Lördag och lugnt.

Varför, varför, varför?

Ne, jag förstår verkligen inte. Och just nu också? Det var väl inte så bra planerat. Ingenting är bra planerat, världen är allt bra lustig.
Tänk om det någon gång kunde gått vägen, eller åtmindstonde blivit lite som man vill ha det. Jag är så himla trött på motgångar o bara få kämpa hela tiden. Tänk om man någon gång iaf kunde fått glida lite, inte för alltid. Men bara för en stund. . Och glida menar jag inte, att bara inte göra någonting o sitta o uggla o de som jag gör nu. Utan mer att få hjälp med att komma igång, o få vara lycklig utan att behöva slita häcken av sig för att bara bli sårad ändå. .

Man kan aldrig veta säkert och man kan aldrig vara säker,
men testar man inte så vet man absolut inte.
Och det gäller att ge för att få,
sen blir det ge och ta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0