Jajamen, titta vad som skrivs i bloggen?
Jajamen, imorgon bär det av till lilla landet Mora för att besöka en beträfflig familj som innehavar en syster till mig med hennes man och deras fagra son. Det ska bli en spännande men riklig upplevelse, och jag hoppas då få stöta på ett flertal björnar som jag senare kan vinka adjö till. Jag längtar även till att på min resa få träffa en gammalk god vän till mig vid namn Mahlin, som just nu sitter där uppe och längtar så efter att få kramas och kanske bara titta på varandra, för ibland kan även det kännas bra. Men med närmare eftertanke så tror jag minsann att jag överlåter det till mig karl som då är chauffören för denna resa, och vi, ja vi tycker om att bara titta på varandra när det faller oss in.
Sen är det klart att det finns en hel del saker som händer hemma i det lilla Karlskrona under tiden vi försvinner härifrån, men dom får helt enkelt klara sig utan oss. För vi behövs där uppe i mellansverige, vi måste sprida lite kärlek och glädje även där uppe. Och människor som har efterlyst oss, dom kan man inte bara blunda för. ICKE, imorgon då bär det av och det ska bli mycket mys och kärlek. <3
Saras önskelista.
* Pengar.
* Digitalkamera (fråga om vilken).
* Grease- musikalen (dock inte ensam).
* Dator.
* Smycken.
* Presentkort på New Yorker.
* Underkläder.
* Väska / Skor.
* Rosa / prickigt / leopard / 50-tal.
Jättegärna ett körkort i flingpaketet?
Hemflyttad.
Men nu är det bara att ta nya tag här hemma med att fixa och dóna.
Och snart fyller jag år, men innan dess ska det hinnas med lite annat som besök till Mora, tripp till Ullared och kalasfirande för alla andra som fyller år. Så nu är schemat minsann fullbokat och givetvis blir Sara sjuk då. Men finns inte så mycket att göra åt det. Man får vara sjuk, iallafall om man måste. Och finns minsann sysslor som kan göras ändå.
Men idag vill jag minsann leka lite med en borttappad vän.
Ibland blir det bara fel, hur man än gör.
Helvete också, jag ska väl ändå inte låta det hända en gång till. Jag vet ju att det kommer gå åt helvete denna gången med, men det är svårt ska gudarna veta. Fasst man hoppas ju på att det inte kommer bli så. Saknaden är stor även om man inte vill erkänna det, och varför är det tvunget gå åt helvete då. Man är faktiskt två för att starta en konflikt. Ja, så är det faktiskt.
Jag måste erkänna att jag saknar dig, det är inte kul. Och det är helt enkelt inte lika kul utan dig, för vi gjorde allt vi va allt. Vi var inte ens vi för vi va ett. Varför ska vi alltid tjabbla ihop som ett par barnrumpor när vi vet att det inte är någon mening, ne jag förstår inte det. Inte alls faktiskt. Jag får tillochmed en tår i ögat nu när jag tänker på allt. Och vi va inte något man bara hade över dagen, vi hade världens bästa vänskap som ingen kunde förstöra. Inte ens kungen han själv. Varför är vi som två uppstoppade idioter ibland, ja de kan man undra för jag saknar dig. Jag vet inte hur det är med dig, men om jag känner dig så saknar du minsann mig med. För vi hade kul, hittade alltid på saker tillsammans. Vi var bra, tillsammans gjorde vi allt, delade allt och visste allt.
Vi sa ju att inget skulle få förstöras?
