Sara

Jag sitter i mina tankar i undran över om du någonsin ska se mig, se mig för att jag är jag, ingen annan. Se mig mer än vad du ser mig nu, se mig mer än du någonsin gjort förut, se mig på ett sätt som du inte ser någon annan, släppa taget och komma mot mig, helt ovetandes låta mig komma in i ditt liv.. Jag längtar och jag vill, men tvekan finns hos mig för jag känner en känsla som säger mig någonting jag inte vill, att du inte finns för mig så som jag önskar, att allt som sägs inte är sanning utan bara tomma ord, är det möjligt att det kan vara så eller är det jag som drömmer mig bort för att tankarna är osäkra, osäkra på dig och osäkra på om du säger det du vill eller om du bara säger saker för att få mig glad? Det är så svårt att veta varken ut eller in när allt känns så osäkert, det är långt men löften är till för att hållas...
Kommer jag någonsin få känna dina armar om min kropp, lukta på doften som jag länge doftat på i undran om hur den egentligen doftar, känna dina fingrar i mitt hår medans jag drar med mina på din arm, titta dig i dina vackra ögon tills vi somnar båda två av lycka för att funnit varnadra, kommer jag någonsin få uppleva dina läppar, dina andetag och din kärlek mot allt det som jag är beredd att ge till dig?