Sara

Då var det onsdag ikväll och en undran över vad som händer ikväll för min del, för Fisan och Desse ska sova hos henne inatt för dom ska ha mys imorgon och åka till Desses mamma. Dom är så söta dóm där två :)

Jag känner mig så arg,
känner mig så ledsen,
känner mig så glad,
känner mig så irriterad,
känner mig så många känslor på samma gång,
vet inte vilket håll jag ska gå,
vilken väg jag ska välja,
samtidigt som jag bara känner mig så tom av allt,
jag blir så tom,
hur ska jag vara,
hur vill jag leva?

Faktiskt så fyller Fisan 19 år nu nästa vecka, så ska fira henne på lördag och det betyder att man ska köpa paket. Men vad ska  jag köpa till min fisrumpa, det är lite klurigare. . Man vill ju faktiskt köpa någonting bra som hon kommer gilla för det är väl poängen, eller? Fast jo kalrt, tanken som räknas men ändå.

Igår och idag har det varit Kenny Starfighter och han är ju bara så bästaste , gillar faktiskt honom för han är sjukt kul. Skulle faktiskt kunna kolla på honom nu tillochmed, men tyvärr hade jag bara hyrt honom så fick lämns tillbaka honom nu ikväll igen. Men funderar på att fixa fram den filmen, för jag gillar honom som sagt va. Han finns med bland dom man måste älska, där även Yrrol och centralskolan ligger, sen finns det såklart dom som inte är lika viktiga också.. Men humor måste man ju ha iallafall, för vad vore livet annars?

Nehe, nu borde Sara Johansson gå och sova, det tråkiga är bara att hon inte alls är trött. Men okej, jag får väl försöka göra ett försök då för klockan ör faktiskt mycket och jag ska upp mycket tidigt imorgon och vara en duktig flicka.

Godnattgodnatt =)

I could stay awake just to hear you breathing,
Watch you smile while you are sleeping,
While you're far away and dreaming,
I could spend my life in this sweet surrender,
I could stay lost in this moment forever,
When every moment spent with you is a moment I treasure,

I don't wanna close my eyes,
I don't wanna fall asleep,
Cause I'd miss you babe,
And I don't wanna miss a thing,
Cause even when I dream of you,
The sweetest dream would never do,
I'd still miss you babe,
And I don't wanna miss a thing.

Lying close to you, 
feeling your heart beating,
And I'm wondering what you're dreaming,
Wondering if it's me you're seeing,
And then I kiss your eyes,
And thank God we're together,
I just wanna stay with you in this moment forever,
Forever and ever.

And I don't wanna miss one smile,
I don't wanna miss one kiss,
I just wanna be with you,
Right here with you, just like this,
Well I just wanna hold you close,
And feel your heart so close to mine,
And just stay here in this moment,
For all the rest of time
Yeah (yeah) yeah (yeah) yeah
 
Don't wanna close my eyes 
Don't wanna fall asleep, yeah 
I don't wanna miss a thing.

Jag förstår inte, vad är felet, vad gör jag för fel, varför kan inte jag bar få vara lycklig på riktigt någon gång? Varför inte bara få vara seriös för en gång skull, vad är det för mening med att bara ljuga för att inte såra, precis som att man inte blir ännu mer sårad när sanningen kommer fram då? Nej, det förstår jag verkligen inte, men dock vill jag heller inte orka bry mig och jag försöker verklige, ja det gör jag faktiskt. Mer nu än någonsin, men det är bara så himla svårt, nej detta gillar jag faktiskt inte! Men vad ska man göra åt saken mer än att gå vidare? Nej, detta är bara lustigt och jag blir bara så himla ledsen och jag klarar inte detta nu och detta va verkligen inte vad jag behövde, och det visste du faktiskt så det gör faktiskt situationen lite värre än vad det hade behövt bli.
Jag uppskattar ärlighet, trodde du med gjorde det men jag hade dock fel. Hur kan man prata om någon  med ens familj och vill att dom ska träffas om man egentligen inte vill någonting? Det förstår jag inte heller, ne just nu så förstår jag inte alls mycket faktiskt, jag är totalförvirrad och mitt hjärta vill någon helt annan stans än vad hjärnan vill. . .

Så är det,
jag vill inte,
men jag måste!




Tur att jag har en Sofie Karlsson i mitt liv som kan finnas och ta hand, att det finns någon som är ärlig, någon som älskar på riktigt, som bästaste och som faktiskt menar det hon säger. Du är den underbaraste för mig min fläälil <3

Söndag och gårdagen blev väl inte riktgit som jag hade tänkt mig den heller. Men så är det ju så också att det blir aldrig som man tänkt sig, men jag är väldigt glad över en viss Sofie Karlsson som finns där för mig när jah behöver henne.
Men kanske dags för mig att börja tänka om lite, tänka lite mer eller ibland tänka lite mindre och göra det med måtta. Jo fast jag är glad över dom som finns och stannar i mitt liv.

Fast nu ska jag umgås med Sofie Karlsson <3

Gårdagen blev inte riktigt som jag tänkt mig, det blev ingen lugn hemmakväll för det blev massa mys med massa vänner och vi hade det underbart trevligt. Sen en runda ut på stan för att hämta Linn och en kebab, på min lilla runda så träffade jag en massa underbara människor som jag hade trevliga pratstunder med. Och mina "skor" är dom finaste, så tack vare det fick jag en trevlig raggare att prata med, och han var fast besluten om att han tyckte att han skulle köpa sådana till sin fru. Haha, vad kul det var och folk var massa fulla ^^. Och sedan hem och sova trodde jag. Men icke, först hem till sötaste för att lägga sig men då ringer det en vilt främmande person och berättar att min bästaste människa behöver mig för att hon är leden så då var det bara att ta på dojorna och gå hem till henne, för att det gick inte att ringa eller skicka sms. När vi väl funnit henne hade hon lite att prata om och lilla jag tog uppdraget i akt att kasta ut en person som inte hade här o göra, tyckte jag.
Sedan ett nytt försök att gå hem till sötaste och sova, och då var även bästaste med, men då tyckte västaste att hon skulle prata med en annan liten filur och allt blev knas. Men jag älskar henne ändå, bara för att hon är så underbar . . Så där har hon tur ;) <3

Veckans fredag blev alltså återigen lyckad, men vilken tur, med tanke på att det trots allt bara är fredag en gång i veckan !
Och idag är det lördag och massamassamassa trevligt med iallafall underbaraste Sofie Karlsson ikväll, känns så himla underbart att äntligen ha henne vid min sida igen för den människan är nog tamefan en ängel. Iallafall min ängel :) Love you babe <3

Det är fortfarande fredag och lönen kom idag och jag har städat hela lägenheten och nu sitter jag bara här och har tråkigt i min ensamhet, när alla andra har roligt. Visst så kan det också gå ibland, men det är ju faktiskt fredag, och tråkigt att vara ensam och inget bra finns det på tv heller. Det enda var idol, men det slutade för exakt 23 minuter sen !

Imorgon hoppas jag på en bättre dag med mer liv, för idag känns det faktiskt inte som att det kommer hända så mycket mer för alla är upptagna med sitt. Men herrejesus vad jag saknar Sofie Karlsson nu, min bästaste :)
Även fast den dagen inte kommer bli utgång så hade det ju faktiskt varit kul att umgås, men ibland blir det såhär så det är väl bara att acceptera och ta det lugnt istället. . . Tråkigt!

Nehe, nu ska jag iallafall gå till ica och se om det är något kul att köpa där  :)

Idag vaknade jag på kanske ett av dem bästa ställerna just nu, skönt att få sova en hel natt i en riktig säng måste jag få säga. Morgonen var ju också ett stycke för sig, låg kvar i sängen en stund och så kom det annat folk och det första jag gör är att ropa på Sofie, haha! Ja, fast dock kom Sofie 3 sekunder efter så jag hade det på känn, även fast det inte var honm som kom första gången ^^
Sedan har jag umgåtts med underbaraste Fisan och hennes "barn" , även liten stund med Dennis och hans lillasyster :) . Underbara människor, känner dom personligen, underbara människor.

Nu är jag hemma utan både hund, barn och Sofie, dock har jag min smabo Linn hemma fast som ska festa ikväll och jag har dock inte den blekaste om vad jag ska hitta på för något. Känns lite lamt faktiskt, och det är inte direkt likt mig att inget om helgen veta så därför jag rastlös. Har även städat hela lägenheten idag, bara disken kvar så även tack vare det så får man mer energi i kroppen och vill hitta på någonting. Men har en vag känsla av att kvällen kommer sluta ensam i min lägenhet, kan vara skönt det också ibland, men inte när man är sugen på det dock.

Det är faktiskt bara helg en gång i veckan och inte i för många dagar ;)

Saknar dig baby<3

Felgängad, typiskt!

Jag har råkat spilla ut lite dricka över min data igår så tangenterna är dock lite  sega, frågan är om man kan fixa detta? Ja, får väl kolla upp det iallafall!

Igår var det en trevlig kväll trots alla insidenter. Men det är faktiskt ganska kul om jag får säga det själv.

Varför ska det alltid komma upp något när allting börjar rulla och faktiskt gå bra, varför har vissa människor funnits i mitt liv och gjort större intryck än vad dom borde? Det är en bra fråga som jag faktiskt absolut inte har något svar på,  det har gått flera år nu och jag har gått vidare men du finns där inne ändå. Även fasst det bara var en kort tid så hann vi göra så mycket med varandra, han känna så mycket för varandra och jag för min del va med om saker som jag aldrig hade upplevt förut och som jag aldrig heller efter detta upplevt på det viset. Varför var du så underbar mot mig fasst inte mot andra folk, varför fungerar du så som du gör, vad var det som gick fel, varför fick du inte den kärleken och uppfostran som du behövde, varför slutade du höra av digg till mig och blev elak i stället, vad har jag gjort, var det du sa till mig sant, jag har så många frågor som jag undrar om jag någonsin kommer få svar på. Det är inte direkt så att du är den enklaste att få tagt på, inte heller den enklaste att prata med nu när allt är som det är. Jag hade bara velat prata med dig för att få svar på mina frågor, jag förstår inte varför du betyder så mycket för mig, eller egentligen kanske jag gör det fast ändån inte! Det är så himla invecklat och lustigt allting, när jag var med dig så var allting bra och underbart även fast jag visste att ingen gillade oss två tillsammans. Du var så mån om mig, du kunde tänka dig att göra allt för mig och du fanns kvar och förändrade dig tillochmed för min skull, om det du nu sa var sant! Och jag, vad gjorde jag ? Jag kanske får skylla mig själv egentligen, det kanske var lika bäst att det blev såhär för vi kanske inte var menade för varandra på något vis alls. Men, det är just mina frågor jag vill ha svar på för avslutet var så. . . Fast nej, det fanns inte ens något avslut, det bara slutade och det känns bara så fel. Varför blev det såhär?

Vissa människor kan faktiskt vara väldigt skrattretande, genomskinliga och falska. Det är inte värst att bry sig om dessa människorna, men vissa av dessa människorna gör man faktiskt det ändå med, med tanke på att vissa av dessa människorna märker man inte att dom verkligen är sådana förrens man har "känt" dom ett tag, kan vara från några månader till några år och på något vis så kan visa av dessa människor komma en nära inpå livet, vare sig det är barndomskopis eller festprisse. Det kan då vara lite svårare att acceptera och se sanningen, för på något vis inom sig så gör det faktiskt ont och det blir motigt, men det värsta då är ifall man ger det en ny chans och blir smutskastad även då. . . Då blir man förvirrad, ledsen och ibland arg tillochmed, sen funderar man även på varför dessa människorna fungerar som dom gör, jag förstår inte vad som gick fel. För det måste ju gå snett från början någon gång som gör att resten bara byggs på, handlar det om miljl, arv uppfostran eller kanske rentav alltihop eller ingenting utav det? Ja det är himla bra frågor, men finns det något riktigt svar på det egentligen?
Fast så tänker iallafall jag i detta tänk att jo men det är väl ändå sådant som man växer ifrån någon gång iallafall, och speciellt om man skaffar egna barn och ska ge dom en bra uppfostran, för det kan man ju faktiskt inte göra om man knappt kan uppfostra sig själv. Och en uppfostran handlar ju faktiskt om att vara förälder och ta sitt anssvar som det också, inte att vara kompis för det är kompisarnas roll och det räcker där. Självklart kan man ha en god relation och dela väldigt mycket med varandra som förälder gentemot barn, men man ska ändå se förälder-barn gränsen däremellan. Genom att jag då tänker såhär så slår det mig extra mycket när man faktiskt stöter på föräldrar i äldre åldrar med tonårsbarn som inte beter sig som det, som beter sig som om dom vore i ungdommen själva.. Visst kan dom vara schyssta, men det är faktiskt inte helt okej och speciellt inte när man lägger sig i alldeles för mycket i både sina egna barns och i andra ungommars liv, visst att man ska kunna prata och stötta och finnas men för det betyder det inte att det är okej som förälder att i princip snacka skit och lägga sig i saker de inte har med att göra ellen ens kanske vet någonting om utan bara hört genom ryktesvägar från andra. Och dessa andra kan då till stor marginal vara sina egna barn som bara vill prata lite med sin förälder för att man ska kunna göra det men att de sedan ska stanna där, eller så kan det även vara barnens kompisar som råkar slänga ur sig någonting och så blir det helt fel till slut och så bildas en ond cirkel. Vilket allt detta från mitt håll inte är helt okej, men som man heller inte ska ödsla sin energi på för upptäcker man att det går till på det viset så är det bara att ta nästa kliv in i nästa liv och försöka göra det bra..

Men det jag vill få fram är bara att jag tycker att detta är synd, det är faktiskt synd att det ska behöva bli såhär och att ingen gör någonting åt saken, någonting för att hjälpa eller ge en recall, eller om det erbjuds hälp att den inte blir mottagen. . .

Hahahaha, se så mycket enklare det är att skratta än att ta tag och inse hela sanningen och fakttiskt göra någonting åt den. Men varför fungerar det på det viset, egentligen? Varför fungerar kroppen på det viset som kroppen fungerar, för det hade ju faktiskt varit mycket bättre och mer enklare om kroppen någon gång kunde hålla med och kämpa med istället för att bara kämpa emot hela tiden, det är ju inte precis som att det gör saken enklare? Nej, för då är det mycket enklare att bara skratta åt sitt skrattretande liv och skylla över allting på alla andra, fastän man egentligen vet att det inte är alla andras fel för det är BARA ens egna, iallafall över sitt egna liv och sina egna val. För alla har vi egna val i livet oavsett vad , oavsett vad vi bestämmer oss för och vårat konsekvenstänk. Men det är likförbaskat bara människan själv som lever sitt eget liv, sina egna val, sitt eget schema över hur man vill ha det och sina egna beslut och ingen annan!
Sluta skratta och inse sanningen, enklare att skratta och man vet inte varför man skrattar eller vad man skrattar åt. Men för sin egen skull så är det dags att ta tag i sig själv, men då kommer yttligare nästa problem . . SÅKLART, för nu kommer vi till men. Mycket snack och liten verkstad, det är lätt snacka, men svårare att snickra. Men vill man bli snickare eller jobba i verkstad så måste man faktiskt jobba fysisk och även mer inne på djupet psykiskt och inte bara flytigt psykiskt och så är det.

Inse, planera och bygg!

Tänk om man kunde styra sina känslor, eller kan man göra det? Jo om man verkligen vill så går det på utsidan, men på insidan är det dock svårare, det går då med andra ord att gömma sina känslor men om man sedan väljer att känna efter så finns dom där i vilket fall. . Varför kan man inte bara bestämma sig över en sak och låta det vara så, jo för att det blir aldrig som man tänkt sig. Men jag menar, känner man en sak så känner man väl en sak? Visst att man kan vara förvirrad ibland och känna sig lustig, jag vet det för jag gör det med. Men om man väljer att känna efter där inne, innerst inne så finns svaret, där hittar man svaret. Ett gott råd till alla som känner sig förvirrade över olika saker och känslor, ta en lugn stund och verkligen tänkl efter, tänk efter på riktigt, eller nej förresten, tänk inte efter. Känn efter, känn efter på riktigt, för det är inte tänket som styr ens känslor för det är såklart känslorna själva. .

Om hjärtat slår och huvudet står still så får hjärnan säga vad den vill . . .

Haft underbara dagar med underbara Sofie Karlsson nu, längesen vi hade så här mysigt nu faktiskt och det känns jättemys =) . Älskar dig snuttan <3

Igår hade jag 19-års kalas med temat Rockabilly och det var helt okej, hade roligt faktiskt och är jätteglad över dom som kom :)

"Blanda inte in mig i vårat förhållande"

Varför ska allting vara  så svårt och jobbigt ibland? Inte jättekul faktiskt!

Jag är ganska förvirrad just nu måste jag säga, allt är bara uppochner och inget fungerar som det ska :/

Jag vill ju, ja det vill jag.. Jag har kommit fram till det nu att jag vill, så nu är det iallfall inte upp till mig längre!

Jag blev varm
jag blev glad,
jag blir varm,
jag blir glad . . .
Får jag?

Tack älskade Sofie Karlsson för att du finns vid min sida och inte försvinner vad som än händer och hur många år det än går, för åren för oss har sprungit förbi. Men vi har även hunnit med en hel del och minnen har vi så det räcker och blir över, men fler kommer det bli för om jag en dag ska bli gammal och bo på hem så ska jag faktiskt bo med dig. Ja, för så är det, jag ska bli gammal med dig vare sig du vill eller inte för mig kommer du inte undan så lätt ;P .

Seriöst så är jag väldigt glad över att du finns för mig och att du lyssnar på mig, vänner som dig får man leta efter stumpan, men klart vi har känt varandra i ett antal år och känner varandra ganska så bra faktiskt. Love you babe <3

Sitter just nu med henne bredvid mig, fast i den andra soffan dock, sitter här och är så himla sociala mot varandra så det är synd om oss. Men det kan vara ganska skönt det med ibland måste jag få lov o säga, ibland är det skönt
 att bara få vara men ändå ha tysnad. Ja, helt okej faktiskt!

Jag vill ha värme, kärlek och ömhet, jag vill ge värme, kärlek och ömhet. Jag vill dela någonting fint med någon som vill göra det tillbaka, annars kan det ses som bortkastad tid och dessutom bortslösad.

Jag önskar du såg mig för den jag är, såg mig för att jag är jag och att du var den jag verkligen trodde du var, men nu är det inte så så det fungerar helt enkelt inte då, det är bara att acceptera helt enkelt. Hur svårt det än är så är det bästa att bara gå vidare för det går inte att ha det såhär, hur mycket vi än vill så kommer det inte gå för vi är helt enkelt alldeles för olika med alldeles för olika syn på livet, det fungerar inte så för ingen av oss ger sig, bägge är lika tjurskalliga och envisa. Kanske för lika, kanske för olika, jag vet inte.. Jag vet bara att det inte fungerar, det gör ont men det är så det är.
Jag känner inte för dig nu som då, jag känner inte för dig som du för mig, jag vet faktiskt inte ens om jag känner något alls för någonting just nu. Kan hända att offknappen är på för jag är helt tom, någonting fattas och jag vet att det inte är du. Det är någonting positvit som fattas, någonting som bygger ihop mig, inte någonting negativt som bara river sönder mig ännu mer. Trodde du visste att det är fegt att sparka på någon som redan ligger, men tydligen inte. . .

Sara Johansson vad gör du med ditt liv? Varför blir det aldrig som man tänkt sig även fast man vet att det aldrig blir så så att man tänker att det kan bli något helt annat i stället. Det är lustigt kan jag tycka..

Dags att börja om sitt liv, men hur gör man? Det är faktiskt himla svårt att veta, speciellt om man inte heller får mågon vidare vägledning på något vis över huvud taget. Men det är klart att man ska klara sig själv och vara självständig, men jag är ändå ingen ensamvarg och jag är faktiskt ingen maskin för jag är lika mycket människa som alla andra mänskilga varelser även om det tydligen inte verkar som det..
Om jag nu ska bete mig som en vuxen människa och vara det så uppskattar jag även om jag kan bli behandlad som en också.
Jag är så himla ledsen och trött på allt detta nu, jag orkar verkligen inte mer för det är faktiskt mer slitsamt än vad det kan verka som. Man kan försöka lura folk genom att även försöka lura sig själv till att vara glad. Men dom som verkligen känner mig vet att jag har ett tomrum i mig som behövs fyllas för att jag är inte den glada Sara som jag vill vara, jag ör inte hel och så är det. Men jag vet inte vad som krävs för att fylla det, ska man leta efter fyllnaden eller kommer den av sig själv? Det är en bra fråga det!

Varför kan jag inte bara få bli accepterad och sedd för den jag är? För jag vill inte och jag orkar inte leka någon annan som inte är jag, det är jobbigt och inte kul alls och vad är det för mening med det? Jag vill vara den jag är och jag vill vara älskad och få omsorg och kärlek . Jag vill inte ha det av någon som tvingar fram det, jag vill ha det för att det är sant och äkta. . . Jag märker om det inte är sant.
Jag vill ha någon att dela minnen med, någon att skapa nya minnen med, någon att gråta med och luta sin axel mot, någon som både ger och tar, någon som ser mig, som tycker om mig, som vill vara med mig för att jag just jag är den jag är och INGEN annan.

Är det bara drömmarnas önskemål jag drömmer mig bort till eller finns det i verkligheten?
Kan man få ha en bästa kompis på riktigt, får man ha ett bra förhållande som fungerar iallfall mer okej, en familj som alla är öppna och visar respekt mot varandra och inte den där tuffrespekten utan snarare mer mänsklig respekt, sådan respekt som man ska ha, ett jobb där man trivs, och en utbildning som man ör nöjd med. Går det att få det så om man verkligen vill och om man verkligen kämpar, eller är det ändå fortfarande drömmar, för om det bara är drömmar så är det faktiskt ingen idé att jag kämpar för då är det onödig tid av mitt liv. Och livet ör faktiskt inte så långt, och man vet aldrig när det slutar?

Idag fyller jag faktiskt hela 19 år så grattis till mig =D

Just nu är jag hemma hos mor och far och firar mig med god mat och cheeskake *mumsmums* :) . Snart b lir det vidare och laga taccos, måste även hitta min rätta outfit till min rockabilly-tjej-fest och det är inte lätt kan jag säga, för jag nöjer mig inte med okej jag ill ha klisch och perfekt jag ;) .

Nu har jag faktiskt inte tid att skriva mer för jag fyller faktiskt år ;)

Jag är lite dålig på att blogga känner jag, måste skärpa mig ordentligt nu. Men det har just nu varit lite för mycket för mig för att jag skulle orkat blogga, men så får det inte vara.

På torsdag blir jag hela 19 år så då blir det lite kalas för mig hemma hos mor och far, sen tänkte jag fira med tjejerna nästa helg faktist :) .

Denna helgen har varit en rolig helg faktiskt, hunnit med både det ena och det andra och det är alltid lika roligt att umgås med mina vänner.

Jag känner mig ganska ensam just nu faktiskt för det är bara jag hemma, helt ensam och rastlös och så är det bara tisdag så det finns ju ingenting att göra heller vilket också är lite tråkigt. Sen har jag väl gjort den dumma saken att jag sovit bort hela dagen för att jag vatt så trött så jag är ju hur pigg som helst nu. Så funderar jag på vad jag ska ha  på mig på min fest och hittar ingenting som verkar kanon, vilket det också är ganska tråkigt faktiskt.. Hmm* . Jag får helt enkelt hitta på något som blir bra, men det är inte lätt när man vill ha det perfekt gott folk !

Nehe, nu ska jag se om jag kan få någon ordning på min rastlöshet annars får jag väl komma in och skriva en rad till :)

Varför ska det vara så svårt att komma iväg, få tummarna ur röven och stiga upp och gå? Varför är jag så "rädd" för skolan när jag vet att jag måste dit och sköta mig. Det är inte kul att ha det såhär och desto längre tid det tar desto mindre blir motivationen, men hur kan den egentligen bli mindre när jag inte har någon alls? Vart ska jag hitta den? Jag vet att jag måste men det är så svårt, och speciellt nu när jag känner mig så totalt ensam, det är inte kul alls faktiskt, det kan hända att jag stiger upp och fixar mig, men sen är det nästan alltid något som stoppar mig från att gå och varför är det så? Det är det jag undrar över mest, jag vill verkligen så himla mycket, men ensamheten skrämmer mig.. Det känns inte alls bra, känns som att jag skulle bli ett åtlöje, eller är det såhär för att jag kommit på att jag inte vill jobba med detta? Oavsett så måste jag ha en utbildning och jag måste ha mina poäng för annars klarar jag mig inte och så får jag inte studera vidare senare som jag faktiskt vill. . . När jag kommit på vad det är jag verkligen vill göra, men just nu känner jag bara att jag vill jobba och ta ledigt från studierna ett tag, men det fungerar tyvärr inte på det viset och det vet jag. Jag vet och jag vill men det är så svårt när man inte har motivationen, jag måste verkligen hitta den och det är mitt största problem just nu. . .