Sara

Jag blir alldeles tokig av att drömma såhär mycket hela tiden, och om jag nu ska drömma så mycket hela tiden varför kan jag inte drömma något normalt eller något bra. Måste det bara vara negativa drömmar hela tiden, hemska och alldeles onödiga?
Ne, jag gillar inte det riktigt faktiskt. Och så trött på att drömmar förföljer, att det uppstår ungefär samma sak i mina drömmar fast genom olika miljöer. Grunden till drömmarna jag har haft de senaste veckorna har varit desamma, men jag förstår bara inte varför jag förstår inte alls faktiskt. Finns det en mening med sina drömmar, eller varför drömmer man egentligen. Jag vet att man kan drömma om det man varit med om eller tankar man tänker på, just för att rensa hjärnan så den kan få vila, eftersom den är igång hela tiden annars.
Men nu är det verkligen inte så, jag tänkte inte på det speciellt efter bara ha drömt en dröm eller två drömmar, men nu när det börjar bli varje natt och i flera veckor då börjar jag fundera. Fundera på om det är mitt undermedvetna som vill prata eller om det är någon i min närhet som har det jobbigt eller om det är någonting som ska hända. Det är faktiskt lite jobbigt, sen får jag heller ingen redig sömn eftersom jag vaknar alldeles kallsvettig, gråtfärdig och förtvivlad. Och om jag kanske får en liten vink om vad, eller om drömmarna kan upphöra så jag kan sluta med dessa idiotiska tankarna och gå vidare så vore det bra. För viss del i drömmarna smärtar ganska mycket och gör att jag blir alldeles osöker i mig själv. Och om det är så att det är en vink i mina drömmar som jag kan tänka så vet jag inte alls om jag är beredd att ta det steget, eller om jag vågar ens.
Det är helt hjärnförvirrande och ja blir alldeles skogstokig i mig själv, jag vet ju bättre än vad mina drömmar. . . eller?