Måste det va svårt?
Insåg precis att jag inte alls, inte någontans vill leva såhär. Så som jag lever just precis nu, och som jag har gjort ett tag nu. det krävs förändring, speciellt med tanke på mitt egna nyårslöfte, det krävs uppfräcsning.
Det kluriga är dock bara hur jag ska få mitt liv att förändras, eller hur jag vill att det ska förändras, hur jag ser på livet, på mitt liv, och på framtiden, blicka bara inte för långt fram. .
Börja bli riktigt surt att leva utan pengar nu, 2 månader utan knappt en spänn. Ne, det känns inte helt okej faktiskt, med närmare eftertanke så känns det inte alls okej faktiskt. Nästan rent förjävligt, man känner sig liksom lite handikappad på något vis. Då är jag nog trots allt heldre utan min mobil än utan pengar.
Så dålig stil att ingen vill ge mig ett jobb heller.
Nu är snart denna månaden slut och här sitter jag som en köttbulle och bara fläker mig, känns nästan lite som att jag själv har blivit en av dom som kör på mycket snack och liten verkstad, vilket är helt bedrövligt eftersom de människorna aldrig direkt har varit några av mina favoriter eller så.
Jag vill liksom känna att jag trivs med mitt liv, och att jag är en kul människa till fullo, skaffa lite mer disseplin på mig själv - vilket kommer bli väldigt svårt iförsig, men samt med inställningen man klarar allt bara man vill så kommer ju även det lösa sig. Och inte tar det imorgon, för ta det imorgon blir ALRDIG något imorgon.
Det kluriga är dock bara hur jag ska få mitt liv att förändras, eller hur jag vill att det ska förändras, hur jag ser på livet, på mitt liv, och på framtiden, blicka bara inte för långt fram. .
Börja bli riktigt surt att leva utan pengar nu, 2 månader utan knappt en spänn. Ne, det känns inte helt okej faktiskt, med närmare eftertanke så känns det inte alls okej faktiskt. Nästan rent förjävligt, man känner sig liksom lite handikappad på något vis. Då är jag nog trots allt heldre utan min mobil än utan pengar.
Så dålig stil att ingen vill ge mig ett jobb heller.
Nu är snart denna månaden slut och här sitter jag som en köttbulle och bara fläker mig, känns nästan lite som att jag själv har blivit en av dom som kör på mycket snack och liten verkstad, vilket är helt bedrövligt eftersom de människorna aldrig direkt har varit några av mina favoriter eller så.
Jag vill liksom känna att jag trivs med mitt liv, och att jag är en kul människa till fullo, skaffa lite mer disseplin på mig själv - vilket kommer bli väldigt svårt iförsig, men samt med inställningen man klarar allt bara man vill så kommer ju även det lösa sig. Och inte tar det imorgon, för ta det imorgon blir ALRDIG något imorgon.
Kommentarer
Trackback
