Sara

Vad är det för mening med att ljuga så mycket hela tiden, och det värsta är när det blir så mycket så att du verkligen tror dig själv.. Egentligen är det bara synd om dig för att du inte förstår bättre, men så kan det även kännas som att det är jag som får lida för dina misstag för vad som än händer och sker så är det ju mitt fel. Kanske inte precis alltid, men ofta! Men nu har jag ju fått bevisat framför mig svart på vitt vem du verkligen är, det va väldigt skönt samtidigt som det gjorde väldigt ont i mig nu när jag ändå trodde att jag faktiskt kunde lita på dig! Men jag vet verkligen inte vad jag ska tycka om detta, men mina känslor har numer rullat iväg och dom gör det mer och mer desto mer jag får reda på hur du är och hur du går bakom ryggen på mig.. Varför orkar jag ens lägga ner någon energi på att skriva om dig ens, även hur mycket mina färska känslor bara rullar iväg mer och mer så kommer vi alltid ha ett förlutet, minnen och massa kärlek och det är verkligen ingenting som man ser igenom för det kommer stanna hos mig för resten av mitt liv..
Men jag vet inte om jag riktigt vill att du ska följa med minnerna . . .

Vatt på Långö igår och idag och gjort solförsök, igår gick det dock bättre än idag för det blev molnigt så fort vi kom till Långö idag så det va inte så skoj.. Men kan hoppas på bättre väder framöver och gärna när jag är ledig och har någon solkompis =D .

Har börjat på Af Clint nu så det känna jättebra att jag har ett jobb nu efter all min oro om jag skulle få något eller inte =) Så nu känns det som att jag jobbar hela tiden, jobbade hela midsommar också så det blev knappt något rikitigt firande för min del, men det blir iaf pengar av det :)

Min hjärna är just totalförvirrad, och just nu vet jag inte vad jag sysslar med. Är det verkligen såhär jag vill leva mitt liv? Svar: Nej, men varför är det så himla svårt att göra någotning åt det?
Och nu har jag verkligen satt mig i skiten själv, det hade varit en helt annan sak om det bara hade varit du och inte jag, men nu är det ju jag också som har gett mig in i det här.... igen...! Varför Sara Johansson, varför?

Hur kommer det sig att jag alltid får till det på dem mest underliga visen, att alltid jag ska lyckas? Men det är klart det är mitt eget val att leva mitt liv så som jag vill leva det själv, men som vanligt så blir det ju på något lustigt vänster inte alltid som man tänkt sig.. Snarare så blir det aldrig som man tänkt sig och nu känner jag mig helt inne i smeten, jag vet inte riktigt vilken väg jag vill ta ut och det är väl det som är det värsta egentligen..
Varför måste allt vara så svårt, kunde inte bara alla känslor försvinna för ett tag nu så att jag hinner andas ut med mig själv, men problemet där är väl att för att det ska hända så behövs det glömmas och gå vidare och hur lätt är det när man är van att ha någon som håller om en varje natt innan man somnar och viskar i ens öra dem där vackra orden som jag älskar att höra... jag älskar dig!

Äntligen har man tagit studenten, och det är riktigt skönt och det var skoj =) En dag man aldrig kommer glömma, fastän man kanske inte minns helheten :P

Life goes on :)

Är det helt enkelt så att man väljer att gömma sig ifrån alla tankar och tårar genom att hela tiden vara sysselsatt, men sen när man helt plötsligt är ensam och tankarna kommer fram så kommer man på sig själv med tårarna som rinner längst kinderna. Är det positivt eller negativt att göra så som man gör, mår man verkligen bra av det i längden eller är det egentligen inte bättre att lösa upp allting först innan man tar det nya klivet till det nya livet? Det är mycket tankar som snurrar omkring i min hjärna, men det bästa svaret kan jag inte finna, finns det ens något svar som är bäst och den som vet svaret bäst måste vara jag själv med tanke på att  det är ingen annan som kan känna det jag känner, eller tänka det jag tänker eller förstå mig så bra som jag själv gör.. Jag måste hitta mitt eget välbefinnande innan jag kan ta det nya klivet, frågan är bara hur?

Jag känner mig så lycklig, det är så underbart att få vara med dom som man älskar och med dom som man verkligen känner sig älskad av. Vara sig själv och njuta av livet och dess tillgångar, bara finnas till i nuet och låta framtiden komma som den kommer. Jag mår hur bra som helst och så underbart jag mår nu vet jag knappt ens om jag någonsin har gjort innan, just nu känns allting så bra och allting kommer lösa sig..

Allting kommer lösas och bli bättre igen, med pengar i fickan och ett ess i din arm ;)

Jag sitter i mina tankar i undran över om du någonsin ska se mig, se mig för att jag är jag, ingen annan. Se mig mer än vad du ser mig nu, se mig mer än du någonsin gjort förut, se mig på ett sätt som du inte ser någon annan, släppa taget och komma mot mig, helt ovetandes låta mig komma in i ditt liv.. Jag längtar och jag vill, men tvekan finns hos mig för jag känner en känsla som säger mig någonting jag inte vill, att du inte finns för mig så som jag önskar, att allt som sägs inte är sanning utan bara tomma ord, är det möjligt att det kan vara så eller är det jag som drömmer mig bort för att tankarna är osäkra, osäkra på dig och osäkra på om du säger det du vill eller om du bara säger saker för att få mig glad? Det är så svårt att veta varken ut eller in när allt känns så osäkert, det är långt men löften är till för att hållas...
Kommer jag någonsin få känna dina armar om min kropp, lukta på doften som jag länge doftat på i undran om hur den egentligen doftar, känna dina fingrar i mitt hår medans jag drar med mina på din arm, titta dig i dina vackra ögon tills vi somnar båda två av lycka för att funnit varnadra, kommer jag någonsin få uppleva dina läppar, dina andetag och din kärlek mot allt det som jag är beredd att ge till dig?