Sara

Varför ska det vara så jobbigt hela tiden, varför ska saknaden vara så stor, varför ska kärlek ibland vara dum?
Jag försöker och försöker och försöker, men likförbannat så finns du alltid kvar innuti mig på något vis. Jag förstår inte varför, det borde inte vara så, vi är nog inte menade för varandra, men ändå det är dig jag har känt mest för och dig jag älskat mest även om det inte alltid varigt så bra. Vi har våra minnen, både bra, dåliga, roliga och ledsna. Hur mycket vi än kan skrika på varandra så hittar vi på något konstigt vis alltid tillbaka till varandra igen och går vidare, går vidare tills nästa bråk då det tas upp igen och lägger sig lager på lager. Vi började bra och hade det fint, men sen sårade det ur mer och mer och nu kan vi knappt lita på varandra längre. Det är ju inte så det ska vara, för kärlek handlar om vänskap och förtoende, tillitesle och kunna dela allt med varnadra, uppskatta varandra för dom man är och kunna finnas till för varandra i alla väder.

Utan vänskap, ingen kärlek.