Varför ska allt alltid vara så svårt?
Jag förstår mig inte på denna världen, värför ska allt alltid vara så himla svårt?
När man har allting som man vill och dessutom har det jättebra, då suktar man helt plötsligt efter annat och är inte nöjd längre. Men det är väl helt enkelt för att man alltid vill ha mer och mer hela tiden, men i många eller i alla fall vissa stunder så kan det vara väldigt jobbigt för det är i dessa stunder som man måste välja sitt val. Detta valet är just nu för mig väldigt jobbigt, ibland önskar man faktiskt att man både kunde få äta upp kakan men ändå ha den kvar fastän man vet att det verkligen inte fungerar så.
Men jag förstår inte att jag inte kan sluta tänka på dig, du finns i min hjärna varje dag numera och det värsta av allting är att jag verkligen blir glad av att tänka på dig. Jag väntar hela tiden på att du ska höra av dig, att vi ska prata i telefon så att jag får höra din underbara fina röst, men varför tänker jag så när jag vet att jag inte får. Fasst det är klart, det kanske är då det blir ännu mer intressant, men jag kan dock inte heller neka till att det inte bara nu det är såhär, även fasst det blir mer och mer hela tiden, men jag har ju alltid tyckt att du har varit intressant sen första gången vi började prata. Men jag trodde aldrig då att vi skulle hålla kontakten så här länge, och att det ändå skulle vara så här bra kontakt emellan oss för vi kan ju ändå prata om typ allting. Ibland känns det verkligen som att du är världens bästa och att jag bara skulle vilja ta ett skutt från mitt liv och hoppa in i ditt, men det kan inte jag avgöra själv heller för givetvis så krävs det ett svar från dig också i så fall och så ska vi lära känna varandra på ett bättre plan än vad vi gör nu i så fall. Men att bara leka med tanken kan få mig att bli så glad, jag blir alltid glad av dig, när jag pratar med dig, tänker på dig, drömmer om dig, pratar om dig.. Ja, du kan verkligen konsten med att få mig le även om jag är på jättedåligt humör. Vad är det ett tecken på egentligen? Det är nog det jag vill ta reda på, men grejen är att ska jag forska i det helt och hållet så krävs det att jag tar ett nytt kliv mot det nya och lämnar det gamla trygga bakom mig och dessutom så måste jag få respons utav dig för att få veta om det är värt att göra det, eller om jag bara är en i mängden som du skulle kunna hitta var som?
Allt känns bara så insnöat just nu och mina tankar, känslor och sinnen vet inte vart dem ska ta vägen. En del av mig vill ha tryggheten kvar, medans en stor del av mig vill vidare och känna på doften från en person som jag länge doftat på.. Vilket val ska man välja i denna situationen, det är det som är frågan och den jobbigaste som jag har stått inför?
När man har allting som man vill och dessutom har det jättebra, då suktar man helt plötsligt efter annat och är inte nöjd längre. Men det är väl helt enkelt för att man alltid vill ha mer och mer hela tiden, men i många eller i alla fall vissa stunder så kan det vara väldigt jobbigt för det är i dessa stunder som man måste välja sitt val. Detta valet är just nu för mig väldigt jobbigt, ibland önskar man faktiskt att man både kunde få äta upp kakan men ändå ha den kvar fastän man vet att det verkligen inte fungerar så.
Men jag förstår inte att jag inte kan sluta tänka på dig, du finns i min hjärna varje dag numera och det värsta av allting är att jag verkligen blir glad av att tänka på dig. Jag väntar hela tiden på att du ska höra av dig, att vi ska prata i telefon så att jag får höra din underbara fina röst, men varför tänker jag så när jag vet att jag inte får. Fasst det är klart, det kanske är då det blir ännu mer intressant, men jag kan dock inte heller neka till att det inte bara nu det är såhär, även fasst det blir mer och mer hela tiden, men jag har ju alltid tyckt att du har varit intressant sen första gången vi började prata. Men jag trodde aldrig då att vi skulle hålla kontakten så här länge, och att det ändå skulle vara så här bra kontakt emellan oss för vi kan ju ändå prata om typ allting. Ibland känns det verkligen som att du är världens bästa och att jag bara skulle vilja ta ett skutt från mitt liv och hoppa in i ditt, men det kan inte jag avgöra själv heller för givetvis så krävs det ett svar från dig också i så fall och så ska vi lära känna varandra på ett bättre plan än vad vi gör nu i så fall. Men att bara leka med tanken kan få mig att bli så glad, jag blir alltid glad av dig, när jag pratar med dig, tänker på dig, drömmer om dig, pratar om dig.. Ja, du kan verkligen konsten med att få mig le även om jag är på jättedåligt humör. Vad är det ett tecken på egentligen? Det är nog det jag vill ta reda på, men grejen är att ska jag forska i det helt och hållet så krävs det att jag tar ett nytt kliv mot det nya och lämnar det gamla trygga bakom mig och dessutom så måste jag få respons utav dig för att få veta om det är värt att göra det, eller om jag bara är en i mängden som du skulle kunna hitta var som?
Allt känns bara så insnöat just nu och mina tankar, känslor och sinnen vet inte vart dem ska ta vägen. En del av mig vill ha tryggheten kvar, medans en stor del av mig vill vidare och känna på doften från en person som jag länge doftat på.. Vilket val ska man välja i denna situationen, det är det som är frågan och den jobbigaste som jag har stått inför?
Kommentarer
Trackback
