Fast kärlek kan vara fint, men jobbigt.
Faktiskt lite konstigt att man fortfarande kan känna sog som 14 ibland, vet inte hur det kommer sig eller vad det är för känsla som förknippar mig dit. Det enda jag vet om denna känslan är vem det är som får mig att känna mig som 14 igen, det är liksom pirrigt på ett positivt sätt. Om omständigheterna ändå kunde vara annorlunda, förstår inte varför det alltid ska vara såhär jobbigt när man hittar något riktigt positivt, varför något alltid ska dra en ner. Men det är klart, en flytt har man väl inte riktigt dött av, eller?
Fast ett jobb och lite pengar i fickan ska man ifs ha med då, glömde det. Men kanske går att fixa, eller vadå kanske vilken latfisk jag är, glömde åter igen. Fail av mig. Allt går bara man vill, justde så va de. Ska bara övervinna min egen feghet av att vara rädd för allt jag inte vet någonting om.
Måste ju faktiskt våga ta risker och våga ge för att få tillbaka :)
Annars blir jag aldrig lycklig <3
