Ibland måste man låta sig själv tänka, även om det känns fel.
Hur mycket krävs det innan man faller,
innan man bryter,
eller brister.
Varför ska minnen finnas,
eller trytas,
komma tillbaka,
varför inte bara glömma och gå vidare?
Jag glömmer,
jag stampar vidare,
för stunden,
men det kommer alltid någon gång slå tillbaka,
bli påmind,
hur kunde jag gjort rätt?
Jag vet,
finns inget som kunde göras,
inget förändra,
men iallafall. . .
innan man bryter,
eller brister.
Varför ska minnen finnas,
eller trytas,
komma tillbaka,
varför inte bara glömma och gå vidare?
Jag glömmer,
jag stampar vidare,
för stunden,
men det kommer alltid någon gång slå tillbaka,
bli påmind,
hur kunde jag gjort rätt?
Jag vet,
finns inget som kunde göras,
inget förändra,
men iallafall. . .
Kommentarer
Trackback
