Sara

Fuck this shiiiit, idag vet jag inte om det är min dag. Dock har jag iallafall gjort första delprovet i engelskan. Men sen så tänkte jag cykla en runda, men det är ju inte kul att göra utan musik, men så har jag råkat slänga det programmet i papperskorgen som man behöver för att ladda över musik till telefonen, och telefonen har jag kastat. Och jag tycks ha fel installationskiva, hur kul är det då? INTE kul!
Så hur ska jag lösa detta? Jo, hade ja iaf kunnat hitta papperskorgen och lägga tillbaka den i datorn igen så hade jag vatt nöjd, men den har jag ju letat efter i flera månader nu, hur blåst kan man va, och hur svårt kan det va egentligen?

Huanameja, jag hoppas min tur vänder snart iallafall. Dock så skiner solen och det är ju underbart, men givetvis så måste man ju plkugga då, tror dock inte att jag har sådär himla mycket idag, men vi får väl se.

Man slutar aldrig förvånas, men mest förvånas jag av mig själv. Över hur jag kan reagera på saker och ting och över hur jag fungerar egentligen. Jättekonstigt, lustigt det där får jag lov o säga. Man tror något är lugnt och sedan helt plötsligt så är man verkligen förvånad och förstår ingenting och kanske nästan tillochmed lite tagen, och i stunder där man kanske borde känna mer ne där är det helt tvärtemot att man knappt känner alls. Jag undrar jag om inte mitt inre spökar lite med mig jus nu, för att vara såhär lugn som jag är nu över allt när jag absolut inte borde vara det med tanke att allt inte gått som de skullat och inte heller har jag någe sommarjobb. Men visst det är ändå skönt att man inte stirrar upp sig, för vad tjänar det till?

Nu hittade jag papperskorgen men då tycks inte programmet va där i? Varför?!?!?!

Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde ......

Jag har drömt de mest sjuka grejerna, jag förstår verkligen inte hur drömmar kan gå ihop och jag förstår mig defenetivt inte på alla dessa knepiga drömmarna jag har.

Inatt drömde jag att mor och far hade flyttat till Stockholm och jag hade hakat på, och Maja Heller var lärare på en skola där. Och det fanns ett utrymme på två plan som stod tomt så där skulle hon och jag starta en butik på skolan, och sälja både kläder och mat och allt möjligt. Och det var rulltrappa upp och ner till plan 2 som inte alls var ett stort utrymme egentligen, det som fanns i våran "butik" var en slags bar och ett skåp som fungerade som ett slags litet krypin och som man även kunde låsa från insidan. Och sen vatt det lite kartonger och en soffa, och sen några ställ med lite kläder på. Det såg ganska stökigt ut eftersom vi inte hade kommit igång riktigt än.
När vi satt där med några andra och diskuterade om hur vi skulle lägga upp allting och hur vi skulle göra med anställningar så kom det förbi 4 personer med ett gevär i handen, de gick först förbi för att sedan ställa sig lite längre bort och sedan började de skjuta mot oss, och geväret var en hagelbössa om jag inte mins fel. De prickade inte rätt och jag flydde in i panik i skåpet och stängde dörren, försökte låsa men det gick inte alls ihop sig. Då slutade personen med hagelbössan skjuta mot de andra och siktade bara mot mig, och varför de skulle ha ihjäl mig har jag inte den blekaste om men ute efter mig det var dom. Jag lyckades låsa dörren och kr'ypa ihop där och bad för mitt liv och funderade på hur jag skulle göra. Helst plötsligt så slutade de skjuta så då öppnade jag upp en liten springa på skåpet för att se vad som försigick och då tog de fram 2 pilbågar och började skjuta pil för att se om det skulle gå igenom skåpet bättre, och då ställde de sig så de sköt mot mig och skåpet från två håll, så jag fick ju smidigt försöka ligga så att jag inte låg mot någon av dessa väggar. Efter en stund gav de upp och gick därifrån, så då smög jag mig ut ur skåpet och sprang mot rultrappan och rullade ner för den andra som gick ner till ett annat rum. Sprang igenom det rummet för att komma till ett rum som låg avlägset en bit bort för att gömma mig där. På vägen dit så fick jag helt plötsligt tag på en stor machetas kniv och råkade skära med den på en kvinnas ben, och hon frågade vad jag gjorde då jag sarade med stressad röst "Förlåt så hemskt mycket, hoppas du inte skadar dig, men jag är jagad". När jag sedan gick vidare till ett annat rum så stod dessa fyra där och innan de skulle hinna reagera på vad som hände så tog jag kniven och skärde av dem deras halser, ben och i magen. Det hela slutade i ett blodbad och jag pustade ut i glädje om att jag inte blev dödad. Sedan beodrade jag någon annan att ta hand om kropparna och att jag var tvungen i självförsvar. Alla förstod mig och tog hand om kropparna och polisen som de sedan fick ringa och förklara allt för.

Efter en stund när jag lugnat ner mig så gick jag till Maja för att prata lite, och då skulle hon hålla i en idrottslektion som jag fick vara med i, som en av hennes elever. Sedan skulle jag duscha och när jag hade duschat färdigt så upptäckte jag att någon hade snott mina kläder så jag letade upp ett tjockt täcke som jag lindade om mig och utan att tänka mig för så gick jag ut sådan utanför skolan och ut på Stockholm stad, och när jag hade gått en bit och märkt hur alla studerande började stirra på mig - de flesta slutade då och skulle gå hem - så kom jag på att jag faktiskt bara hade täcke på mig och gick då in i skolan igen för att leta upp Maja och fråga om hon hade några kläder jag kunde låna. Hon bara skrattade åt mig när hon såg mig och lånade sedan ut lite kläder till mig som jag tog på mig.

Jag åkte hem till mor och far där jag till min glada förvåning möttes upp av syster Fia och systerson Villem, jag blev alldeles överlycklig och kände att dagen äntligen hade vänt för mig. Genast började Villem och jag leka, och han hade också lärt sig att prata den sötungen. Mamma undrade vad jag hade gjort hela dagen, och jag svarade lugnt att jag hade dödat 4 personer i självförsvar men att det gick bra, och hon rörde inte en min och tyckte också på att det var skönt att jag klarade mig så bra från det. 
När Villem och jag sen lekte på mitt rum så ringde Lillen till mig och han blev alldeles galet glad han också av o få höra en busunge i bakgrunden så han fick prata lite med Villem och Villem va så glad över att få porata i telefonen. Sen frågade Lillen "-Kommer du förbi sen eller?" "-Så vi kan göra lite barn vi också då?" sa jag. "-Nej för fan" "-Haha, nej men vi kan ju öva iaf!". Och sedan frågade han vad jag mer hade gjort idag och till honom svarade jag att jag råkade springa ut på stan i bara täcke innan för att mina kläder hade försvunnit, och han bara skrattade åt mig och sa att jag var sjuk.

Jag gick då ut på stan för att träffa Lillen och vi gick runt på stan lite och gick i någon ny affär där han skulle kolla på något och föri något nytt ungdomscafé där vi bara kollade läget. Och sedan fick Lillen något ryck och började springa ifrån mig, då jag sprang efter och undrade vad han gjorde. OCh mitt i allt så snubblade han typ med flit två gånger för att jag skulle fånga upp honom. Förvirrad människa. Sedan så sprang vi in i någon skog och typ rullade oss i gräset och bara pratade och tittade på stjärnorna.

Snipp snapp snut, där var drömmen slut!

Helt sjukt, vad kommer allt ifrån? :O

VAAAAAAARFÖÖÖÖR??
Måste avreagera mig lite så att jag blir lugn sen, nu är allt som ett himla virrvarr känns det som och jag hinner inte förstå någonting, men jag vet att när jag väl fått avreagera mig och lugnat mig lite så är det lungt sen. Så därför tänkte jag att jag skulle skriva av mig lite för mitt eget bästa. Mitt liv ser ut som det gör och det är bara jag som kan leva det, men jag kan inte hjälpa vad jag känner och samtidigt inte heller tvinga mig själv till att känna saker som jag kanske inte alls gör. Det kan inte vara bra för någon att göra så, för den man lurar mest är sig själv och det slutar bara dåligt i slutändan.
Det är väldigt mycket i skolan nu, men jag MÅSTE klara detta, annars blir det inget kul. Det är dock heller inte så kul att det aldrig kan gå vägen för mig med en gång utan massa krångel och fördröjningar. Plugg, plugg och plugg. Men det ordnar sig, jag MÅSTE se till att det ordnar sig.

Kärlek? Vad är kärlek? Jo, klart jag vet vad det är, men just nu känns det som jag vill lägga den på hyllan lite för det har vatt lite mycket nu och jag känner att jag just nu behöver andrum för mig själv. För att lista ut vad jag vill göra med mig själv och för att kunna åstakomma någonting med livet, bara vara och befinna mig i nuet!

Meeeeeeeeeeeen, ibland blir man knäpp i hjärnkontoret och undrar vad som försigår och att saker och ting kan ta en handvändning helt utan förvarning. Dock känner jag på mig att jag har rätt, för det är den enda logiska förklaringen.

Om någon får för sig att läsa det jag skrivit nu så förstår jag om det låter förvirrande, för det är det även för mig och jag har heller ingen förklaring till det som står utan jag skrev bara av mig lite av mina tankar som kom från ingenstans!

Idag mår man som man förtjänar, och här var det ju inte igår jag skrev direkt. Det har hänt en hel del på sistone.

Pluggar på för fullt, både med körkort och skolan, tränar när det finns tid och försöker få mina extrakilon att försvinna!