Sara

Kan man bli mer besviken? Nu blir jag faktiskt lite less med tanke på att jag trodde att vänskap var vänskap, men varför duger inte jag till helt plötsligt och varför slutar folk bara prata med mig helt plötsligt.. Vad har jag gjort licksom, detta känns inte rätt någon stans och jag hör ändå av mig och vill träffas och jag vill verkligen reda upp detta. Lustigt att man blir trött på denna staden? Och jag blir väldigt besviken på just DIG för att du gör som du gör och efter så många år av vänskap, känns inte så kul att man verkligen har ställt upp och så får man detta tillbaka. Du som sa att du inte hade tid och att det var mycket, men så ser man att du har haft tid med andra. Hur svårt kan det vara och skicka ett sms och iaf kolla läget?

Denna veckan har varit i turbulens kan jag säga, både positivt och negativt.. Fått veta saker som man verkligen inte ville tro men som ändå är väldigt bra att veta, samtidigt som jag dom senaste dagarna har fått en famn att vila mig i. Vilket det sistnämnda har känts helt underbart men samtidigt lite smått förvirrnade, vilket det alltid är när man inte vet i vilken position allting står i och om allt är på rätt plats så som det ska. Men det kan jag väl ärligt säga att ingenting just nu är på rätt plats eller så som det ska, väldigt blandade känslor kring den meningen. Men jag har uppskattat dessa senaste dagarna väldigt mycket ändå för jag vet inte ens sist jag blev omhändetagen på ett så här bra sätt som jag har blivit nu, frågan är bara hur fortsättningen blir och om du menar dessa dagarna och om du kommer ihåg och fått in allting jag har sagt till dig och om du gjort det så hoppas jag att du redan skulle gett mig ett nej, för ärligheten varar längst och jag känner att jag redan blivit tillräckligt sårad just nu så att jag behöver inte det mer .. Men jag har gett mig in på detta själv också faktiskt! Alltid skönt ändå och få veta vart du står?