Blir galen!
Vad har jag gjort egentligen för att få det såhär, dock är jag inte ensam i världen och tyvärr inte heööer på långa vägar. Men ändå!
VARFÖR?
Jag kanske helt enbkelt bara ska slappna av o släppa allt och bara lämna allt, men hur lätt är det när tankarna bara flyger och jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vart jag ska placera dom. Jag blir alldeles alldeles tokig. Och jag försöker verkligen inte att tänka så mycket och hela dagen har jag ansträngt mig för att inte tänka, på både de ena o de andra viset. Och till slut brukar det släppa, men inte nu. Varför, varför, varför?
Jag önskar många gånger att livet skulle vara enklare, men å ena sidan när jag då har tänkt efter så hade de trots allt blivit mycket dystrare och tråkigare då. Men för en gång skull så önskar jag verkligen just nu att det faktiskt hade vatt enklare att jag hade kunnat vara lite tankeläsare för att kunna hoppa in i andras hjärnor för att läsa mig till tankar, och för att se sanningen. För hur det än är så är alltid sanningen bäst även om den svider för stunden, Men om en lögn håller i sig så blir en lögn flera lögner, och en liten lögn blir till flera små lögner som när man sätter ihop det blir en stor fet jävla lögn som sårar under längre tid och gör ännu ondare. Hur svårt kan det vara att vara ärlig? Det är väl inte så konstigt eegentligen att man har svårt att lita på folk när det alltid blir såhär!?
Men innan ma blir helt paranoid så kanske man ska ta sig samman och bara ta lov från allt tänkande ett tag, och allt vad de innebär. Kanske bara vara med mig själv, men det är svårt, men det kanske är värt att?
VARFÖR?
Jag kanske helt enbkelt bara ska slappna av o släppa allt och bara lämna allt, men hur lätt är det när tankarna bara flyger och jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vart jag ska placera dom. Jag blir alldeles alldeles tokig. Och jag försöker verkligen inte att tänka så mycket och hela dagen har jag ansträngt mig för att inte tänka, på både de ena o de andra viset. Och till slut brukar det släppa, men inte nu. Varför, varför, varför?
Jag önskar många gånger att livet skulle vara enklare, men å ena sidan när jag då har tänkt efter så hade de trots allt blivit mycket dystrare och tråkigare då. Men för en gång skull så önskar jag verkligen just nu att det faktiskt hade vatt enklare att jag hade kunnat vara lite tankeläsare för att kunna hoppa in i andras hjärnor för att läsa mig till tankar, och för att se sanningen. För hur det än är så är alltid sanningen bäst även om den svider för stunden, Men om en lögn håller i sig så blir en lögn flera lögner, och en liten lögn blir till flera små lögner som när man sätter ihop det blir en stor fet jävla lögn som sårar under längre tid och gör ännu ondare. Hur svårt kan det vara att vara ärlig? Det är väl inte så konstigt eegentligen att man har svårt att lita på folk när det alltid blir såhär!?
Men innan ma blir helt paranoid så kanske man ska ta sig samman och bara ta lov från allt tänkande ett tag, och allt vad de innebär. Kanske bara vara med mig själv, men det är svårt, men det kanske är värt att?
Kommentarer
Trackback
