Sara

Jag förstår inte varför jag ibland har så svårt för vissa saker, svårt för att förstå, svårt för att ta tag i saker, svårt för att se och svårt för att ta in saker och även att ta till mig vissa saker på både gott och ont.
Jag har helt enkelt mycket kvar att lära, och speciellt så har jag mycket kvar att ändra, även mycket kvar att ge. Men det bättrar sig för var dag som går, och jag är evigt tacksam för den hjälp jag får och den puchen som sparkar mig i röven även om jag tycker det är jobbigt. Men det får mig att ta tag i saker iallafall och inte bara titta på jobb utan även ringa på det, och titta efter det ännu mer och verkligen anstränga mig, vilket jag tycker är sjuhelsikes jobbigt, men det är ett av alla värdlens "måsten" om man nu vill åstakomma något här i världen.
Just nu är mina "måsten" :
*Fortsätta med regelbunden träning
*Äta rätt
*Skaffa körkort
*Skaffa jobb
*Flytta till lägenhet
* Plugga upp mina betyg.

Och det viktigaste av allt är att jag ska trivas med mig själv och trivas med mitt liv. Och en sak till jag måste bli bättre på kom jag på, TA TAG I SAKER på egna ben. Dock uppskattar jag all den hjälp jag kan få, men måste bli lite smartare så jag begriper saker och ting jälv. Visst begriper jag, men sen när jag ska göra slag i saken så hittar jag aldrig rätt. Men nu när jag faktiskt hittat mycket rätt med hjälp, så är det inte så svårt.
Ne, jag hoppas verkligen det går vägen nu för det hade gjort mig så glad och motiverad. Men det är bara att ringa och åka runt med mina CV. För det är faktiskt så att om du inte har körkort och saknar två kurser för din undersköterska utbildning så är det hemskt mycket svårare att få ett jobb. Men det är inte helt oferståeligt, iallafall inte det där med att jag saknar två kurser, och det är defenitivt en sak som jag måste ta tag i. Det skadar iallafall inte att prata med Pelle och se hur man skulle kunna lägga upp det hela.

Jag önskar ibland, eller ganska ofta att jag fanns med i den gemenskapen mer. Den gemenskapen som finns mellan alla er andra. Att få känna sig lika betydelsefull och älskvärd, och omtyckt på det viset som ni ser på varandra och inte på det viset som ni ser och känner för mig. . . Men jag vet fortfarande inte hur!