Sara

Det är konstigt att när man har bestämt sig för att det ska vara så ändras alltid det, och sen blir det inte som man tänkt sig när man tänkt om ändå.
Slutsats av detta är helt enkelt att det aldrig blir som man tänkt sig, inte ens när man tänkt om eller inte tänkt alls. Alltså så spelar det egentligen inte någon roll hur man tänker alls, men tänker gör man ändå och det är ju bara mänskligt trots allt. Och alla har vi våra vissioner.

Men sen är frågan i allt tänkande, om man vågar tänka mer, eller kanske rentav tänka mindre ibland för vad händer om man släpper? Ja, det vet man inte förrens man testat, men hur vet man då att man vill testa? Ja, det kanske man inte heller vet förrens man testat det också. Alltså, man måste testa sig fram för o veta, men man kommer aldrig veta säkert för det sätts alltid nya utmaningar på G, vilket är livets goda sida egentligen. Och träffar man väl någon någon gång som bara är förutsägbar och tråkig, då är det nog dags att ta ett nytt kliv mot en ny riktning. Iaf så är det inte någonting för mig, utmaningar är bra.

Även fasst man ibland känner att man vill ha allt klart för dig då vill man ju inte det, och grejen är den att man behöver inte ta allt så snabbt och visst att vissa saker ibland drar ut på tiden liiiite väl länge, men ibland kanske det behövs också.  För jäktar man så blir det iaf i detta sammanhanget bara fel, det vet jag. Men om man tar det lugnt så kanske förhoppningsvis alla pusselbitar hinner falla på plats och det kommer bli kanonbra, och man mister inte chansen som kommer till en samtidigt som man hinner ransonera sig själv och saker därtill på vägen. Släpper inte taget, men håller inte hårt heller. Bollen är min, och ibland kan det kännas bra med. Men jag är dock väldigt rädd att förlora den, det är det som är kruxet den här gången.