkla fort även fasst det samtidigt kändes som man var där en hel vecka så var det himla roligt och trevligt. Mycket trevligt folk, iallafall utav det jag minns. Och lille mammsen så arger hon blev för att hon inte tyckte att jag uppförde mig, men det händer väl alla att det kurrar i magen ibland. Ja, Lasse Stefanz dom är bra dom!
Detta får göras om, men dock eftersom det heller inte blev så mycket buggande så kan jag hålla med om att mitt tillstånd kunde vara lite bättre till nästa gång faktiskt. För full för att reda utt att bugga, ne det går ju inte ihop sig. Det försår man ju, speciellt eftersom det är det man åker till Boda för att göra. Ja herregud vilken kvinna jag är!
Dessutom så är jag en mobil fattigare efter i lördags med, och ett stort tack till dom som höll reda på mig medans Karlsson va på sitt håll och drack massa piggelin, tur för henne att jag älskar henne ändå :)

Men jag har iallafall varit inne på arbetsförmedlingen och skrivit in mig som arbetslös, eftersom jag mycket riktigt är arbeslös och har ingenting. Inte ett jota alls! Dumt de! Men de ska se till att ordna sig de med. . Jah, för såhär kan jag ju faktiskt inte ha det och såhär kan jag faktiskt inte leva!

Ikväll blir det lugnt och imorgon blir det städastäda och städa i Peters lägenhet =)
Är det någon som vill ha det städat hos sig eller i sin bil så bara hör av er, gör det mot betalning ;D . Någonstans måste jag ju få pengar ifrån (A) .

Jani, nu är det lite mycket i mitt liv och ingen ordning på det får jag heller. Fast klart, kanske ska lyfta på asen lite mer istället. För inget gör sig av sig själv faktiskt, det är väl bara till att inse att jag faktiskt blivit lite lat. Men däremot har jag börjar med att röra lite på mig och det är faktiskt ett steg i rätt riktning.
Sen har jag tagit ur mitt hår nu med, känns lite tomt om jag fårt säga det själv och så ser det ut som ett litet trassel. Men det är bara att hoppas på det bästa och att det kommer gå ur, annars får vi se vad vi gör åt det :) .
Pengar är också ett trassligt fenomen, jag som gillar att städa åt andra kanske borde starta en städfirma. Om det är någon som vill ha det städat ställer jag upp mot betalning :D

Nehe, nu ska jag allt ställa mig i duschen och försöka få denhär dagen till någon nytta iaf ! :)