Jag bara skäms.

Vad vill du?
Varför finns du?
Varför kommer du nu?

Jag skäms.
Jag blundar.
Jag tittar.

Fäller en tår samtidigt som jag funderar,
funderar på allt som snurrar,
funderar på vilken väg jag ska välja,
om jag ska såra,
eller bli sårad,
fly eller stanna.

Jag kommer aldrig kunna såra dig,
inte på detta vis,
det är inte rättvist,
varför just du,
varför just jag?


Förlåt, för detta.
Även om du inte vet,
eller förstår.
Så förlåt. . .


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0