Sara

Livet är allt bra konstigt faktiskt. Eller iallafall människan, livet är ju egentligen inte svårare än att, födas, vara barn, växa upp till tonåring och vidare till vuxen och då ska barn så fler komplicerade typer kommer till världen, åldras, vara gammal och sedan dö.
Men människan gör allt så mycket krångligare genom att ha den hjärnan som man har där man rymmer alla konstiga möjliga tankar, och bevarar minnen som finns av alla olika slag, och den hjärnan kopplas även ihop med hjärtat som man äger och ligger inne med massa känslor och när man då sammankopplar dessa två så blir det en enda stor röra. En röra av de mest konstigaste impulserna, idéerna, tankarna och känslorna. Hur man handlar i livet handlar ju om hur man tänker och hur man känner, och att man ska ha minnen som gör att man ibland kan sakna, ibland kan man äen få en känsla av att man saknar någonting som kanske aldrig ens fanns, utan det var bara på väg att bli.

Och dessa saker kan ju handla om precis vad som helst, förhållande, vänksap, djur, blommor, familj, ja precis om vad som helst. Och ett enda litet sandkorn kan förändra ens liv helt och hållet.

Vilken tur att man alltid har sig själv, jag förstår mig liksom inte på folk. Alltså då menar jag verkligen alla sorters folk, och visst är det tur att man kan luta sig tillbaka på en själv ibland, för det behöver man nog. Och så länge man klarar sig med sig själv så är det ju faktiskt bra, jag menar . . . ja det menar jag faktiskt!

Nehe, klockan är miss i nassen o jag borde sovit för länge sen. Men det är så oerhört tomt och ensamt och tankarna bara flyger omkring i ens huvud. Och vad ska de vara bra för? Varför kan man inte bara stilla llting, ta ett djupt andetag och sedan sova och skita i allt onödigt trams?
Jag ska testa med det nu iallafall och se om det går, och imorgon ska jag bara fokusera på den dagen och sen ta framtiden för var dag som kommer. Ja menar man märker ju vad som händer och ingen mening att fokusera sig fram i saker som man ändå inte vet hur det slutar.

Lev idag!

Så nu är det bara att plugga på som sören för att få de sista gjort nu så jag klarar dessa två kurserna jag gör nu iallafall. Sen hade de vatt skönt o köra igång med träningen på riktigt igen, om någon känner för att träna med mig på friskis så är det bara att hojta till.
Och körkortet ska jag lägga ner ALL min energi på nu i sommar så att jag får mitt kort till hösten iallafall, det blir mycket lättare med att få extrajobb o så med då.

Har blivit någon slags Barbados-sucker nu!
Vad hände där?

Vid sånna här tillfällen önskar man ibland att allt vore enklare, men tyvärr är det inte så. Jag tycker bara att vissa saker känns onödiga, och att man ibland kan handla bättre än vad man gör.
Motivationen till saker och ting är inte alltid på topp, men det måste ju vara så för att få en verkande effekt också kanske.

Springer på vårdcentralen som en annan idiot med mina problem, men vad ska man göra. Undersökningar hit och dit med alla möjliga problem. Inte något som är sådär kul kan jag erkänna, men det är väl kanske ett såntdär nödvändigt ont som man måste göra när man skjuter upp allt så att det kommer samtidigt allting.
Sen måste jag ta reda på massa andra saker också som gör att saker och ting som tex skolan gör att det inte alltid går så bra för mig, ska man hitta varförnågonstans man kan få hjälp med det. Det är hjmla mycket nu känns det som, men när man väl ta tag i det så går det fortare än man anar faktiskt. Så är det ju, så jag hoppas det rullar på i bra ordning nu, för just nu orkar jag inte med mer bakslag.
Och alla vet vi att fantasivärlden som man ibland vill krypa in i, inte existerar på riktigt och den gör saker och ting bara bra för stunden och då blir det dubbelt upp när man kliver ut från den igen. Och dit vill jag inte komma, och jag kommer heller inte komma dit!

Man klarar allt, bara man vill!

Det som inte är meningen är helt enkelt inte meningen, och då blir det inte alltid som man tänkt sig för då får man istället lämna det vidare till ödet för att det i sluitskedet ska lämnas åt det som ska bli meningen. Allting har alltså en mening, även det som inte är meningen. Låter kanske komplicerat, men egentligen så är det faktiskt inte så speciellt komplicerat. Inte om man tänker på det, alltså om det händer någonting för/hos dig som du inte var beredd på eller som du kanske blev upprörd över eller vilken känsla som helst egentligen, så hände denna grejen dig för att det skulle leda dig in på ett annat spår. Och det spåret kan vara precis vad som helst, och även en som simpel sak som att bara mogna i dig själv, och även kanske för att öppna dina ögon inför andra dörrar. Till slut så har man hittat sig mening och sitt öde, efter att ha klivit in i olika vägar genom att ha varit med om "meningen", dock så kommer du genom hela livet upptäka nya saker och vara med om nya saker. Vilket jag anser bara är positivt för annars så skulle iallafall inte jag tycka att det skulle vara lika kul och intressant.

Allt har sin menig,
alla har sin mening,
både för och med livet!