Sara

Ja minsann, denna dagen har det inte blivit många rätt.
Först så ville jag absolut inte stiga upp även om jag verkligen somnade tidigt igår, så då steg jag inte upp förrens åtta och åkte halvnio. Sen kom jag ändå försent på något vis som jag inte förstår hur, med tanke på att jag brukar alltid vara i tid men läraren vi hade brukar alltid komma försent.
Sen på rasten så pratar en jättetrevlig kille med mig, och jag bara går därifrån utan o säga någonting alls - han måste ju tro att jag är helt väck i huvudet och satans surtant eller något. Och detta gjorde jag utan att ens tänka på det, kom på mig själv efteråt.
När jag sedan väntade på mamma när jag hade slutat så fick jag vänta i hundra år kändes det som, så jag höll på att frysa fast och blev lite småirriterad för jag ville bara hem och så var jag så himla hungrig också. Ne, inte nog med att mamma tog hundra år på sig att komma då skulle hon handla också som tar sån jävvla tid. Men idag tog det mest tid för att hon skulle hitta ett limstift till mig, så tack så jättemycket för det mamma :) .

Väl hemkommen tror jag att mamma ska laga god mat så jag tänkte att jag kan vara hungrig i 1-2 timmar till och äta den så behöver jag inte laga egen. Sen när det väl var dags för mat så var den inte alls i min smak så jag åt bara sallad, vilket man inte blir så överdrivet mätt på om jag får säga det själv. Sen med mitt överkänsliga humör som jag har haft idag så orkar jag inte med detta fenomen så jag stänger in mig på rummet ett tag till och tänker att surandet ska gå över som de brukar göra. Men till slut så bestämde jag mig iaf för att laga till lite äckliga kycklingköttbullar och tagatelli, sallad och ketchup till det. Jo, det gick nästan bra tills jag upptäckte att vissa kanter på vissa taggatellis inte va färdigkokta, men jag åt upp att ändå.

Sen har jag haft samtal som inte alls vatt alldeles för roliga idag, men om det ska vara på det viset så kan dessa människor få vara för sig själva, för den hästen rider minsann inte jag på. Jag är trött på sånt nu må jag säga, även haft inte samtal idag som kändes inte helt okej. Ibland blir jag bara fundersam över vissa människor kan jag säga.
Dock är jag ganska förvirrad nu, jag vet vad jag vill men samtidigt inte. Ingen mening o stressa sig igenom saker men heller inte låta det gå saktare än snigeln, det är lite överdrivet kan jag tycka.
Och varför kan man bara inte få vara ledsen när man känner sig ledsen och få ut det o sen låta det vara?
Nej, för att allt ska alltid vara så komplicerat för fröken Sara Johansson, så ist för att ta det den enkla vägen så låser det in sig av sig själv och bara bygger en större och större mur med för lite spackel emellan så den rasar till slut på helt oväntade och opassande tid och ställe. Och fram tills det rasar så skrattar jag bort min ledsamhet, eller är lite småbitsk. Men mest så skrattar jag på ett lustigt sätt, ser äkta ut ovanpå och jag fejkar inte fram det utan det kommer på riktigt men dock inombords så känns det bara så himla fel. Det ska minsann bli intressant o se hur detta kommer sluta, peppar peppar ta i trä.

Det positiva med denna dagen är att jag har fått ett limstift, nya linser och ett besök av Sofie Karlsson och jag har klarat mig igenom en dag till. Finns alltid något positivt i allt, det gäller bara att se det. Man får vara glad för det lilla :)