Vänskap är en klurig grej.
Det är bara så himla tråkigt att vänner som man verkligen tror ska finnas för en och ställa upp helt plötsligt bara slutar, när man har varit så himla nära varandra under en lång tid. Då är det väl inte så konstigt att man blir besviken. Jag saknar liksom det där som fanns, och att det bara kunde försvinna så helt plötsligt utan att någonting ens hände det förstår jag inte. Och om det är något som hänt så borde jag väl ändå få veta det, men som jag förstått det hela så är det ju inte det. Och jag har minsann inte gjort något dumt heller, ne-e. Ibland blir jag inte klok bara, och helt enkelt så blir jag ledsen för att jag känner mig "sviken" eller snarare så blir jag besviken, himla besviken. För ett samtal, ett hej på 5 minuter, ett sms. . . det har man faktiskt tid med, iallafall om man är vänner, och det trodde jag att vi var, jag trodde vi var nära vänner. Men skenet kanske bedrar, vilekt jag i detta fall tycker är väldigt synd och det är väl därför jag heller inte bara kan skita i det. För på något vis gör det liksom ont i mig, och veta att kontakten finns med andra och att jag ser det själv, hur svårt kan det då va att ge mig lite kärlek och uppmärksamhet också då? Eller finns jag inte med i livsplanen längre, hur kommer det sig att det aldrig finns tid för mig men för många andra, ja eller ja, det är så jag känner iallafall. Och jag blir inte annat än ledsen för jag vill inte att det ska vara såhär och egentligen borde jag kanske bara skita i det, för jag har faktiskt känt mig ignorerad i iallafall 4 månader nu, och innan dess vatt det knappt någon kontakt heller. Himla tråkigt måste jag säga. För du är ändå en person som betyder väldigt mycket för mig och som jag har delat väldigt mycket med och haft både bra och mindre bra stunder. Jag saknar dig helt enkelt, men tyvärr tror jag inte att det finns någon plats för mig i ditt liv längre. Och då får jag väl helt enkelt acceptera det, fastän det är svårt.
Och jag tror du vet vem du är, och jag uppskattar verkligen om du hör av dig. Och om du vill finnas som min vän så vill jag att du ska finnas som min vän med, och inte bara 1 gång då och då - för det är inte det som är vänskap . . . Iallafall inte för mig, det blir då bara fel.
