Sara

Hur kommer det sig att jag alltid får till det på dem mest underliga visen, att alltid jag ska lyckas? Men det är klart det är mitt eget val att leva mitt liv så som jag vill leva det själv, men som vanligt så blir det ju på något lustigt vänster inte alltid som man tänkt sig.. Snarare så blir det aldrig som man tänkt sig och nu känner jag mig helt inne i smeten, jag vet inte riktigt vilken väg jag vill ta ut och det är väl det som är det värsta egentligen..
Varför måste allt vara så svårt, kunde inte bara alla känslor försvinna för ett tag nu så att jag hinner andas ut med mig själv, men problemet där är väl att för att det ska hända så behövs det glömmas och gå vidare och hur lätt är det när man är van att ha någon som håller om en varje natt innan man somnar och viskar i ens öra dem där vackra orden som jag älskar att höra... jag älskar dig!