Snart va även denna veckan slut :)
Då var det minsann torsdag idag och imorgon är sista dagen på Litorina för mig, sen till hösten hade jag tänkt mig att börja plugga på riktigt, om dom nu tar in mig vill säga. Man får hoppas på det bästa, sen får man bara vänta och se hur det blir och vart det blir.
Denna skoldagen blev för mig ganska kort, och nu befinner jag mig hemma hos Helen. Får se vad vi ska hitta på för bus. Jag känner att jag måste fixa så jag har kläder jag behöver på lördag, då det är kalas för mina systrar med temat "ur filmernas värld". Man vill ju såklart att det ska bli bra dethär, men det kommer det såklart också :)
Ibland kanske det är bättre att bara låta bli att tänka så mycket.
Denna skoldagen blev för mig ganska kort, och nu befinner jag mig hemma hos Helen. Får se vad vi ska hitta på för bus. Jag känner att jag måste fixa så jag har kläder jag behöver på lördag, då det är kalas för mina systrar med temat "ur filmernas värld". Man vill ju såklart att det ska bli bra dethär, men det kommer det såklart också :)
Ibland kanske det är bättre att bara låta bli att tänka så mycket.
Idag va de minsann tisdag då ja.
Jag har mina funderingar och allt är ju alltid värt ett försök, eller är det inte så man säger? Annars gör jag det nu, för det är det jag har bestämt mig för att göra. Har nämnligen funderat lite kring min kortsiktiga framtid, och nu kommit fram till att det finns inget att förlora på att testa sig fram, eller hur man nu ska säga. Det blir kanoners, och är det menat för mig att det ska gå vägen så kommer det de med. Med min hjälp såklart, men det kan bli bra. Om det blir något alls, man ska inte ha för höga förväntningar, för det vet jag minsann hur det är. Och det är inte bra, för man blir bara ledsen om det då inte går vägen. Man ska ha mål och man ska ha drömmar, man ska kämpa sig fram, men inte ha för höga förväntningar på att det går hela vägen. Det är en hårfin gräns, men den är viktig att ha i baktankarna. Sen ska man heller inte alltid säga för mycket, för det blir aldrig som man tänkt ändå. Men det är alltid kul att leka med tanken ibland, och ibland blir det ungefär som man tänkt sig, bara med någon liten invändning eller förändring eller något oförberett, ibland blir man även överraskad. Det kan vara på ett bra sätt, och ett dåligt. Men man ska nog bara leva i nuet och försöka påverka framtiden mot det man vill, så gott man kan. Men sen kan man inte göra mer, det är framtiden som får avgöra. Och jag känner just nu
"vad har jag att förlora".
Det blir bra dethär.
Allt flyter.
Mitt liv är en ganska jämn tråd just nu faktiskt, lite ovanligt men samtidigt på ett vis skönt. Men innan man vänjer sig är man minsann lite förvirrad. Men nu flyter linan på, men den får gärna gå upp lite snart iaf lite :)
Trasseltrasseltrassel, men ingenting fungerar så länge man inte har kommunikation. Det krävs för att få någonting att fungera, på alla sätt och vis. Oavsett om det är vänskap, kärlek eller bara ett vanligt samtal.
Det går ju inte så bra att prata med en vägg, inte om man förväntar sig svar iallafall.
Det jag menar är bara, att ibland blir inte allt som man tänkt sig. Det kan vara på både ont och gott, men som sagt. Det finns alltid något positivt med allt, det gäller bara att se det :)
Trasseltrasseltrassel, men ingenting fungerar så länge man inte har kommunikation. Det krävs för att få någonting att fungera, på alla sätt och vis. Oavsett om det är vänskap, kärlek eller bara ett vanligt samtal.
Det går ju inte så bra att prata med en vägg, inte om man förväntar sig svar iallafall.
Det jag menar är bara, att ibland blir inte allt som man tänkt sig. Det kan vara på både ont och gott, men som sagt. Det finns alltid något positivt med allt, det gäller bara att se det :)
Ibland blir jag bara så fel.
Eller så är det helt enkelt så att jag bara funderar för mycket ibland, grubblar på saker och ting som blir fel eller helt ovettigt iaf. Fasst och ena sidan kan det vara bra, för då får jag ur mig mina tankar, även om dom ibland är helt oresonliga. Men när jag få ur mig dom, får jag plats med nya och dessa nya brukar va mycket bättre.
Jag kan bli klokare, men innan jag kommer till det stadiet så är jag en stor klumpig tönt.
Jag må va förvirrad, men jag kan inte heller hjälpa känslor jag känner. Men när jag känner starka känslor så blir jag ofta osöker i mig själv, och då blir jag sådär klumpig. Vilket inte är meningen att det ska bli så, men det blir så för att jag är så osäker i mig själv och det är väl även därför jag vill ha bekräftelse och massa uppmärksamhet för att veta att jag finns där i tankarna. Sen när det inte kommer så blir jag orolig och då grubblar jag och då kommer jag in på saker som bara är förvirrande och osammanhangande.
Eftersom jag köpte min lott så får jag även skrapa den, men ibland hoppas även jag på vinst.
Jag vill ju bara va säker på dig, på vad du tycker och känner. Hur du tänker, vad du tänker angående mig eller oss. Eller om du ens vet det själv, vad som rör sig i ditt huvud egentligen. Vad du ser hos mig, om du nu ser någonting alls? Tankar snurrar kring i mitt huvud, vill du verkligen vara med mig eller är det bara något du tror? Det är det jag grubblar mest på. . . Kanske är fel, men vem är det att dömma?
Jag är bara så rädd att sluta i tårar. . . igen!
Jag kan bli klokare, men innan jag kommer till det stadiet så är jag en stor klumpig tönt.
Jag må va förvirrad, men jag kan inte heller hjälpa känslor jag känner. Men när jag känner starka känslor så blir jag ofta osöker i mig själv, och då blir jag sådär klumpig. Vilket inte är meningen att det ska bli så, men det blir så för att jag är så osäker i mig själv och det är väl även därför jag vill ha bekräftelse och massa uppmärksamhet för att veta att jag finns där i tankarna. Sen när det inte kommer så blir jag orolig och då grubblar jag och då kommer jag in på saker som bara är förvirrande och osammanhangande.
Eftersom jag köpte min lott så får jag även skrapa den, men ibland hoppas även jag på vinst.
Jag vill ju bara va säker på dig, på vad du tycker och känner. Hur du tänker, vad du tänker angående mig eller oss. Eller om du ens vet det själv, vad som rör sig i ditt huvud egentligen. Vad du ser hos mig, om du nu ser någonting alls? Tankar snurrar kring i mitt huvud, vill du verkligen vara med mig eller är det bara något du tror? Det är det jag grubblar mest på. . . Kanske är fel, men vem är det att dömma?
Jag är bara så rädd att sluta i tårar. . . igen!
Totalförvirrad.
Jag trodde att jag för en gång visste vad jag kände, du fick mig så säker. Men helt plötsligt hände det saker som bara inte fick vara möjliga, men jag gissar på att det alltid är såhär eller att de fungerar på detta viset kanske. Eller vad vet jag egentligen, vad är jag att säga hur allt ska va eller hur allt är.
Ne, det känns minsann som jag tappat glöden helt och då kanske inte något alls fungerar som det ska.
Jag trodde det var bra, fram till jag insåg att du kanske inte alls är den människa som jag trodde att du var.
Det känns konstigt och obegripligt, men du verkar inte alls va den jag trodde.
Skenet bedrar, som så många gånger förr . . .
Komplikationer är minsann inget roligt, men det är något man måste titta på för att få det slippra igenom.
Sen dom här valen man kan göra, dessa valmöjligheter. Går man in genom fel dörr, eller fel väg så blir det ju tokigt. Men hur ska man kunna veta, om man inte får uppleva alla valmöjligheter och det är ju givetvis omöjligt. Ne, det är minsann krångligt dethära.
Vad man än gör, hur man än gör så finns det alltid valmöjlighter. Det gäller att tänka, känna och bestämma. Men det är inte så lätt alla tiders, kan man då ångra sig om man gjorde ett val som sedan inte kändes rätt?
Ne, det känns minsann som jag tappat glöden helt och då kanske inte något alls fungerar som det ska.
Jag trodde det var bra, fram till jag insåg att du kanske inte alls är den människa som jag trodde att du var.
Det känns konstigt och obegripligt, men du verkar inte alls va den jag trodde.
Skenet bedrar, som så många gånger förr . . .
Komplikationer är minsann inget roligt, men det är något man måste titta på för att få det slippra igenom.
Sen dom här valen man kan göra, dessa valmöjligheter. Går man in genom fel dörr, eller fel väg så blir det ju tokigt. Men hur ska man kunna veta, om man inte får uppleva alla valmöjligheter och det är ju givetvis omöjligt. Ne, det är minsann krångligt dethära.
Vad man än gör, hur man än gör så finns det alltid valmöjlighter. Det gäller att tänka, känna och bestämma. Men det är inte så lätt alla tiders, kan man då ångra sig om man gjorde ett val som sedan inte kändes rätt?
Torsdag och sjuk.
Jag tycker inte jag är annat än sjuk nu i dagarna, va ju inte längesen jag hade feber o detta nu o sen få de nu igen. Jäkla förkylningar som bara går runt nu. Vem har egentligen kommit på det här med förskylningar, det är egentligen en helt meningslös uthålling sjuka som bara är dryg och irriterande.
Tänk själv, om du inte är irriterad för att du själv har det så om någon i samma utrymme som du eller inom viss räckhåll, om denna människa nyser en gång för mycket eller hostar på ett fult sätt så blir man så himla irriterad så att man tillochmed ibland vill skjuta människan eller slå in pannbenet på den så den iaf håller käften.
Sen har jag min jäkla klåda över kroppenn som jag haft sen i höstas nu, och jag trodde det va på grund av den kalla långa vintern o detta. Men ikke, den är nästan värre nu än va den va innan värmen kom och snän försvann. Helmysko, de va himla längesen jag hade kli nu och gud vad skönt de har vatt. Men man får väl ta tummen ur röven och ringa dom där på vårdcentralen och be dom hjälpa mig med mina olika problem. Se om det blir någon framgång denna gången, har inte direkt vatt så stor framgång dom andra hundraelva gångerna jag har vatt där menar jag. Men måste man så måste man, helt enkelt.
Kanske mamma ringer om jag ber snällt, finns en chans, men den är nog liten.
Men nog med sjukligheter nu, mitt i allt sånt kraffs så är jag ju faktiskt glad och mår bra egentligen :)
Har minsann hittat mig min egna lilla sötnos, han har ifs stått vid min sida i nästan ett år, men inte förrens nu för några veckor sedan upptäckte jag att jag faktiskt hade kärleken närmare än vad jag ville förstå.
Ja, fin är han iallafall och han gör mig glad och värm, det pirrar på ett sånt där vis som får en känna sig trygg fast samtidigt helt förvirrad, förvirrad på ett mycket bra vis. Ja, detta känns minsann bra.
Tänk själv, om du inte är irriterad för att du själv har det så om någon i samma utrymme som du eller inom viss räckhåll, om denna människa nyser en gång för mycket eller hostar på ett fult sätt så blir man så himla irriterad så att man tillochmed ibland vill skjuta människan eller slå in pannbenet på den så den iaf håller käften.
Sen har jag min jäkla klåda över kroppenn som jag haft sen i höstas nu, och jag trodde det va på grund av den kalla långa vintern o detta. Men ikke, den är nästan värre nu än va den va innan värmen kom och snän försvann. Helmysko, de va himla längesen jag hade kli nu och gud vad skönt de har vatt. Men man får väl ta tummen ur röven och ringa dom där på vårdcentralen och be dom hjälpa mig med mina olika problem. Se om det blir någon framgång denna gången, har inte direkt vatt så stor framgång dom andra hundraelva gångerna jag har vatt där menar jag. Men måste man så måste man, helt enkelt.
Kanske mamma ringer om jag ber snällt, finns en chans, men den är nog liten.
Men nog med sjukligheter nu, mitt i allt sånt kraffs så är jag ju faktiskt glad och mår bra egentligen :)
Har minsann hittat mig min egna lilla sötnos, han har ifs stått vid min sida i nästan ett år, men inte förrens nu för några veckor sedan upptäckte jag att jag faktiskt hade kärleken närmare än vad jag ville förstå.
Ja, fin är han iallafall och han gör mig glad och värm, det pirrar på ett sånt där vis som får en känna sig trygg fast samtidigt helt förvirrad, förvirrad på ett mycket bra vis. Ja, detta känns minsann bra.
