Speciell men nödvändig dag!
Idag vaknade jag upp och kände att jag verkligen inte ville rubba mig en enda meter från sängen, jag ville bara ligga kvar och sova sova sova. Fast sen kom jag på att jag har gjort så lite för länge nu, men då fick jag typ mer ångest över det och ville sova bort det också så jag låg kvar en liten stund till och tänkte göra det när jag sedan kom på mig själv att det blir faktiskt inte bättre av att sova bort allting, snarare tvärtom. Sedan kände jag även att jag inte ville göra mamma besviken mer, inte efter vårat samtal vi hade igår. Så då var det bara att stiga upp, koka kaffe till behaget som dricker det, fortsätta på städningen och rensningen av lägenheten, fixa sig iordning, äta frukost, fixa färdigt sig och sedan bege sig till skolan för att försöka reda upp mitt förvirrande liv.
Väl på skolan fick jag reda på en inte allt för rolig sak, så det var bara att prata med syster ock kurator om nya lösningar och funderingar´, så där satt jag först med syster i en halvtimme och diskuterade för att sedan bege mig in till kuratorn för att forstätta filosofera i ytterligare drygt en timme. Kom upp några förslag som jag nu måste fundera på, för det är nu det gäller, det är nu jag verkligen måste bestämma mig för vad jag vill och denna gängen måste jag verkligen göra det och inte bara säga det. Och det är väl det som kommer bli det svåraste i det här, men jag måste inse för mitt eget bästa att det måste hända något, och detta är nu och inte om "ett tag". Det är så mycket enklare att skjuta upp saker och säga att man ska, än att istället ta tag i dem direkt och lösa. Iallafall för mig och varför förstår jag inte riktigt helt, med tanke på att man mår mycket bättre om man gjort det man ska. Då får man inga samvetelskval eller så, men ändå är det så svårt, vad är det jag är rädd för egentligen? Känns som att det är en fråga jag borde ta reda på svaret på.
Nu har jag iallafall börjat dra lite i trådarna som kretsar runt mitt förvirrande liv just nu. Så vi får helt enkelt vänta och se vart det hamnar i slutänden, men om jag verkligen vill och verkligen kämpar så kommer det gå bra. Gäller bara att hitta min passion, vad är det jag har passion för?
Väl på skolan fick jag reda på en inte allt för rolig sak, så det var bara att prata med syster ock kurator om nya lösningar och funderingar´, så där satt jag först med syster i en halvtimme och diskuterade för att sedan bege mig in till kuratorn för att forstätta filosofera i ytterligare drygt en timme. Kom upp några förslag som jag nu måste fundera på, för det är nu det gäller, det är nu jag verkligen måste bestämma mig för vad jag vill och denna gängen måste jag verkligen göra det och inte bara säga det. Och det är väl det som kommer bli det svåraste i det här, men jag måste inse för mitt eget bästa att det måste hända något, och detta är nu och inte om "ett tag". Det är så mycket enklare att skjuta upp saker och säga att man ska, än att istället ta tag i dem direkt och lösa. Iallafall för mig och varför förstår jag inte riktigt helt, med tanke på att man mår mycket bättre om man gjort det man ska. Då får man inga samvetelskval eller så, men ändå är det så svårt, vad är det jag är rädd för egentligen? Känns som att det är en fråga jag borde ta reda på svaret på.
Nu har jag iallafall börjat dra lite i trådarna som kretsar runt mitt förvirrande liv just nu. Så vi får helt enkelt vänta och se vart det hamnar i slutänden, men om jag verkligen vill och verkligen kämpar så kommer det gå bra. Gäller bara att hitta min passion, vad är det jag har passion för?
Kommentarer
Postat av: Ola
De är bara till att kämpa på sara:)
Postat av: fia
bra. :)
Trackback
