Sara

Idag var det en himla förvirrad dag på skolan med alla möjliga tokigheter, dagen började med en sjuk Karin så då fick vi ha Ingemar hela dagen från klockan 9-14. Men det gick an det med, såg inte så mycket av honom förrens våran härliga skogspromenad med skådning av naturen den sista timmen. Denna härliga promenad bestod dock av mer än natur, tex lite härliga kommentarer med. Och jag tror inte det va någon som hade med sig hjärnan idag, för alla va totalförvirrade. Sen finns det ju dom, som mig tex, som va totalförvirrade vilket resulterade i skratt. Kul att man kan glädja andra iallafall.

Vi stod o tittade på någon mossa då jag inte hörde riktigt vad Ingemar sa och jag utan att tänka givetvis, och helt seriös "-Va sa tant?" . Alla brast i asgarv, även jag när jag insett vad jag egentligen sa, och fick skydda mig med att "-Det va bara en ren reflex". Ingemar svarade faktiskt på frågan men avslutade "-... va vad jag sa, men vad tant sa det vet jag inte."
Sedan pratade han om någon mossa då jag hade en fin gissning på vad denna mossa hette "-Långhårig grönmossa?" Ingemar gillade faktiskt den idéen så det kanske inte va så dåligt ändå. Och jag va faktiskt närmast på att gissa om hur många olika moss-sorter det finns i Sverige, gissade på 50 och det va 500, men de andra gissade under det iallafall (Y).
Det bästa var ändå när vi stod och disskuterade om ett av alla dessa träden, om vad för träd det va och vad som växte på det:
Ingemar "- Det är av släkte till plommon"
Sara "- Persikor. . . växer inte på träd nej. just det"
Karl "- Russin, kanske?"

Pratade om någon mini-ormbunke, som tydligen hette stensöta som man hade som godis förr i tiden. Och denna är ju då i jorden och jag funderade ju föbrilt på om man åt den rakt av bara sådär, verkar ju fräschare att tvätta upp den först liksom så givetvis frågar jag detta "- Men om du blir sugen på det där någon gång när du är ute och vandrar eller så, äter du den bara direkt då?" . Fick svaret "-Lite skit rensar magen" . Vilket jag inte gillade riktigt, meeen han tog minsann hem den för att tvätta den så där fick han poäng för det ändå.

Sen har vi haft lite diskussioner om att jag undrar över lustiga saker som lijaner och vad man kan äta för toppar på granar och pratat minnen, och helt plötsligt upptäckte jag att jag visste precis vart jag var för att vi hade festat där i sommras, Helens 18 årsfest. "Gull, gull... Gullbera va?"

Ja, man kanske måste vatt med för att förstå allt det roliga med denna dagen, men herre min himmel, det va minsann en dag för sig. Och helt väck har jag varit idag!