Sara

Ibland undrar jag verkligen vad jag gör med mitt liv, och varför det kan vara så svårt att sträcka ut sin hand och be om hjälp? Antagligen för att det aldrig har varit min grej och för att jag många gånger blivit nekad när jag frågat om hjälpen, så att det efter hand har blivit att jag fått klara mig själv. Fastän jag vet att i vissa situationer så klarar man inte sig själv, i denna situationen så känns det som att jag verkligen inte klarar mig själv för jag bara faller tillbaka om och om igen, fastän jag verkligen inte vill och fastän det verkligen inte känns rätt. Jag känner mig just nu bara så delad och kluven, vad gör man i en sådan situation som denna. Är det någon som vill förklara det för mig, för just nu är jag bara så vilsen och jag vet verkligen inte vilken väg jag ska ta alls för alla vägar känns så suddiga. . .

Känns som att folk bara sviker och går sin väg, och jag vet inte varför och nu har det lett till att även jag själv har börjat svika mig själv vilket verkligen inte känns bra. Jag vill inte falla tillbaka till mörkret, och verkligen inte nu när jag hade klättrat upp så pass högt i stegen så att jag mådde bättre än vad jag någonsin gjort tidigare, och det var inte bara över en dag. Jag kände mig verkligen så lyckad och så bra, kändes helt underbart men nu börjar jag tveka igen och falla igen. Vilket det verkligen inte får hända, jag måste ta mitt beslut om hur jag nu ska göra men jag vet vad jag egentligen vill välja, men jag klarar mig inte själv.. Så är det nog!