Sara

Svansen mellan benen, blond blåögd = dum! Färga håret? Men det är tveksamt om det blir så mycket bättre endast på grund av en härfärg, jag får nog helt enkelt byta livsstil och bli HELT iskall och inte släppa in någon... inte ens lite! Man måste våga för att bli lycklig, men även för att bli sårad.. Men varför allt på samma gång och varför håller inte lyckan lika länge som deppet och sveket och allt som hör där till? Man försöker och försöker, och visar sig stark fastän man innerst inne faktiskt inte är mer än människa. Men jag ville väl tro, ville hoppas för hoppet är trots allt det sista som lömnar ön och öven om jag vet att det skitit sig nu så kan jag inte neka till att det fortfarande finns kvar. Men jag vill inget heldre än att det ska lämna mig, men utan hopp blir det inget värdigt liv för det är trots allt mycket på grund av det man lever. Tänk vad en sekund och ett litet sms kan göra! Jag borde vara en stor flicka nu, men även stora flickor kan bli sårade. Finns det något som heter äkta lycka eller äkta kärlek, jag har undrat länge och kommer nog få undra länge till. Visst att jag ör ung och jag har hela livet framför mig och det ör mycket jag vill uppleva och känna innan jag sätter mig någonstans där jag ska trivas med nägån andra hälft med barn och allt det. Men kan man inte få uppleva något på vägen dit? Det är sommar och sommarkönslorna borde ligga på topp, men inte det inte!
Men den jag är ledsen, arg och förtvivlad på är mig själv för att jag släppte in mig själv på detta och jag gav mig själv in i leken och då ska man väl leken tåla? Jag tror att jag ska sluta leka och bara leva, jag hade bestämt mig för det nu med men det blir ju aldrig som man tänkt sig tillochmed när man inte ens tänker alls.. Hur ska man göra, snälla ge mig ett svar för jag är vilsen, väldigt vilsen :S