Sara

När man vill en sak så himla mycket, så spelar det ingen roll alltid när det sker, för huvudsaken är att saken sker. Fasst med alla saker kan man heller inte tänka så, fasst när man väl har varit nära och haft ett speciellt tänk om det man länge längtat efter, så blir det en helomvänding om man längre inte ska tänka så. Om man helt plötsligt ska ändra på sig. Det kan bli fel, men det kan även bli rätt. Men sen är också frågan om hur länge det handlar om. . faktiskt. Och om man verkligen vill, eller om man kanske inte vill alls. Just nu snurrar det en del i mitt huvud som jag vill ha klarspråk på, men vet dock inte riktigt hur jag ska gå till väga för att få allt på sin plats.
Man kan inte alltid göra allting själv, och det går heller inte med detta, och därför kan jag heller inte få tankarna på plats förrens jag får hjälp med att placera ut mina tankar där dom bör va och där som hör hemma. Men jag vill göra detta i lugn och ro utan att någon blir uppspelt på något vis. Bara disskutera och bolla om rätt tänk och fel tänk, och vissa tänk kan man inte förbjuda, och vissa saker måste man få längta efter. Jag längtar, men jag vill även få längta. Även om det jag längtar efter inte finns här nu eller inte ens finns imorgon, så vill jag längta för det är en del av mig och en del av det som gör så att jag tar mig igenom vissa tunga dagar.
Och att jag har varit där, men klantat mig det kan göra mig ledsen om jag tänker på det, lägger skuld på mig själv. Fasst på ser mnan det från en annan synvinkel så var det nog det bästa, men det är det jag brinner för. Så är det faktiskt, och det är inget jag kan hjälpa för den är jag.

Deal whit it or go.