Sara

Helt galet vad en liten film kan få en att tänka, och få en att bli alldeles blödig. Tankarna bara surrar runt i huvudet på mig just nu. Men en sak som jag fick i mina tankar det är att jag är lyckligt lottad som har en karl som aldrig skulle göra mig något ont, inte med vilja iallafall och det känns så otroligt bra att det går inte att beskriva med ord. Jag ska minsann vara rädd om honom, och ge honom den kärleken han förtjänar att få, för han ger mig den finaste kärleken man kan önska sig och han finns där för mig. Han lyssnar, han delar och han älskar. Helt obeskrivligt hur bra man kan känna sig ibland, kanske låter lite som en saga, men det är en saga. Min saga.
Jag saknar min man så fruktansvärt mycket, jag hoppas bara på att det inte kommer vara lika jobbigt hela sommaren, eller att vi kanske kan försöka o träffas mer ofta, men jag vet ju att det inte kommer bli något av det, för efter varje gång vi träffas så blir lendet större för att få ses, och efter varje gång vi lämnar varandra så blir det bara svårare, för att band stärks och känslor byggs på. Sen finns det inte tid eller pengar till att ses när man vill, sanningen är tuff. Däremot vet jag att vi klarar detta, och det känns bra.

Och snart är det torsdag och då får jag träffa mitt hjärta igen, jag längtar <3

Band mellan bästa vänner är inte lätt att bryta, faktiskt svårare än vad i själva verket vännerna förstår själv. För hur eller hur så hittas det alltid en väg tillbaka igen, omedvetet som medvetet.